narkotika Statsministern vill bekämpa narkotikan, och lägger en del av skulden för gängvåldet på rika Stockholms-områden där droganvändningen bland unga är hög. Men hur ser polisen på dessa områden och bör särskilda insatser göras där? Dagens Arena har pratat med polisen och Brå.
– Djursholm, Danderyd – det är där du har den största konsumtionen. Brottsligheten och skjutningarna sker i andra områden. Alla som använder narkotika måste själv tänka på att de bidrar till det där, sa Stefan Löfven i en intervju med DN som publiceras på tisdagen.
På onsdagen kom sedan flera förslag från regeringen för att bekämpa narkotikaanvändningen, men enligt dem ligger fokus på en allmän narkotikabekämpning och riktar sig inte särskilt mot några slags konsumenter eller bostadsområden. Socialminister Lena Hallengren och inrikesminister Mikael Damberg presenterade vid en presskonferens förslag som bland annat handlar om skärpta tag mot narkotikabrott hos polisen, att Brottsförebyggande rådet (Brå) ska sammanställa en ny lägesbild över narkotikamarknader i Sverige och att en ny strategi mot narkotika ska tas fram.
En så kallad kortanalys från Brå, som presenterades i mars förra året, har fått ny aktualitet efter statsministerns uttalanden. Studien byggde på uppgifter om ungdomar födda 1997-1998 i Stockholm och som 2015 misstänktes för narkotikabrott. Analysen har kompletterats med en enkätundersökning som riktar sig till ungdomar i årskurs 9 och årskurs 2 på gymnasiet, uppdelad på Stockholms stadsdelar.
– I områden med högre inkomst är andelen som går i gymnasiets årskurs 2 och som uppger att de testat narkotiska högre, men sambandet var motsatt när det gällde personer som misstänks för narkotikabrott. Ju högre medelinkomst stadsdelen har, desto färre misstänkta, säger Jon Lundgren, utredare på Brå och författare till studien.
Sambandet såg likadant ut mellan inkomst och att ha använt narkotika nyligen.
– Andelen unga som använt narkotika senaste månaden tenderar att öka ju rikare stadsdel det handlar om. Det är en grupp som upprätthåller och bidrar till andra problem som hänger ihop med narkotikahandeln, säger Jon Lundgren.
Andra samband är att de som bor i hyresrätt löper 80 procent högre risk att misstänkas för narkotikabrott än de som bor i småhus eller bostadsrätt, och att ha lågutbildade föräldrar ökar risken att misstänkas för narkotikabrott med 70 procent.
Narkotikabrott upptäcks ofta av polisen själva och i samband med att de sker. Det kan påverka vilka som misstänks för narkotikabrott, tror Jon Lundgren.
– Polisnärvaron skiljer sig avsevärt åt på olika platser, och den är större i mer socialt utsatta områden. Många, runt 30 procent, av dem som misstänks för narkotikabrott har dessutom upptäckts av polis på dagtid, och man kan tänka sig att det inte är en genomsnittlig person som använder narkotika på dagtid mitt i veckan, utan att det hänger samman med ett mer problematiskt bruk, säger Jon Lundgren.
Vilka som misstänks för narkotikabrott kan också bero på var drogerna används, tror han.
– Man kan tänka sig att olika grupper av ungdomar använder det på olika sätt. Om man brukar inomhus på fester är det svårare att komma åt, medan andra kanske använder det mer utomhus.
Tycker du att det finns anledning att jobba särskilt mot unga i välbeställda områden när det gäller droganvändning?
– Jag tycker att man bör jobba mot alla grupper när det gäller narkotikaprevention. Vilka strategier eller metoder som är bäst lämpade är inget som jag har undersökt närmare, säger Jon Lundgren.
Annika Ljung är narkotikapolis sedan 12 år och arbetar på Södermalm i Stockholm. Hon välkomnar att regeringen vill skärpa kampen mot narkotikan. Att polisen inte får i uppdrag att arbeta mot några särskilda områden eller grupper av narkotikabrukare är i linje med hur det brukar fungera.
– Regeringen och riksdagen ger polisen ett uppdrag. De lägger sig inte i rent operativt hur polisen ska arbeta, till exempel mot narkotika.
Från hennes eget perspektiv, som är »gatan« som hon säger, finns inga tankar om att rikta in sig på någon samhällsklass eller grupper mer än någon annan.
– Jag ser narkotika i alla samhällsklasser. Men vi kan dra paralleller till att vi tar väldigt få tjejer som misstänks för narkotikabrott, det är också orättvist, säger Annika Ljung.
Hon kallar det ett misslyckande från samhällets sida att polisen ofta inte kommer i kontakt med missbrukande tjejer förrän de är i 25-årsåldern, kanske har barn och går på metadonbehandling. Men det här betyder inte att de använder droger mindre, säger hon, och pekar på en undersökning från missbruksbehandlingscentret Maria ungdom där tjejerna utgör ungefär hälften av alla som behandlas.
En förklaring till att fler unga i utsatta områden misstänks för narkotikabrott tror Annika Ljung är den tydligare polisiära närvaron där, och att fler rör sig utomhus där än i välbärgade områden.
– Vi är en myndighet som måste prioritera, och i områden där det sker mycket brottlighet måste vi ha närvaro för att stävja den. Och om det är stökigt leder det ofta till att vi kontrollerar ganska många, det kan vi ju inte göra i samma utsträckning hemma hos folk
Skulle man behöva arbeta särskilt mot gruppen unga i välbärgade bostadsområden?
– Jag tycker att man ska stärka allmänna insatser mot narkotika, och vi skulle behöva vara lite fler poliser som arbetar offensivt mot narkotika. Jag tycker att den uppsökande verksamheten som vi gör på stan är bra. Vi på Södermalm jobbar riktat mot säljare, mot ungdomar och mot narkotikabrott i stort, säger Annika Ljung.
Hon ser också att många brott begås på Södermalm, som hon inte vill kalla ett riktigt välbärgat område.
– Vi har väldigt många brott som begås för att ha råd att köpa narkotika. I välbärgade områden behöver man inte begå brott för att köpa narkotika. Det kan vara en anledning till att brukarna där upptäcks i mindre grad.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
