Andelen fattiga barn i Sverige ökar för andra året i rad, enligt Rädda Barnens årsrapport. Dagens Arena ringde upp rapportförfattaren Tapio Salonen och frågade varför.
2009 levde 13 procent av alla barn i Sverige i fattigdom, enligt Rädda Barnens årsrapport som presenterades i dag. Det innebär att antalet fattiga barn ökar för andra året i rad: från 10, 9 procent av alla barn år 2007 och 11,5 procent 2008.
Rädda Barnens årsrapport är omfattande och fylld av statistik. Däremot står det mycket lite om varför barnfattigdomen ökar. När Dagens Arena ringer upp författaren, professorn i socialt arbete Tapio Salonen, hänvisar han i stället till en annan rapport från förra året.
– I höstas gjorde jag en studie som tittade på den ekonomiska familjepolitikens betydelse för barnfattigdomen, säger han.
– Där kan man se att den fattigdomsbekämpande effekten av familjepolitiken stadigt har avtagit sedan 2003. Dessutom har omfördelningen mellan fattiga och mer välbeställda barnfamiljer minskat. Trenden från 1998 till 2008 är att de två rikaste tiondelarna av barnfamiljerna har fått en allt större del av familjepolitiken.
Vad beror det på, konkret?
– Många saker, förstås. Arbetslösheten drabbar numera allt fler vuxna som inte är etablerade, det vill säga de har inte upparbetat ett ekonomiskt försäkringsskydd. Det gäller också föräldraförsäkringen. En allt större del av de utbetalda dagarna under barnets första år sker numera på grundnivån, och den är så låg att du hamnar under fattigdomsgränsen.
– Allt fler som tar ut föräldraförsäkring gör det utan att ha jobbat så mycket att de inte har inkomstbortfallsskyddet, utan får förlita sig på grundnivån.
Ofta handlar debatten om bostadsbidrag och underhållsstöd?
– Antalet hushålls som får bostadsbidrag har minskat kraftigt, under lång tid. Det inleddes långt innan den sittande regeringen kom till makten 2007, de stora förändringarna skedde redan i mitten av 90-talet. Reglerna har ändrats, och beloppen vi betalar ut i bostadsbidrag har minskat radikalt.
– Och underhållsstödet har legat på samma oförändrade nivå i många år, vilket förstås betyder att det reala värdet av stödet successivt har minskat.
Vad kan göras för att vända utvecklingen?
– Man kan förstås förändra olika delar i social- och familjepolitiken. Men sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen spelar också roll. Bakom varje fattigt barn finns det ju arbetslösa och sjuka föräldrar. Där har du nyckeln till det hela.
Så de förändringar av a-kassan och sjukförsäkringen som regeringen genomfört är en förklaring till att barnfattigdomen ökar från 2007?
– Absolut. Med tanke på att det numera bara är en av tre arbetslösa som får något arbetslöshetsskydd så är det klart att det slår igenom. Det behövs ett barnperspektiv i arbetslöshet- och sjukförsäkringarna. Man försöker hålla isär de här frågorna, att prata om barnrättsfrågor för sig och åtgärder för arbetslösa för sig. Det blir paradoxalt.
Kommer barnfattigdomen att minska de närmaste åren?
– Det finns ingenting som tyder på det. Vi har andra, mer aktuella data som pekar på att antalet barnfamiljer med försörjningsstöd fortsätter att öka efter 2009. Och det finns heller ingenting som tyder på att den ökande ojämlikheten skulle ha dämpats de senaste åren. Tvärtom.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
