“Vi har väldigt olika syn på vad EU ska bidra med”

Europas socialdemokratiska partier är splittrade inför vad EU ska bidra med. Den europeiska socialdemokratin måste nu ta ett steg tillbaka. Det säger Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven i en intervju med Dagens Arena.

Det var varmt, trångt och fullsatt. Franska tv-team slog sig fram i olika riktningar. Valrörelsen 2006 pågick för fullt under Almedalsveckan. Socialdemokraternas ekonomiska seminarium hölls i en föreläsningssal högst upp under högskolans takåsar. Finansminister Pär Nuders gäster var blytunga: Den europeiska vänsterns nya fixstjärna, Ségolène Royal, tippad som Frankrikes nästa president. Det Europeiska Socialdemokratiska Partiets dynamiske ordförande, Poul Nyrup Rasmussen, tidigare dansk statsminister. Samt ett tredje hjul som inte väckte någon uppmärksamhet: Stefan Löfven, ganska nybliven ordförande för IF Metall.

Efter seminariet tömdes lokalen snabbt. Den borgerliga alliansen störde seminariet mycket strategiskt genom att samtidigt presentera ett förslag om att skrota fastighetsskatten. De franska tv-teamen var fast beslutna att inte missa ett enda av Royals fotsteg i Visbys gränder och irrade snabbt vidare. Den klunga S-folk som hängde kvar utsåg Löfven till seminariets överraskning. Royals och Rasmussens inövade europeiska floskler om ett socialt Europa hade hörts förut. Löfven höll ett intressant och konkret anförande om globaliseringen på utmärkt engelska, enligt eftersnackets summering.

När ännu en Almedalsvecka förbereds försommaren 2012 har Stefan Löfven börjat bli varm i kläderna som partiledare för S. Vi träffas avskilt i en sval restaurang i centrala Stockholm. Upplägget är enkelt: Italiensk lunch och ett samtal som bara ska handla om Europa och globaliseringen. Första frågan är given.

Vad minns du av seminariet med Royal och Rasmussen?
– Att vi blev snopna när journalisterna försvann. Men Rasmussen hade jag träffat tidigare. Han är en sympatisk person och har alltid haft bra driv i Europafrågorna. Sedan var det häftigt att träffa Royal.

Minns du vad du talade om i ditt anförande?
– Huvudpoängen var att globaliseringen handlar om teknik. Att du måste förstå teknikdrivet bakom utvecklingen. Det är inget du kan kommendera fram eller stoppa. Tekniken gör det möjligt att flytta pengar eller produktion. Det skapar nya förutsättningar för fackligt-politiskt arbete. Det är i grunden positivt, men det finns också falluckor. Bara du inser att förutsättningarna är nya går de att hantera.

– Men det är också nu, om någonsin, som vi måste vara mycket tydliga med vår internationella strategi – både den fackliga och politiska. Jag inbillar mig inte att vi ska överföra en svensk modell till resten av världen. Men vi kan ta vara på vissa saker.

– Jag brukar tala om att vi även behöver en global kompromiss mellan arbete och kapital. Här finns en vinna-vinna-situation. Men den förutsätter att vanligt folk får del av det som vi kan skapa. Att de kan känna social trygghet när saker och ting förändras.

Hur ser du på den socialdemokratiska diskussionen om eurokrisen?
– Vi har väldigt olika syn på vad EU ska bidra med. Det märks när jag träffar våra europeiska kollegor både fackligt och politiskt. Deras diskussion är mycket mer federalistisk. Det kan bero på förhoppningar som uppstår då man har problem på hemmaplan.

– Ta förslaget om en skatt på finansiella transaktioner, där har vi olika syn. Jag talade med SPD för någon månad sedan. De har väldigt höga förhoppningar, medan vi snarare anser att finanssektorn borde bidra. Vi behöver därför ta ett steg tillbaka. Om vi stångas om detaljer från varsitt håll blir det ingen samlad europeisk arbetarrörelse.

Men om SPD driver på samtidigt som eurokrisen blir allt djupare, är det inte en skyldighet för S att stödja SPD och försöka hitta en konkret lösning?
– Om det är rätt lösningar. Visst, jag känner mig lockad av en Tobinskatt. Men om vi gör det i euroområdet så drabbas visserligen inte vi i Stockholm, men kapitalhanteringen flyttar till London. Och om vi sedan inför skatten i EU-området, då flyttar handeln från London till New York.

– Problemet är att vi redan är i en global ekonomi. Jag tänkte ett tag att kanske räcker det med euro- eller EU-området, men jag undrar.

Dina franska och tyska partivänner vill ha euroobligationer. Vad anser du?
– Vi är inte positiva till euroobligationer, även om det låter väldigt tråkigt. Vi är mer positiva till att prova idén om projektobligationer.

Vad är anledningen?
– Lån ska alltid betalas tillbaka. Tanken är att utjämna räntekostnaden, men det finns ingen enkel lösning som gör att vi blir av med problemet. I grunden måste man få ordning på ekonomierna. Sverige fick gå igenom det här på 1990-talet och man kan alltid diskutera i vilken ordning man ska göra saker. Jag har noterat att Wolodarski diskuterar det just nu. Men jag tror aldrig att du kommer undan den grundläggande hemläxan.

– Vad jag vill är att man funderar över är de resurser som finns i EU. Till exempel alla pengar som går till jordbruksstöd, som skulle kunna läggas över i infrastruktur- och tillväxtsatsningar.

– Det är inte så att vi saknar resurser, men det handlar inte bara om att addera – ska den gå till staterna eller in i EU-maskineriet. Att ge EU beskattningsrätt är ett jättestort kliv som Europas folk kanske inte riktigt är mogna för än.

Det demokratiska underskottet är även ett viktigt argument som S i Sverige framför när man inte vill gå i takt med sina mer federalistiska partivänner. Då svarar tyskar och fransmän att EU behöver ännu mer överstatlig demokrati; en gemensam S-kandidat till presidentposten i EU-kommissionen, samt ett gemensamt S-program i hela EU inför parlamentsvalet 2014. Stödjer du de idéerna?
– Det kommer med all sannolikhet bli något sådant, ja. Arbetet pågår och jag tror att vi skulle tjäna på att tydliggöra skillnaderna i EU. Det skulle också göra det lättare att koppla ihop de olika politiska nivåerna.

Kan du tänka dig att kompromissa fram tre politiska sakfrågor som sedan gäller för S-partier i hela EU i valrörelsen 2014?
– Ja, om det sker på rätt nivå och på rätt sätt. Det har gjorts försök förut och det är viktigt att skapa den gemenskapen. Svenska löntagare får inte tro att det är höger mot vänster här hemma och sedan Sverige mot omvärlden. Det måste vi bryta med, löntagare här har väldigt mycket gemensamt med löntagare i Frankrike eller Italien.

En huvudfråga i den europeiska vänsterdebatten i spåren av finanskrisen är hur demokratin ska kunna överordnas marknaden. Det är en diskussion som vi inte hör mycket av i Sverige. Varför det?
– Att skillnaden uppstår har nog att göra med olika politiska förutsättningar och modeller. Här i Norden har vi haft en annan modell, även om den håller på att erodera med den sittande regeringen.

– Nu märker vi hur behovet att vrida till rätta ökar även här, så att inte marknaden styr rubbet. När arbetslöshetsförsäkringen förlorar sin betydelse, sjukförsäkringen inte fungerar och det inte finns någon utbildning för arbetslösa, då blir det till sist en obalans.

– För den europeiska S-debatten är det viktigt att återigen hitta kärnvärdena, men även mervärdet med Europasamarbetet som jag talade om tidigare. Ett steg tillbaka, vilket kan låta paradoxalt just nu, skulle ge oss tid. Men det är bättre än att sitta fast i våra tekniska lösningar och kriga om dem.

I den svenska debatten anses LO ha tystnat, även i EU-frågor. Fajter för att försvara vad som redan har uppnåtts, som Laval, har blandats med en oförmåga att hitta en gemensam linje, som i EMU-frågan. Är det rimliga förklaringar eller finns det andra?
– Jag vill vara lite försiktig med att kommentera LO specifikt. Men om vi tar arbetarrörelsen generellt så visst har vi lidit av både EU- och eurodebatten. När frågorna väl var avgjorda blev vi oroliga över att röra oss ur fläcken för då kunde allt spricka igen. Det tror jag att vi har lidit av.

Det talas ofta om brist på europeiskt ledarskap i den pågående krisen i Europa. Under dina resor, är det några i synnerhet i S-kretsen som du har träffat och imponerats av?
– Tyskland och SPD verkar vara på gång igen och det är väldigt kul att se. Det syns direkt att Frank-Walter Steinmeier är en riktig statsman. Sedan har vi Hannelore Kraft i Nordrhein-Westfalen, som är något yngre och intressant. Det märks i såväl näringslivs- som klimatfrågor att det händer något i SPD just nu.

Vi fortsätter med personfrågor men på hemmaplan. Du tog in Magdalena Andersson utifrån för att få grepp på Anders Borg. Planerar du något liknande för att få grepp på Carl Bildt?
– [Skrattar]

Margot Wallström sa i Agenda att hon gärna bidrar, till exempel.
– Jag har talat med Margot och vi har inte diskuterat några sådana specifika saker, men jag är väldigt glad över att hon vill bidra. Hon har en enorm erfarenhet och kunskap, inte minst från hennes senaste uppdrag. Vi behöver få in jämställdhetsperspektivet även i globaliseringsfrågorna och där har hon mycket att bidra med.

Bör Sverige gå med i EMU:s tredje steg och införa euron?
– Det är en hypotetisk fråga, den är inte på tapeten nu och lär inte vara det på ett bra tag. Jag kan svara som Margot gjorde nyligen; utifrån den situation som vi hade i samband med folkomröstningen tycker jag att det var rätt att argumentera för ett svenskt medlemskap. Nu är situationen annorlunda och det beror på att det har slarvats så förbannat mycket. Jag hävdar fortfarande att det inte är tanken i sig som är fel, och de krascher som vi har fått är inte bara eurons fel. Men om vi ska införa euron måste den ha ett folkligt stöd och därför är frågan hypotetisk.

Om vi gräver i den svenska S-historien så finns det fog att hävda att socialdemokratin ofta är mer optimistisk än marxistisk, det vill säga väldigt framtidsorienterad och teknikbejakande. Det kan antas vara ett tilltal som kan locka till exempel vissa grupper av tjänstemän och storstadsväljare. Är det därför som du talar så mycket om innovationer?
– Nja, det handlar nog snarast om att jag har varit i industrin länge. Innovation och utveckling går inte att tänka bort. Jag tror verkligen att marknadsdriv och privata initiativ är bra.

– Jag tilltalas av den klassiska socialdemokratin med marknadsekonomin som en tjänare som är med och driver fram utvecklingen, kombinerat med en schysst fördelning och omställningsmöjligheter för människor. Bevisligen har vi på det sättet gjort något riktigt bra här i Sverige.

– Globaliseringen är inte ett nollsummespel där jobb bara flyttas runt. Då hade vi inte sett en utveckling som har lyft så många människor ur fattigdom och gett dem nya möjligheter. Bara det är ett skäl att öka trycket i globaliseringsfrågorna.

Till sist, opinionsmätningarna ser bra ut just nu…
– Jo, men jag bestämt mig för att inte att deppa ihop när det går nedåt och inte drabbas av högmod när det går uppåt. Du måste förtjäna förtroendet från väljarna varje dag.