Julafton i banvaktsstugan

ARKIVBILDEN Det är julafton i Rockviksdalen. Banvakten Johan August Johansson firar jul med sina söner, strax intill den järnväg som kommer avgöra deras liv på många sätt.

Där sitter han i sin gungstol, banvakten Johan August Johansson, på julafton 1895. Han är 45 år fyllda, runt bordet har han sina fyra söner, men deras mor Ida Kristina Nilsdotter är avliden. Detta blir andra julen de firar utan henne.

I och med järnvägens framväxt uppstod även banvaktsyrket. På varje linje utsågs ansvariga tjänstemän, banvakter, vars uppgift var att varje dag besiktiga sin del av banan. Det var sällan mer än ett par kilometer mellan vakterna, vilket innebar väldigt många banvaktsstugor i det stora svenska järnvägsnätet. Det var inget välavlönat arbete, men då det innebar bostad och en hög grad av frihet ansågs det vara en attraktiv tjänst. Inte minst då stugan kunde innebära odlingsmöjligheter, men även extrainkomster genom exempelvis grindvaktande.

Johan August Johansson var banvakt i Nedansjö, Rockviksdalen, på sträckan mellan Sundsvall och Torphammar. Järnvägslinjen öppnade här 1886, men Johanssons var ursprungligen smålänningar och familjen flyttade inte till banvaktsstugan i Medelpad förrän 1893. Ida Kristina hinner alltså knappt bo där ett år innan hon går bort, endast 41 år gammal.
Hennes dödsorsak är okänd, men att det var ett tufft liv att vara banvaktsfamilj under dessa år råder det ingen tvekan om. Sajten banvakt.se, som till stor del är källan till de flesta uppgifterna i denna artikel, har sammanställt mängder av artiklar om de olyckor som drabbade banvakter och deras familjer. Det är gripande läsning. Hundratals notiser som sammantaget illustrerar en mycket farlig tillvaro för alla i familjen. Att bli överkörd av tåget är en fara som var högst närvarande, och drabbade män, kvinnor och barn.

Till julen året efter att detta fotografi tas har sönerna fått en styvmor, då deras far gifter om sig med Ingelöf Stenvall, som kommer från samma socken hemma i Småland som Johan August.

Åtta år senare drabbas familjen dock åter av olyckan då Johan August råkar snava på en växelkorsning när han samtidigt lyfter en pall. Han faller framför en grusvagn i rörelse, och vänstra underbenet krossas. Han förs till Sundsvalls lasarett, men dör redan samma kväll.

Änkan Ingelöf överlever sin make med dryga 30 år, återvänder till Småland och avlider där 84 år gammal 1934.

I takt med att järnvägsunderhållet blev mer maskinellt förändrades behovet av banvakter och under 1960-talet var systemet så gott som avvecklat. Kvar fanns då hundratals stugor runt om i Sverige som vittnade om vakternas forna tillvaro. Många av dessa hus finns kvar än idag, även om spåren intill har tystnat för länge sedan.