Dagens Arena har träffat Jonas Sjöstedt för att diskutera valtaktik, budgetbalans, rasism och berättar varför det är så tyst om Vänsterpartiet.
När Jonas Sjöstedt valdes till ny partiledare vid Vänsterpartiets kongress i januari i år förväntade sig många ett snabbt opinionslyft. Sjöstedt ansågs även av politiska motståndare vara en politiker med goda chanser att öka sitt partis popularitet. Men förutom starka siffror i samband med Socialdemokraternas kräftgång under Juholts sista tid har Vänsterpartiets opinionsstöd legat nära valresultatet hela året. Och många tycker att det har varit ovanligt tyst kring Vänsterpartiet.
När Dagens Arena träffar Jonas Sjöstedt i hans riksdagsrum förklarar han varför de inte har hörts av så mycket.
– Det är ett stort internt förändringsarbete som har satts igång och det syns inte så mycket utåt än. Det ska lägga grunden för att vi ska göra ett bra val 2014. Vi har gjort om hela den centrala organisationen för att kunna lägga mer fokus på utåtriktat arbete, partibygge och starkare organisation. Och vi ska syssla mer med politikutveckling, utrednings- och förslagsframställan, säger Sjöstedt och sammanfattar:
– Vi ägnar väldigt mycket tid till att helrenovera Vänsterpartiet.
I söndagens partiledardebatt var Sjöstedt påtagligt mindre offensiv än i sin debut i våras. Och strategin var medveten.
– Jag ville vara lugnare och prata mer om vad vi vill göra, vår egen politik. Det tycker jag gick hyggligt.
Du sa under debatten att ”vi” kommer införa en mänsklig sjukförsäkring om ”vi” vinner valet. Finns det något sådant vi i oppositionen?
– I sjukförsäkringsfrågan har vi agerat gemensamt i riksdagen och kört över regeringen. Där finns det ett ”vi”. Det finns ett ”vi” i fler frågor.
Vad tycker du om SVT:s problemformulering i debatten? ”Hur mycket invandring tål Sverige?”
– Jag tycker den var katastrofal. Det var SD:s problemformulering. Först konstaterar man att det är ett fullkomligt obeskrivligt krig i Syrien och att miljoner människor flyr. Men det är inte vad debatten handlar om, utan debatten handlar om huruvida vi tål att några av dem kommer hit. Det kändes väldigt sorgligt. Självklart ska vi diskutera invandring men man kan också ge rum till jämställdhet eller bostadsbrist i en debatt.
Vad gäller opinionssiffrorna säger Jonas Sjöstedt att han tror att ökningen kommer på sikt. Han varnar för att bli ”taktikens och dagspolitikens fånge” och säger att partiet har potential att få 15 procent av rösterna men tror inte att de kommer att öka fullt så mycket redan till 2014.
– Nej. Även när Gudrun Schyman var ordförande tog det ett par år innan det började röra på sig.
För att Vänsterpartiet ska växa måste man troligen vinna väljare från till exempel SD. Hur ska du få deras väljare att rösta på dig?
– Man måste se vilket tomrum de fyller. En del av deras väljare är rasister. Det kommer vi aldrig att kompromissa med och vi anpassar aldrig vår politik för att tillgodose en sådan opinion. Det som sker annars är något större, ett slags marginalisering av stora delar av det svenska samhället. I följd av arbetslöshet, att skolsystemet blir allt mindre likvärdigt, att landsbygden utarmas väldigt snabbt. Stora delar av Sverige befinner sig i ett läge där politiken inte handlar om dem utan om medelklassen i storstäderna och vår uppgift är att formulera en politik som svarar på de behoven.
– Det är till exempel därför vi jobbar väldigt mycket med landsbygdsfrågor. Vi vill visa att vi har en politik för att göra något åt det här rent konkret. Sedan tror jag det är väldigt viktigt att vi visar att SD inte bara är ett rasistiskt parti utan också ett högerparti. De väljare som vacklar mellan arbetarrörelsen och Sverigedemokraterna måste uppmärksammas på att de röstar för högerpolitik när de röstar på Sverigedemokraterna.
Om jag påstår att få partier jobbar med att vinna de här väljarna i dag annat än med enstaka främlingsfientliga flirtar – håller du med då?
– Partierna har varit valhänta inför det här. Men vi tar till exempel upp social dumping, hur man utnyttjar och missbrukar människor från andra länder i Sverige i åkeribranschen, restaurangnäringen och städjobben. Att förklara att motsättningen inte går mellan polska och svenska chaufförer – utan att alla chaufförer ska ha kollektivavtal, bra lön, trygghet och schysta villkor. Att det är vissa arbetsgivare som är oseriösa, det är ett sätt att ge en annan förklaringsmodell än den som rasisterna erbjuder. Då måste man träffa de här lastbilschaffisarna, ta upp frågan i riksdagen, arbeta med att organisera folk i hotell- och restaurangbranschen i Stockholm. Det är ett sätt att tränga ut Sverigedemokraternas världsbild.
Efter valet fick Vänsterpartiet snabbt många nya medlemmar och tillströmningen har fortsatt. Hittills i år rör det sig om runt 2 500 nya medlemmar, vilket är dubbelt så många som förra året. Jonas Sjöstedt beskriver partiet som välmående och säger sig vara nöjd med att det öppna partiledarvalet med fyra kandidater inte orsakat några splittringar. I stället har alla slutit upp, de drar åt samma håll och sitter fortfarande i partiledningen. Partiet har också gjort en kartläggning av könsrepresentationen i partiet. Och trots att Vänsterpartiet är uttalat feministiskt har delar av partiet inte fungerat så.
– Vi har bra representation på vissa områden – i verkställande utskott, partistyrelse och riksdagsgrupp – men när det gäller kommunstyrelseledamöter har vi mycket kvar att göra, mycket internutbildning behövs. Feminismen får politiskt genomslag när den är en naturlig del av partiets ideologi så där jobbar vi på en feministisk uppryckning.
Han medger dock att det är svårare att få genomslag för feministiska frågor i rikspolitisk debatt i dag jämfört med för ett antal år sedan. I partiledardebatten i Agenda var frågan i princip helt frånvarande. De enda som närmade sig ämnet var Sjöstedt – och Annie Lööf (när hon försvarade rut-avdraget).
För Socialdemokraterna tycks de feministiska frågorna inte vara lika prioriterade som under Mona Sahlin, även om Stefan Löfven nämnt att han läser Nina Björks ”Under det rosa täcket”.
Hur uppfattar du annars socialdemokratins resa från Juholt till Löfven?
– Retoriken är en annan. Men förslagen är inte så annorlunda. Budgetarna ser inte så olika ut, faktiskt. Det är framtoningen som är helt annan. Juholt lät väldigt vänster men var inte så mycket vänster. Det här låter mycket mera mitten men är ganska traditionell socialdemokratisk politik. Det som fortfarande skiljer oss i grunden är att vi vill göra full sysselsättning till det överordnade målet för den ekonomiska politiken, även penningpolitiken. Vi vill inte ha ett överskottsmål utan ett balanskrav. Där har vi olika syn på ramverken och den makroekonomiska politiken.
Men just den diskussionen håller ni nästan på att vinna?
– Ja, överskottsmålen flaggar många nu försiktigt för att det kanske är dags att tagga ner nu när vi inte har så mycket statsskuld att bråka om längre. Jag tror det är en tidsfråga innan vi vinner den frågan. När det gäller penningpolitiken och sysselsättningsmål är det svårare.
Vänsterpartiet går trots det fram med en med vänsterpartistiska mått mätt försiktig budget. Är det trovärdig vänsterpolitik i dag? Att vara försiktigare än Anders Borg?
– Vi räknar reformutrymmet på vad vi faktiskt tror att det är. Då kom vi fram till att det är mindre än regeringen. Däremot har vi mycket större reformer – men vi finansierar dem via skattehöjningar för höginkomsttagare och storföretag och tar bort sänkningen av arbetsgivaravgiften. Krisen kan bli betydligt värre och vi kan behöva ännu mer utrymme sen. Vi är beredda att ta fler steg då. Vi säger att vi ska ha budgetbalans över en konjunkturcykel och vi menar allvar med det. Det är en stor fördel i de här kristiderna att ha en låg statsskuld.
Å andra sidan är det ett väldigt gynnsamt läge att låna i också?
– Det är det. Och vi föreslår en investeringsbudget, ungefär som kommunerna har, för till exempel järnvägsinvesteringar. Men att långsiktigt låna för drift är inte hållbart.
Lars Ohly, Mona Sahlin, Maria Wetterstrand och Peter Eriksson gick till val som ett rödgrönt regeringsalternativ. Något som samtliga ångrat mer eller mindre i efterhand. Och Jonas Sjöstedt är inte sugen på att bilda allians mot alliansen.
– Vi vill gå till val som Vänsterpartiet. Vi vill inte sudda ut oss och bli som alliansen. Samtidigt är vi tydliga med att vi kan ta fullt regeringsansvar om politiken är den rätta. Hur Socialdemokraterna ställer sig i regeringsfrågan måste de svara för.
Vissa socialdemokrater vill att de ska samarbeta med Folkpartiet eller Centerpartiet hellre än med er?
– Jag tror att det vore ett historiskt misstag av Socialdemokraterna att bilda en borgerlig regering. Möjligheterna att då göra något åt klasskillnaderna i Sverige, arbetslösheten och bostadsbristen kommer vara mycket små.
En mycket laddad fråga i politiken är just nu den om vinster i välfärden. LO säger nej till vinster och flera socialdemokratiska arbetarekommuner och debattörer sluter sig till non profit-linjen. Samtidigt signalerar Stefan Löfven gång på gång att ett hårdnackat vinstförbud inte tilltalar honom som partiledare. I Vänsterpartiet ser man det som en avgörande valfråga.
– Jag skulle vilja att vi gjorde det till ett ideologiskt val om privatiseringar och vinster i välfärden. Åtta av tio svenskar ogillar riskkapitalbolagens plundring av välfärden. Det är en vinnarfråga för de rödgröna. Vi borde gå ut och sopa banan med borgarna i den frågan.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
