Kåkstadsrörelsens ledare får svenskt pris

Nyhet Till ANC:s stora förtret växer sig organisationen ”Skjulens folk” starkare för varje år. Nu får den 85 000 man starka gräsrotsrörelsen ännu en framgång. Den 21 april tar dess ordförande S’bu Zikode emot regeringens Per Anger-pris.

Under 16 år har de kämpat för jord och mark och drägliga bostäder med vatten och elektricitet för landets miljontals kåkstadsinvånare. Under den tiden har S’bu Zikode och den organisation han var med och grundade tappat förtroendet för ANC och deras lokalpolitiker.

– Våra städer styrs av gangsterpolitiker som inte är där för att se till människornas behov, utan för vinsten och för att tjäna pengar, säger S’bu Zikode.

Organisationen som är så kompromisslös i sin kritik heter Abahlali baseMjondolo, vilket betyder Skjulens folk. Den räknar 18 dödsoffer från de egna leden sedan deras kampanjer inleddes. Han har själv fruktat för sitt liv.

Varför får ni ett så våldsamt bemötande?

– Vi har avslöjat mycket av korruptionen och de är arga över detta. Den andra anledningen är att vi bygger makt underifrån, utanför statssystemet, och det är ett hot för det regerande partiet, säger S’bu Zikode.

Forum för levande historias prisjury, som delar ut regeringens pris, motiverar att priset gick till honom med att han trots denna utsatthet, trots hoten mot hans person, har lyft fram orättvisorna. Genom sin kamp har han ökat ”omvärldens förståelse för vad rätten till bostad och mark betyder”, som juryn uttryckte det.

Hur känns det att få Per Anger-priset?

– Jag är glad och tacksam, men samtidigt beklagar jag att 18 av våra medlemmar dödades innan vi fick något erkännande.

Du har sagt att ett boende som inte har vatten, el och avlopp är livshotande. På vilket sätt är det så?

– Bland annat utgör stearinljusen som används en fara. Om en person glömmer bort ett ljus kan hela bostadskvarteret brinna ner. Det finns också en högre frekvens av dödsfall, vilket beror att sjukdomar som tbc, hiv, magsjukdomar och andra sjukdomar är vanligare. Och nu med covid-19-viruset kan folk inte följa smittskyddsrekommendationerna. Du kan ju inte upprätthålla hygieniska standarder och hålla socialt avstånd i denna miljö.

S’bu Zikode säger att de har 85 000 medlemmar i dag. Denna utveckling har många orsaker, berättar han. Organisationen pratar inte bara markfrågor i de distrikt där de rekryterar. De gör också mycket arbete. De hjälper till med saker.

– Vi tar också in 50 medlemmar åt gången från ett kvarter, eftersom vi inte ser individen som den kraftfulla enheten. Vi säger att din första försvarslinje är ditt grannskap.

Mycket av arbetet handlar om att göra anspråk på rättigheter till mark som lokala politiker har sålt till nya markägare.

– Vi uppmanar staten till markreformer med tanke på att apartheidsregeringens beslag av mark skapade den fattigdom, rasdiskriminering och ojämlikhet som vi står inför idag, säger S’bu Zikode och fortsätter:

– I vårt afrikanska sammanhang är jord och mark en gåva från Gud. Alla har rätt till jorden. Du bör äga marken du bor på tillsammans med andra så länge du bor där, men du äger inte den som individ.

Organisationens lösning på bostads- och markproblemet är att ingen ska kunna sälja mark och marken ska ägas kollektivt. Eftersom Abahlali, som organisationen förkortas, inte litar på staten bör det vara folket som bebor landområdet som ska äga det, menar de.

Några av de lokala ANC-politikerna kallar kåkstadsinvånarna för ockupanter. De använder privata företag för att utföra avhysningar och vräkningar, berättar han. Han beskriver hur en del av de styrande är vänner med markägarna och får ”kick-backs”, mutor från markägarna.

– Vi gör motstånd på gatorna genom fredliga protester, vi går ut i olika medier, och som sista utväg går vi till domstol. Det är den sista alternativet eftersom det kostar mycket pengar, men det är också så att även om vi vinner i de flesta fall så följer inte alltid de styrande politikerna domstolens beslut.

I slutet av intervjun passar han på att ge en uppmaning till det svenska folket och de som styr i Sverige.

– Ni har stött kampen mot apartheidregimen, men vad ni ser 26 år efter segern är inte det ni kämpade för. Politikerna som sitter vid makten har bevisat att de inte kan litas på. Jag vet att regeringar inte kan berätta för andra regeringar vad de ska göra, men svenska folket kan höja sin röst.