Del 3 Vilken klass vi tillhör får allt större betydelse för hur långt liv vi får. Ju högre inkomst och utbildning desto längre liv – och tvärt om. Och klyftan mellan rik och fattig, låg- och högutbildade ökar i Sverige.
Hälsa, livsvillkor, levnadsvanor och andra förhållanden som påverkar hälsan förbättras gradvis med stigande utbildningsnivå.
Idag skiljer det i snitt sju år i livslängd mellan den tiondel kvinnor som tjänar mest och den tiondel kvinnor som tjänar minst. För män är skillnaden ännu större: den rikaste tiondelen lever nio år längre än den fattigaste tiondelen.
I vissa delar av landet är skillnaden ännu större. Kopplas utbildningsnivå till annan statistik för stadsdelar i Storstockholm skiljer det 18 år i medellivslängd mellan en kortutbildad person i Vårby, i Huddinge kommun, och en långutbildad i Danderyd.
Vad som spelar mest roll för hälsan och livslängden, utbildning eller inkomst, är dock svårt att svara på. Två av de experter Dagens Arena har pratat med säger att sambanden är komplexa, även om det står bortom allt tvivel att det finns en korrelation.
– Det är komplexa frågor det här, som forskningen försökt besvara i många år, säger Karin Engström, utredare på Folkhälsomyndigheten.
Folkhälsomyndigheten visar i sin statistik att det finns stora skillnader i levnadsvanor beroende på utbildningsnivå. Jämfört med högutbildade äter kortutbildade mindre frukt och grönt, de har oftare en stillasittande fritid, röker oftare och har oftare fetma (ett BMI högre än 30).
Men samtidigt visar forskning, som bland andra Markus Jäntti vid Stockholms universitet jobbat med, att personer med låg utbildning får högre levnadsstandard och därmed längre och hälsosammare liv om familjeinkomsten är hög.
Och enligt Folkhälsomyndighetens rapport från 2015 har befolkningens stigande utbildningsnivå under de senaste decennierna inte något tydlig påverkan på den gynnsamma utvecklingen. Det som verkar spela roll är ekonomisk tillväxt och hur denna tillväxt i sin tur ger människor bättre levnadsstandard och därmed förbättrad folkhälsa.
Professor i nationalekonomi Markus Jäntti är inne på samma sak. Det verkar som att inkomst är den faktor som spelar störst roll för utvecklingen i så väl Sverige som i flera andra länder, där ibland Finland.
– I den mån vi har kunnat titta på vad som påverkar vad så är min uppfattning att man varken i Sverige eller i Finland ser riktigt samma utveckling om man tittar på olika utbildningsgrupper, som man gör med inkomst, säger Markus Jäntti, en av medförfattarna till artikeln Trends in life expectancy by income and the role of specific causes of death.
Han tillägger dock att det är skäl att bära i minnet att det svenska utbildningsväsendet har förändrats kolossalt under tidsperioden som studerats.
När Folkhälsomyndigheten tittar på förhållandet hälsa och klass har de dock valt att utgå ifrån utbildningsnivå. Det beror, enligt Karin Engström utredare vid Folkhälsomyndigheten, bland annat på att utbildningen är mer av en konstant.
– Det är en av anledningarna till att man använder utbildningsnivå för att gruppera individer, den förändras inte av psykisk eller fysisk hälsa efter att man är klar med sin utbildning. Medan ekonomi påverkas mer direkt av hälsan, om man till exempel blir sjukskriven eller av olika skäl inte kan arbeta alls.
Det är nästan 60 procent så vanligt att personer som bara gått klart grundskolan tar sitt liv än de som läst vidare efter gymnasiet
Det finns också ett visst omvänt orsakssamband; alltså att låg inkomst och kort utbildning leder till sämre livsbetingelser, vilket minskar möjligheten att klara utbildningar och att kunna försörja sig på sitt arbete. Men även om de orsakssambanden går i båda riktningarna säger Karin Engström att det oftare är inkomst och utbildning som kommer först.
–Det är klart att det finns en motsatt relation, att de som är sjuka också kan få en sämre social position, men i högre utsträckning påverkar det sociala ohälsan än tvärtom.
Medellivslängden i Sverige har sedan 1980-talet ökat för alla grupper i samhället, men absolut mest för grupperna med hög inkomst och hög utbildning. För den fattigaste tiondelen av kvinnor har utvecklingen gällandes livslängd till och med backat något, enligt SCB:s senaste siffror.
I gruppen återfinns framför allt deltidsarbetande i låglöneyrken. Det kan exempelvis handla om undersköterskor, butiksanställda och barnskötare.
Men inte heller för låginkomstmännen är utvecklingen speciellt positiv – den har stått så gott som still i trettio år.
– Det ser ju inte så bra ut för låginkomstmän heller, säger Markus Jäntti.
På vissa områden är män särskilt utsatta. Till exempel är det 35 procent vanligare att män dör en för tidig död jämfört med kvinnor. För hela gruppen lågutbildade, med högst förgymnasial utbildningsnivå, är risken hela 66 procent större än för gruppen med eftergymnasial utbildning att dö före en ålder som är rimlig för de allra flesta att uppnå, visar siffror från Folkhälsomyndigheten.
Läs också: Så billigt är det att vara rik
Oavsett sjukdom är risken att dö högre för människor med låg utbildning. I samtliga undersökta åldersgrupper – 20, 40, 60 år – är sjukhusvård vanligast bland personer med förgymnasial utbildning, minst vanlig bland dem med eftergymnasial.
Mellan åren 1990 och 2013 minskade förekomsten av sjukhusvård i alla grupper utom bland 40-åriga kvinnor med förgymnasial utbildning.
Bland personer med högst förgymnasial utbildning verkar den psykiska ohälsan öka och det är nästan 60 procent så vanligt att personer som bara gått klart grundskolan tar sitt liv än de som läst vidare efter gymnasiet, och utvecklingen för lågutbildade går också här åt fel håll.
Utvecklingskurvan för lågutbildade går åt fel håll på många hälsoområden: narkotikarelaterad dödlighet +101 procent mellan åren 2006-2016 och dödlighet på grund av yttre orsaker så som skador och förgiftningar +11 procent bland individer 25 år och äldre, samtidigt som den minskade i gruppen med eftergymnasial utbildningsnivå med 19 procent.
Dödligheten är närmare tre gånger så hög bland flickor 0-1 år vars mammor har grundskoleutbildning som bland flickorna som har eftergymnasialt utbildade mammor
Den svenska hälso- och sjukvården är inte jämlik menar Folkhälsomyndigheten. Generella hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande insatser når inte alla grupper i lika stor omfattning och en grupp som tenderar att missgynnas är individer med låg utbildningsnivå.
– Det är ingen naturlag med dessa systematiska skillnader mellan olika grupper, det är skillnader som ofta går att påverka med hjälp av samhälleliga insatser. Och det gäller att satsa mer på det förebyggande arbetet, på insatser som kan förhindra sjukdom och ohälsa, kommenterar Johan Carlson, Folkhälsomyndighetens generaldirektör i ett pressutskick.
Markus Jäntti, vid Stockholms universitet, lyfter att det framförallt är havande mödrar och småbarn som har regelbunden kontakt med sjukvården, något som han själv reagerat på under sina snart tio år i Sverige.
– Jag har inte haft någon kontakt alls med den svenska hälsovårdssystemet sedan jag kom till Sverige 2009. Det är möjligt att den offentliga hälsovården borde se över sin strategi och finnas till på ett annat sätt.
Markus Jäntti tar Helsingfors som ett exempel som kallar in alla män som fyllt 40 år till en rutinundersökning.
– Tycker man som jag att det är ett problem att det finns stora grupper som inte hänger med i hälsoutvecklingen så behöver man tänka om. Eftersom vi ändå har ett offentligt hälsovårdssystem så föreställer jag mig att ett av syftena ändå är att man ska finnas till för alla.
Läs också: Klass: »Livschanserna avgörs redan på förskolan«
Barn och unga
Det är inte bara vuxna med låg utbildning och låg inkomst som drabbas av ojämlikheten. Även barn påverkas.
Mellan åren 2008-2012 var dödligheten nästan dubbelt så hög bland flickor 0-1 år vars mammor hade grundskoleutbildning som bland dem vars mammor hade gymnasieutbildning, och närmare tre gånger så hög som bland flickorna som hade eftergymnasialt utbildade mödrar.
Även i åldersgruppen 1–14 år finns en tydlig skillnad i barnadödlighet relaterad till moderns utbildning. Barn till lågutbildade mammor dör oftare innan deras 15 års dag, jämfört med barn med mammor med gymnasial eller eftergymnasial utbildning.
Som Dagens Arena skrev om i del 1 av den här artikelserien fortsätter ojämlikheten bland barn och unga under skolåren. Men skillnaderna syns inte bara i skolan. Även fritiden påverkas generellt sett av ens klasstillhörighet och även här kan systemet ibland framstå om onödigt orättvist.
Arbetarföräldrar har i mindre utsträckning, än resursstarka föräldrar möjlighet att ge sina barn organiserade fritidsaktiviteter, museum-, eller konsertbesök och många är trångbodda. Samtidigt är färre barn inskrivna på fritids i områden med lägre inkomst.
– Resursstarka föräldrar kan se till att barnen får en aktiv och stimulerande fritid och de har bättre möjligheter att hjälpa sina barn med läxorna, säger Therese Guovelin, förste vice ordförande för LO.
Tidigare i år rapporterades det om att elevunderlaget i kulturskolan är snedrekryterat. Barn med högutbildade och kulturellt aktiva föräldrar är överrepresenterade och barn till lågutbildade lyser med sin frånvaro. Att barn från hem utan högre utbildning eller kulturkapital mer sällan söker sig till kulturskolan har inte i första hand att göra med pengar. Det är fler, 16 procent, som uppger att de inte känner till att kulturskolan finns.
Snedfördelningen finns även på andra fritidsområden. Årligen delas flera hundra miljoner kronor ut som lokalt aktivitetsstöd, för att främja att barn och unga rör på sig. De kommuner med lägst medelinkomst får minst pengar från det statliga idrottsstödet, LOK-stöd, Statligt lokalt aktivitetsstöd. En granskning av TT gjord 2017 visar att av de tio kommunerna som fick minst pengar återfinns bara en på topp 100-listan vad gäller medelinkomst: Lekeberg, på 99:e plats. Resten tillhör alla de 90 fattigaste av Sveriges 290 kommuner.
Mest stöd fick de allra rikaste kommunerna: Danderyd, Vellinge, Täby och Lomma.
Till Svt Nyheter kommenterade dåvarande idrottsminister Gabriel Wikström (S) att pengarna går till kommuner där det finns mycket aktivitet.
– Till syvende och sist fördelas pengarna ut efter aktivitet och medlemmar. Då är det klart att där man har många medlemmar och mycket aktivitet, dit går det mesta av pengarna.
Samtidigt är förekomsten av övervikt och fetma högre bland barn som har föräldrar med låg utbildningsnivå, och bland de som bor i mer glesbebyggda områden, visar en avhandling från Göteborgs universitet.
– Det som främst oroar oss är att de socioekonomiska skillnaderna i övervikt och fetma kvarstår, och i vissa fall till och med har ökat, kommenterar Lotta Moraeus vid Sahlgrenska universitetssjukhuset, som har gjort studien.
Läs också: Klass: »Livschanserna avgörs redan på förskolan«
Läs också: Så billigt är det att vara rik
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
