Jobbpakten som sprängdes

Den borgerliga regeringen har en svart vecka, och det svartaste fåret är Svenskt Näringsliv.

Den borgerliga regeringen har minst sagt en tung vecka. Ta en titt på den här listan:

• Jobbpakten, det stora prestigeprojektet som lanserades i Almedalen 2012, har spruckit.

• Reinfeldts groda i Davos – om huruvida det finns industrijobb i Sverige – sprids som en löpled i form av en graf och som ett YouTube-klipp i sociala medier.

• Reinfeldt har även chockat riksdagsjournalisterna med ett annat uttalande: Det svenska försvaret är ett ”särintresse” (reinfeldtska för allt som är problematiskt och ställer rimliga krav). Bråk inom det gamla försvarspartiet M kom som ett brev på posten.

• De borgerliga partierna är i minoritet i riksdagens sjukförsäkringsutskott och tvingas tillämpa ”filibusterverksamhet” för att hindra ett helt rimligt rödgrönt förslag: Ingen ska kunna utförsäkras ur sjukförsäkringen utan att ha fått rehabilitering.

• TCO genomförde under gårdagen seminariet #höjdakassa. Med genomarbetade och seriösa ekonomiska argument underminerades det teoribygge som Anders Borg har hänvisat till när den svenska a-kassan har raserats. En jobbig diskussion om a-kassans funktion i den svenska modellen bör följa för Borg.

• Konstitutionsutskottet kritiserar UD och dess chef Carl Bildt för att inte följa offentlighets- och sekretesslagen.

• Fackförbundet ST kritiserar nämnda UD för att kringgå LAS.

• Uppdrag Granskning avslöjande hur kamerunska gästarbetare har utnyttjats hänsynslöst av en svensk arbetsgivare. Trots detta vägrar M att acceptera de rimliga regelskärpningar för arbetskraftsinvandring som TCO föreslår.

Snart anländer helgen med förmodad andhämtningspaus för firma Reinfeldt & Borg. Kommer Reinfeldt älta sina uttalanden i Davos? Kommer Borg oroa sig över TCO:s övertygande bredsida mot hans teoribygge? Inte alls omöjligt. Men troligare är att de gemensamt kommer att förbanna organisationen Svenskt Näringsliv.

I radions Studio Ett luftade Anna Dahlberg, politisk chefredaktör på Expressen, tesen att S och LO gemensamt beslöt att skrota jobbpakten. Reinfeldt och Borg skulle inte få ha den fjädern i hatten inför valrörelsen 2014.

Resonemanget försvåras av det faktum att det var regeringen som la ett förslag som LO sa ja till, och som Svenskt Näringsliv nobbade. Av tongångarna i LO-borgen att döma var bedömningen att jobbpakten verkligen skulle bli av. Och genom att säga ja höll LO på att göra Reinfeldt och Borg en stor tjänst.

Ett av regeringens villkor i förhandlingarna om jobbpakten var nämligen att LO skulle gå med på att återuppta diskussionerna med Svenskt Näringsliv om ett nytt huvudavtal. Ett Saltsjöbadsavtal 2.0, alltså. Sådana förhandlingar inleddes 2008 men strandade tämligen omgående.

Att LO:s 14 förbund sa ja till nya huvudavtalsförhandlingar är egentligen inte särskilt förvånande. I potten låg en historisk seger som kunde ha inneburit slutet för attackerna på arbetsrätten och anställningsskyddet. Det kan förklara den positiva inställningen från LO och Karl-Petter Thorwaldsson i förhandlingarna med Borg, trots att en jobbpakt som bakas ihop med ett nytt huvudavtal hade löst en hel räcka problem för regeringen:

• Regeringen hade fått ett nytt vapen – möjligen 30 000 nya jobb – i kampen mot den stigande arbetslösheten. Att regeringen håller på att tappa jobbfrågan lär omöjliggöra en unik, tredje borgerlig valseger.
• En politisk uppgörelse med LO hade gett ovärderlig politisk prestige. Branschvisa förhandlingar, som Borg nu hänvisar till, kan ge en viss effekt i synnerhet om avtal uppnås i kommunsektorn. Men utan ett Saltsjöbadsavtal 2.0 försvinner all politisk glans.
• Reinfeldt och Borg hade blivit av med kraven på att försämra arbetsrätten, som återfinns kring regeringsbordet där de borgerliga småpartierna envetet driver frågan.

När Reinfeldt äter sina berömda tacos i helgen kommer han nog ångra att han inte låste Svenskt Näringsliv i ett klassiskt politiskt armgrepp redan från början. Den sänkta bolagsskatten på 16 miljarder kronor, den största enskilda posten i regeringens höstbudget, skulle naturligtvis ha villkorats med Svenskt Näringsliv skulle ha uppträtt vuxet i trepartsförhandlingarna med Rosenbad och LO-borgen.

Nu verkar det ha straffat sig att Urban Bäckström ser politik i en polariserande prism från 1970-talet, samtidigt som Svenskt Näringsliv i övrigt verkar präglas av en kultur som har mer gemensamt med ungdomens MUF-radikalitet än pragmatism.

Svenskt Näringsliv har i alla fall lyckats manifestera sitt missnöje med de ”nya” Moderaternas ändrade inställning till arbetsrätten. Men priset för den samlade borgerligheten kan bli mycket högt.