Klimatrebellernas mål: 350 000 aktivister

Civil olydnad På lördag väntar det som klimataktivisterna i Extinction Rebellion Sverige beskriver som rörelsens största aktion i Norden. Målet: Fredlig civil olydnad för att få människor att inse vidden av klimatkrisen.

Det är söndag i Lund. På en av bilvägarna möts ett 15-tal aktivister inom den svenska grenen av klimatrörelsen Extinction Rebellion, vecklar ut långa banderoller med budskap om att uppmärksamma klimatkrisen och blockerar vägen. Flera bilister blir väldigt arga. Så arga att en av dem håller på att köra på Tatjana Boric-Persson, till vardags digital produktspecialist.

– Det var bara en mindre bilblockad, det har gjorts sådana förut, och det fanns en alternativ väg som bilisterna kunde välja. Så jag förstår inte varför en del män blev så otroligt arga, fast vi förklarade varför vi var där. Jag trodde inte att en person i Sverige idag skulle vara beredd att köra på en annan människa. På mig, som dessutom är gravid, säger hon.

Tatjana Boric-Persson säger att hon egentligen inte är en aktivist, hon har ingen tidigare erfarenhet av civil olydnad på det sätt som är Exctinction Rebellions metod. Men här känns det tvunget, eftersom så mycket står på spel: Hela vår existens, menar hon.

– Alla vi i den här rörelsen är så nya, de flesta av oss är vanliga människor med vanliga jobb och liv som känt att det inte går att stoppa huvudet i sanden längre, att vi måste göra något. Och politiken räcker inte till.

Extinction Rebellion har fått braskande rubriker i bland annat Storbritannien, där en aktion i april hade som syfte att stänga ner London. Under ”Shut down London” blockerades stora bilvägar, trafikkaos uppstod och polisen grep en större mängd aktivister – som bland annat ägnat sig åt att hålla en modifierad form av modevisning där just klädindustrin kritiserades för sitt bristande miljötänkande. Rörelsen startades internationellt 2018 och spreds sedan bland annat till Sverige, där Malmö är ett starkt fäste. På lördag planeras det som enligt rörelsen blir den största aktionen hittills i Norden. Vad exakt den kommer att inkludera hålls ännu hemligt, men en gissning är förstås någon form av blockad.

– Det är väldigt många som har angett att de kommer på aktionen, vår storlek är vår styrka. Jag känner att det gör att vi inte behöver oroa oss för den typen av våldsamma män som vi mötte i Lund. Och någonstans hoppas jag att de ska bli allt färre genom att de börjar ta in och förstå vad vi kämpar för, säger Tatjana Boric-Persson.

Hon tycker det känns svårt att förstå hur klimatförnekare kan förekomma med den massiva mängd forskning som finns tillgänglig, eller att de väljer att attackera aktivister på det sätt som bland annat omgett Greta Thunberg.

– Det handlar ju om vår gemensamma överlevnad.

Tror du att civil olydnad som metod kommer att öka i Sverige framöver?

– Ja, jag tror det. Och det är ju inte så att vi gillar att stå i vägen för bilister. Det här är på något sätt den sista utvägen. Det jag gillar med Extinction Rebellion är att rörelsen bygger på forskning och vetenskap. Ickevåld och aktiv civil olydnad är den metod som historiskt visat sig vara det mest effektiva, forskningen visar att den metodiken har störst chans att lyckas.

Hur viktigt är ickevåld?

– Det är en av de mest avgörande principerna. Det är det moraliskt riktiga. Och använder man sig av våld så slutar det i auktoritära styren och regimer. Vi vill ha ett demokratiskt och öppet samhälle, då fyller ickevåld flera funktioner.

Tatjana Boric-Persson har varit medlem i Vänsterpartiet en längre tid, men inte engagerat sig i det partipolitiska arbetet. I höstas kände hon allt tydligare att den politiska vägen är för långsam, det krävs något mer för att nå ut med vidden av klimatkrisen.

– Det som hände var att jag började känna en allt större oro att politiken rörde sig åt fel håll. Vi hade precis haft en rekordvarm sommar och det var uppenbart att vi står inför en klimatkris. Ändå höll Miljöpartiet på att åka ut ur riksdagen. IPCC varnade för att vi hade 12 år kvar på oss att vidta kraftfulla åtgärder innan det var för sent, och våra folkvalda höll på att tjafsa om helt irrelevanta frågor, säger hon.

Det var i den vevan hon hörde talas om Extinction Rebellion och såg en potential i den typen av aktivism.

– Politiker i dag vågar inte fatta långsiktiga och modiga beslut som faktiskt kan möta klimatkrisen som vi står inför. Och när politikerna inte lyckas skydda oss är det både vår rättighet och vår skyldighet som medborgare att göra uppror mot ett system som inte kan garantera vår och våra barns säkerhet.

Hon är själv inte en ledarfigur inom Extinction Rebellion utan beskriver sig som en av många gräsrötter i en rörelse där alla är jämbördiga. Den svenska rörelsens mål är att engagera 3,5 procent av den svenska befolkningen, omkring 350 000 personer.

Hur ser du på risken att bli gripen och dömd för de aktioner du deltar i inom Extinction Rebellion?

– Det är något som vi får räkna med. En del av det här är att släppa rädslan kring vad som kan hända mig, att motverka klimatkrisen är ett så viktigt arbete att jag är beredd att ta den risken. Och en rättegång skulle ge oss möjlighet att berätta, igen, om klimatnödläget och varför vi gör det här, säger hon och fortsätter:

– Vi är ju också så privilegierade att vi lever i ett samhälle som vårt, med ett fungerande rättsväsende och poliser som är rätt snälla. Se bara på Fridays for Future-aktivisterna i Afghanistan, som demonstrerade för klimatet i Kabul. I ett land i krig. Där kan vi prata om att ha något att förlora, säger Tatjana Boric Persson.