Irland och Österrike avfärdar Nato-debatt

Nyhet Invasionen av Ukraina har utlöst en livlig debatt om Sveriges alliansfrihet. Vi har blickat ut mot Europa för att ta reda på hur det låter i andra länder.
– Vi har övertalat oss själva att vår neutralitet på något sätt försvarar oss, säger irländsk expert.

Det förändrade säkerhetsläget i Europa sedan Rysslands invasion av Ukraina har satt igång en livlig Nato– och neutralitetsdebatt i Sverige och Finland. Undersökningar visar att stödet för ett Nato-medlemskap ökar i båda länderna. Men statsminister Magdalena Andersson har hittills avfärdat ett medlemskap och menar att en ansökan i rådande läge skulle ”ytterligare destabilisera läget i Europa”.

Förutom Sverige och Finland är även Irland och Österrike två EU-länder utan Nato-medlemskap och med en stark neutralitetsprincip. Dagens Arena har pratat med tre experter därifrån om hur debatten och diskussionen låter där.

Heinz Gärtner, professor i statsvetenskap vid Universität Wien, berättar att det råder stark konsensus bland landets stora partier när det gäller att bevara landets neutrala status.

– Invasionen av Ukraina har lett till debatt här också. Men den började huvudsakligen i nyhetstidningarna. Det finns några journalister som är emot neutralitet men de använder argument som redan använts under lång tid. Det politiska etablissemanget och alla stora partier vill att vi håller fast vid neutraliteten. Men av olika anledningar.

Heinz Gärtner förklarar att det finns olika perspektiv på neutraliteten. Socialdemokraterna i Österrike, SPÖ, säger att det handlar om en engagerad neutralitet. Att Österrike inte kan vara tysta på grund av kriget och kränkningarna mot mänskliga rättigheter. Neutralitet betyder inte att vara tysta, menar de.

– Förbundskansler Karl Nehammer, från Österrikes folkparti, ÖVP, säger samma sak, men använder inte begreppet engagerad neutralitet. Han talar om neutralitet i värderingar. Där kan vi inte hålla oss neutrala under krig. Det är en allmän position. Österrikes frihetsparti, FPÖ, har en mer isolationistisk syn på neutraliteten, som gamla Schweiz. En odelad neutralitet. Det är olika syn på neutralitet men alla är för den.

Enligt Heinz Gärtner var Österrike ”aktivt” neutrala på 80-talet, exempelvis som medlare. Men i dag är de mer engagerade och deltar i fredsbevarande insatser, där armén är mycket involverad. Det handlar om att ha en åsikt och inte ställa sig utanför helt och hållet.

Österrike har kritiserat och fördömt Rysslands agerande, de bistår med skyddsmaterial och bränsle till Ukraina och är enligt Heinz Gärtner generösa med ta emot ukrainska flyktingar.

Heinz Gärtner menar att neutralitet har blivit en identitetsfråga för österrikarna sedan 1955, då landet åter blev självständigt efter Sovjetunionens och de allierades ockupation. Idén om en nationell identitet då var ett argument för neutralitet. I dag, även efter invasionen, vill nästan 80 procent av österrikarna att landet fortsätter vara neutralt.

När det gäller Nato-medlemskap avfärdade förbundskanslern nyligen en debatt. Han underströk då att Österrike ska fortsätta vara neutrala.

– Jag tror att förbundskanslern betonar neutralitet för att signalera till Ryssland att vi inte är fiender. Journalister startar alltid debatten genom att fråga vad som händer om vi blir attackerade. Men det är ett teoretiskt argument som inte har någon betydelse för österrikare. Kanske mer för Finland. 

Han framhåller att några, enligt honom, rationella argument är att Österrike inte vill bli indragna i ett krig som inte är deras och som kanske eskalerar. De vill inte bli sedda som fiende. Om de är del av en militär allians som Nato, då ses landet kanske som en fiende. Om de inte är med betyder det att de är neutrala, menar Heinz Gärtner.

Österrike har inte heller skickat vapen till Ukraina. Är det någon debatt kring det?

– Nej, på grund av lagens villkor. Haagkonventionen 1907 förbjuder neutrala stater att skicka vapen till stridande parter.

I Irland pågår också diskussioner om hur de ska förhålla sig till invasionen av Ukraina. Ben Tonra, professor i internationella relationer vid University College Dublin, berättar att det tillsattes en kommission som skulle se över landets försvar. När kommissionen konstaterade att försvaret inte duger till att försvara Irland om det skulle bli krig, och i och med Rysslands invasion av Ukraina, hamnade debatten om försvar och säkerhet på en annan nivå än tidigare.

Attityden är att vi är så små, så snälla, så långt borta, ingen bryr sig om oss, vi är neutrala.

Ben Tonra menar att olikt Sverige, Finland och Österrike har Irland inte haft en seriös diskussion om neutralitet, säkerhet och försvar.

– Huvudsakligen på grund av att vi inte har behövt. Vi är inte nära frontlinjen. Vi såg inget seriöst hot. När hotet väl når oss, då har alla andra fallit. Vi var i en liten bubbla och vi hade inte tuffa diskussioner som ni i Sverige, Finland eller andra stater, om vad ett försvar är, vad vi måste betala för och träna för. I frånvaron av seriösa samtal har vi helt enkelt flutit med. Vi har övertalat oss själva att vår neutralitet på något sätt försvarar oss, säger han och tillägger:

– Attityden är att vi är så små, vi är så snälla, vi ligger så långt borta, ingen bryr sig om oss, vi är neutrala.

Piaras Mac Éinrí, lärare i geografi och geopolitik vid University College Cork, och tidigare medlem i utrikesdepartementet, svarar via mejl att Irland har varit generösa när det gäller flyktingar från Ukraina och att de donerar stora mängder icke-militära resurser till Ukraina.

Han framhåller också att Irland, likt Österrike, konstaterat att även om de är ”militärt” neutrala är de inte ”politiskt” neutrala. Och att de stöder att andra EU-länder skickar militära resurser till Ukraina.

”Frågan om neutralitet har över tid fått status som en orörlig princip. Även om det inte finns i konstitutionen har den en väldigt lång historia. Irland har hållit sig neutrala sedan andra världskriget, till stor del på grund av relationen till Storbritannien, mot vilka de utkämpat ett krig om självständighet mindre än 20 år tidigare. Efter andra världskriget antog landet en förnyad hållning till neutralitet och valde att åta sig en internationell roll som tydligt förstärkte fördelarna med en sådan position, särskilt i FN:s fredsbevarande insatser”, skriver Piaras Mac Éinrí.

Han berättar att Irland också har ett ”trippellås”. Det betyder att irländska trupper endast kan medverka i fredsfrämjande uppdrag om tre villkor är uppfyllda: ett regeringsbeslut, ett godkännande från Daíl (irländska parlamentets underhus, red. anmärkning) och en FN-auktorisering. Piaras Mac Éinrí hoppas att nuvarande policy förändras så att det finns större möjlighet och flexibilitet för Irland att delta i EU-uppdrag.

”Däremot finns ingen större lust att gå med i Nato”, skriver han.

Det är främst upprustning av sitt eget försvar och hur det ska skydda Irland i en kontext där Europas säkerhet har vänts upp och ned som debatteras, framhäver Ben Tonra. Men också hur Irland ska förhålla sig till ett gemensamt EU-försvar.

Ett stärkt gemensamt EU-försvar har tagits upp även i Sverige. Magdalena Andersson nämnde på en pressträff nyligen att ”Sveriges och Finlands regeringar har gemensamt skrivit ett brev till övriga medlemsländer där vi påminner om och understryker vikten av EU:s gemensamma försvarsklausul i Lissabonfördraget”.

Det vore klokt om EU, med hänsyn till östeuropeiska partnerskap, säger att de inte är en militär allians.

Denna solidaritetsklausul i Lissabonfördraget, artikel 42 punkt 7, innebär att medlemsländerna är skyldiga att ge en medlemsstat som blivit attackerad stöd och ”bistå landet med alla till buds stående medel”. I Österrike har det också påbörjats en diskussion om detta och huruvida EU egentligen är en militär allians och inte enligt med neutralitet.

– Men det finns en ’irländsk klausul’, signerad av alla neutrala alliansfria stater, som säger att medlemsländer får bestämma själva, i enlighet med deras konstitutioner, ifall de vill tillmötesgå denna artikel. Om de vill erlägga säkerhetslöften. Österrike måste enligt internationella jurister inte göra det, men europeiska stater måste å andra sidan lova att försvara Österrike. Det är en ensidig garanti. Men fortfarande relevant, för under paragrafen finns en annan som gäller alla Nato-länder. De kan också bestämma om de ska Nato-löftena och Natos beslut är viktigare att följa, säger Heinz Gärtner.

Han ser en risk med att förstärka bilden av EU som en militär allians.

– När östeuropeiska länder vill gå med i Nato provocerar det Ryssland. Det blir väldigt svårt för stater mellan öst och väst. Men de kan säga att de vill bli EU-medlemmar, när villkoren uppfylls. Det är inte provokativt. Men om EU definierade sig som en militär allians, då skulle staterna ha att välja mellan en militär allians och en annan militär allians. Det vore klokt om EU, med hänsyn till östeuropeiska partnerskap, säger att de inte är en militär allians. Det är en farlig debatt som några politiker inte har tänkt igenom riktigt. Det måste finnas en möjlighet för dessa länder att bli en del av västerländska samhället.

Ben Tonra säger att Irland inte är på väg mot att bli en del av det gemensamma EU-försvaret. Det finns ett konstitutionellt förbud mot det. För att det ska vara möjligt krävs en nationell folkomröstning.

– Det har varit en återkommande kontrovers varje gång vi röstar om fördragsändringar i EU. Neutralitet och gemensamt försvar är argument för de som som är emot en vidare integration i Europa.

Men om EU skulle bestämma sig att inrätta ett gemensamt försvar då måste Irland ändå ta ett beslut.

– Vi kan antingen välja mellan att ha en folkomröstning och gå med, eller så väljer vi att inte gå med och accepterar den marginalisering som det skulle betyda för oss i EU.

Han understryker att Irland inte är neutrala i förhållande till kriget i Ukraina. Att de i starkaste ordalag har fördömt Rysslands invasion och bistår med icke-militärt stöd till Ukraina. Det blev en debatt om Irland skulle skicka militärt stöd dit, men regeringen sade nej.

Har kriget i Ukraina på något sätt påverkat opinionen vad gäller synen på neutralitet?

– Det är svårt att säga. Vår diskussion om neutralitet är väldigt förvirrad. För vissa betyder neutralitet att inte ta position i någon konflikt. För vissa betyder det pacifism. För andra betyder neutralitet att vara en god internationell medborgare. Det finns väldigt spridda uppfattningar om vad neutralitet är. Vad gäller regeringen, även tidigare regeringar, är neutralitet att inte vara medlem i en militär allians. Vi pratar om olika saker när vi använder samma ord. Det är en del av komplikationerna kring den här debatten.

Ben Tonra säger att det för omkring tio år sedan gjordes en undersökning om synen på neutralitet i Irland och hur många som står för den. Två frågor ställdes. Den ena frågan var om deltagaren skulle vilja försvara irländsk neutralitet. 50 procent svarade ja. Den andra frågan var om deltagaren vill att Irland går med i ett gemensamt försvar med europeiska partners. 60 procent svarade ja.

– Det är på den nivån förvirringen ligger när det gäller vad vi pratar om när vi diskuterar neutralitet i Irland.