Experter och jurister på Asylrättscentrum har analyserat Tidöavtalets migrationspolitiska förslag. De oroas över retoriken och att lagstiftningen kan bli otydlig och skada rättssäkerheten.
Jurister och experter på organisationen Asylrättscentrum har analyserat 30 av Tidöavtalets 33 migrationspolitiska förslag. De oroas över att flera av förslagen riskerar att bli otydlig lagstiftning och lämna stort tolkningsutrymme för domare och beslutsfattare.
Det innebär att rättssäkerheten riskerar att skadas när människor som har rätt till asyl kanske inte får det, menar Louise Dane, jurist på Asylrättscentrum.
– Om utrymmet för tolkning blir stort är risken större att enskilda beslut kommer strida mot internationella konventioner och EU-rätten. Vi ser en risk för det i förslagen, säger hon.
Ett exempel är på hur flera av förslagen riktar sig mot papperslösa och att det ska bli enklare att få dem att lämna landet. Regeringen vill att ett utvisningsbeslut ska gälla längre än de fyra år som de är giltiga i dag, och att tiden för att söka asyl igen efter ett avslag ska förlängas.
– Det bygger på en retorik om att ”nej ska vara ett nej”. Men vi ser att tusentals personer varje år beviljas uppehållstillstånd efter att först fått avslag på sin ansökan. Det är inte en statisk process, vilket kanske är lätt att tro, säger Louise Dane.
Enligt Asylrättscentrum visar förslaget på bristande förståelse om vad asylrätt handlar om. Ett avslag på en asylansökan innebär inte nödvändigtvis att personen inte har skyddsbehov, utan att den inte lyckats göra skyddsbehovet ”sannolikt”, framhåller organisationen.
Dessutom, menar Asylrättscentrum, kan situationen i den sökandes hemland ändras och en person som inte hade skyddsbehov när den sökte asyl kanske har rätt till det en tid efter. Då får inte Sverige utvisa den personen, enligt internationell rätt.
Vidare påpekar Asylrättscentrum att politiken i Tidöavtalet inte enbart drabbar migranter, utan alla delar av samhället. Till exempel inre utlänningskontroller – som innebär att polisen kan stoppa människor för att ta reda på om de har uppehållstillstånd eller inte – och riskerna med rasprofilering. Och att anställda på myndigheter och kommuner ska rapportera till Migrationsverket om de kommer i kontakt med någon som inte har tillstånd att vistas i Sverige.
– Det har kommit stark kritik från både lärare och vårdpersonal som menar att det gör det svårt att säkerställa barns rätt till skola och vård, om de är tvingade att anmäla sina elever eller patienter, säger Louise Dane.
Vad gäller skärpta krav på medborgarskap, till exempel genom språkkrav, lyfter Asylrättscentrum en utredning från 2021 som tittade på språk- och samhällskunskapskrav för svenskt medborgarskap. Enligt utredningen finns en risk att höga krav på medborgarskap leder till ”ett samhälle som präglas av utanförskap i stället för inkludering och samhörighet”. Samt att det kan innebära en ”exkludering och diskriminering, i synnerhet av kvinnor, äldre och grupper med låg eller ingen utbildningsbakgrund, vilket riskerar leda till segregation i stället för till integration”.
– Det finns stöd i forskning om att ökade krav för medborgarskap riskerar att diskriminera kvinnor, säger Louise Dane.
Hon påpekar att det var tydligt redan 2016, när tidsbegränsade uppehållstillstånd för skyddsbehövande blev norm, att svensk migrationspolitik gick i den här riktningen. Men förutom otydlig lagstiftning oroas Asylrättscentrum över samhällsklimatet i dag, där migranter kopplas ihop med kriminella, framhåller Louise Dane.
– Om man upprepade gånger pratar om migranter och kriminella i samma sammanhang finns en risk att de som har rätt till skydd i stället misstänkliggörs. Vi är oroade över att flera förslag kan leda till minskad rättssäkerhet och att redan utsatta människor drivs längre från samhället, säger hon.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
