LO-samordningen föll på grund av oenigheter i kraven på jämställda löner. Risken är att kvinnolönerna faller med den.
Avtalsrörelsen går nu in sitt mest intensiva skede. Industriavtalet går ut den 31 mars. Avtalet mellan Kommunal och Sveriges kommuner och landsting går ut den sista april. Samtidigt måste LO-förbunden börja planera för nästa års avtalsrörelse, om kraven på ettåriga avtal går igenom.
Det är ett splittrat LO som möter arbetsgivarna i den mest polariserade avtalsrörelsen på länge. Men i fackens krav inför avtalsrörelsen är jämställdhet ett återkommande tema, trots fallen samordning. Och det är nödvändigt.
Siffror från 2007 visar att 27 procent av arbetskraften då behövde byta sektor för att arbetsmarknaden skulle bli jämställd. Ingenting tyder på att siffrorna ändrats i någon större utsträckning.
En tjänstemannaman tjänar i snitt mer än dubbelt så mycket som en arbetarkvinna.
Arbetsmiljöverket varnar för en dramatisk ökning av stressrelaterade sjukdomar, och det ökar mest och snabbast bland kvinnorna.
Kvinnor tar fortfarande ut 75 procent av dagarna med föräldrapenning, och vabbar i högre utsträckning. Kvinnor arbetar mer deltid än män, både ofrivillig och frivillig.
Ojämställdheten och ojämlikheten på den svenska arbetsmarknaden är brutal, och enligt OECD är Sverige det land där ojämlikheten ökar snabbast.
LO-samordningen skulle vara räddningen för de lågavlönade, deltidsarbetande och visstidsanställda arbetarkvinnorna. I stället var det just jämställdhetssatsningarna som gjorde att samordningen föll. Och inte på grund av strategin, utan analysen.
Striden står om kvinnodominerade yrken faktiskt är värdediskriminerade – det vill säga att de sett till arbetets innehåll och ansvar borde ha lika hög lön som till exempel en byggarbetare – eller om lika satsningar bör ske för alla som har låga löner, oavsett bransch.
Här valde Kommunal det förra och gick ut för att bevisa att deras yrken är värdediskriminerade. De tittade på en utvald grupps arbetsförhållanden – undersköterskor – och ställde krav på att de utifrån arbetsuppgifter och ansvar ska få extra lönehöjning i årets avtalsrörelse. Ett förfarande If Metall står bakom.
6F däremot vill ha generella låglönesatsningar – alla under 25 000 kr ska få extra lönepåslag i särskilda kvinnopotter, likt avtalsrörelsen 2013.
Sannolikt är det inte Kommunal som kommer att drabbas hårdast av den fallerade LO-samordningen. Det är ett stort förbund med hög organisationsgrad.
Svårare kan det bli för Hotell- och restaurangfacket, som i går påbörjade i sin avtalsrörelse. Motparten Visita skrädde inte orden när de kritiserade fackets begärda löneökningar på 745 kronor. Kritiken rörde bland annat att löneökningarna de begärt är högre än industrins. Hotell- och restaurangfacket behöver tyngden av hela LO bakom sig.
Blir det som LO-facken vill, blir det ny avtalsrörelse redan nästa år. Planeringen inför den borde börja nu, alltså redan innan nuvarande avtalsrörelse är avslutad. Men med förbund som är oense om analysen, en kort avtalsperiod och bråk om industrimärket, är det ett minst sagt dåligt läge för LO att lösa de interna konflikterna.
För löneökningar större än märket behöver de kvinnodominerade förbunden tyngden av ett enigt LO bakom sig. LO behöver nu snabbt hitta en väg framåt för att rädda samordningen och därmed jämställdhetssatsningarna.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
