marsavtalet Sverige fick i januari 2019 en ”Januariöverenskommelse” mellan S-MP-regeringen och C och L. Kanada har fått en ”Marsöverenskommelse” mellan regerande Liberalerna och socialdemokratiska NDP. Den säkrar liberala regeringens maktinnehav fram till 2025.
Av Janne Sundling
Kanada har haft en ovanligt stökig vinter, och då handlar det inte om snöstormar. I drygt en månad ockuperade lastbilschaufförer centrala Ottawa i en protest mot covidrestriktionerna. Men i ”Freedom Convoy” fanns också starka inslag av högerextrema krafter som bland annat reagerade på den sittande liberala regeringens klimatpolitik och migrationspolitik.
När den långa protesten klingat ut kom Rysslands attack mot Ukraina. Kanada är det land som hade den näst största ukrainska diasporan (efter Polen) före kriget. Ukrainas president Zelenskyj gjorde ett av sina första framträdanden inför kanadensiska parlamentet.
Efter kyliga relationer med USA under Donald Trumps presidentskap har de förbättrats under Joe Biden. Kanada var direkt efter krigsutbrottet pådrivande för internationella sanktioner mot Ryssland och har bidragit både med försvarsmateriel och utbildning av ukrainska soldater.
Med avtalet mellan Liberalerna och NDP, New Democratic Party, ska premiärminister Justin Trudeau kunna ha jobbet kvar till 2025, senast då ska nästa val hållas.
Justin Trudeau utlyste val i september förra året i hopp om att ta hem en majoritet i parlamentet, Liberalerna behöll makten men fick fortsätta som minoritetsregering. Redan under hösten togs kontakter med NDP om ett parlamentariskt samarbete, vilken i mars resulterade i en överenskommelse.
Den konservativa oppositionen protesterar mot avtalet, men är själva inne i en process med att utse en ny partiledare efter Erin O´Toole, som avgick efter valet förra året.
Överenskommelsen Delivering for Canadians Now innebär att NDP efter förhandlingar med Liberalerna kommer att sluta upp bakom regeringens budgetförslag och under tiden fram till 2025 inte medverka till att regeringen kan avsättas efter misstroendeförklaring.
Socialdemokratiska NDP:s största avtryck i överenskommelsen anses vara ett nytt tandvårdsprogram för låginkomsttagare och en utveckling av det nationella läkemedelsprogrammet Pharmacare.
De två partierna lovar också åtgärder inom bostadspolitiken, där bostadsbristen var en av de stora valfrågorna förra året. Där ska nu ett bostadsfinansieringsprogram som påminner rätt mycket om det tidigare svenska investeringsstödet stärkas. Bidrag till finansiering förutsätter rimliga hyresnivåer och bostadsbidragen ska även höjas.
Liberalerna och NDP är också överens om att skärpa beskattningen av de som gjort stora vinster under pandemin. Och där levererade regeringen ganska omgående. I sin budget vill de införa en extraskatt på tre procent på banker, försäkringsbolag och finansbolag som gör över en miljard kanadadollar i vinst per år (cirka 7,5 miljarder SEK).
I budgeten inför man också ett stopp för utlänningar att köpa fastigheter eller lägenheter i Kanada på spekulation under två år. De utländska köpen anses ha bidragit till uppdrivna bostadspriser. Utländska köpare som är permanent bosatta i landet undantas.
Avtalet mellan Liberalerna och NDP har väckt starka känslor i det konservativa partiet. ”Gud hjälpe oss”, var deras interimistiska ledare Candice Bergens (nej, inte skådespelaren) första kommentar.
Men de konservativa håller som bäst på att gallra fram en ny partiledare som ska utses i höst. Runt elva kandidater har visat intresse.
Ett informellt samarbetsavtal slöts även på 70-talet mellan NDP och den dåvarande liberale premiärministern, Pierre Trudeau, far till den nuvarande premiärministern Justin Trudeau.
Även fadern hade gått till val 1972 och hamnat i ett minoritetsläge. Samarbetet höll fram till 1974 då liberalerna säkrade en majoritet, samtidigt som NDP gjorde ett katastrofval.
NDP har aldrig lett en kanadensisk regering, makten har skiftat mellan liberaler och konservativa, även om liberalerna varit mest dominerande.
Mest framgångsrika var de kanadensiska socialdemokraterna i valet 2011, med den enormt populära partiledaren Jack Layton. De fick 30,6 procent av rösterna och blev med 103 mot liberalernas 34 mandat det officiella oppositionspartiet. Men Jack Layton gick bort i cancer bara några månader efter valet.
Förhållandet mellan de två partierna har beskrivits som ett hat-kärleksförhållande. Jack Layton brukade säga att ”under en valkampanj lutar sig liberalerna åt vänster, men när de har makten vänder de sig åt höger”.
Men kanske innebär ”marsavtalet” att de får luta sig mer åt vänster för att sitta kvar i maktställning de kommande åren.
NDP har som tredje största parti ständigt en utmaning i valsystemet med enmansvalkretsar. Undantaget placeringen som tvåa 2011 har de konservativa och liberalerna ständigt dominerat.
Mitten bara ser ut att vara platsen där väljarna finns. Historiskt har det ofta varit där man finner apati och omotiverade väljare.
Trots att liberalerna i två val fått en lägre röstandel än de konservativa har de kunnat sitta kvar vid makten. De har fått rösterna på ”rätt” ställen.
Ett annat exempel är det gröna partiet som i valet 2019 fick 1 189 607 röster, men bara tre mandat i parlamentet.
Det har funnits röster för ett valsystem med både personval och partival, främst från NDP och de gröna. Men liberaler och konservativa stretar emot.
I fransktalande provinsen Quebec konkurrerar NDP med separatistiska Bloc Québécois, där de och liberalerna är största partier, men NDP bara har ett mandat.
NDP-ledaren Jagmeet Singh valdes 2017 men fick en ganska trög start. Under sina första år var han stundtals ifrågasatt, men har steg för steg stärkt sin position. Marsavtalet har mött en del kritik i NDP, om att det skulle tunna ut partiets profil som i opposition mot både liberaler och konservativa. Men det ger definitivt 43-årige Singh en starkare position i kanadensisk politik. Singh föddes i Kanada av föräldrar som invandrat från Indien.
Men att Justin Trudeau säkrat makten fram till 2025 sätter också fart på spekulationer om hans framtid. Även om han då bara är 53 år kommer han 2025 att ha varit premiärminister i tio år.
Många har spekulerat i att nuvarande finansministern och vice premiärministern Chrystia Freeland kommer att ta över som liberalernas ledare 2025 eller tidigare än så.
Freelands mor kom från Ukraina och hon har själv studerat i Kiev som utbytesstudent. Freeland började som journalist och avancerade till chefsjobb på Reuters och Financial Times, där hon också var Moskvakorrespondent. Hon fick stor uppmärksamhet för boken
“Plutocrats: The Rise of the New Global Super-Rich and the Fall of Everyone Else” som kom 2012. Året efter tog hon steget in i kanadensisk politik och hon beskrivs i dag som den mäktigaste kvinnan i kanadensisk politik – någonsin.
Den politiska veckotidningen Macleans citerar en tidigare liberal premiärminister, Jean Chrétien, som medverkade på ett av Trudeaus valmöten i höstas:
– Mitten, det är där kanadensiska väljare alltid vetat att de finner det Liberala partiet i Kanada. Det Liberala partiet är samma parti som det varit sedan 1867, sa han.
Men tidningen menar att dagens liberala parti är allt annat än mitten, snarare dragits åt vänster och citerar en av partiets ledande personer:
– Mitten bara ser ut att vara platsen där väljarna finns. Historiskt har det ofta varit där man finner apati och omotiverade väljare. Mitten av vägen – det är dit du går för att bli överkörd, säger denne.
Janne Sundling är frilansjournalist.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
