“Kommunerna prioriterar inte kvinnofridsarbetet”

Ny kvinnofridsbarometer visar att mer än hälften av kommunerna förlitar sig till skyddat boende i ideell regi. Kommunernas arbete har allvarliga brister, enligt Olga Persson på Unizon.

Så många som 53 procent av kommunerna förlitar sig helt och hållet på skyddade boenden som är ideellt drivna. Det framkommer i Kvinnofridsbarometern som tagits fram av Unizon – det samlande organet för kvinno- och tjejjourer.

Barometern är den första undersökningen av kommunernas ambitioner och verksamhet mot mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer.

Samtidigt som det i över hälften av kommunerna enbart finns ideellt drivna boenden är det 16 procent av kommunerna som har skyddat boende enbart i kommunal regi. I 24 procent av kommunerna finns det både kommunala och ideella boenden.

– Det här visar att jourerna är den största utövaren av socialtjänstlagen och då behöver de också tillräckligt stöd. I de kommuner där det finns både och är arbetet generellt bättre för att jourerna får mandat, säger Olga Persson, generalsekreterare på Unizon till Dagens Arena.

Samtidigt visar undersökningen att 68 procent av kommunerna säger att jourernas arbete har helt avgörande eller stor betydelse när det gäller mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer. Men i en lika stor andel av kommunerna uppger jourerna att de inte blivit tillfrågade om utformning av handlingsplan eller utvärdering av arbetet mot mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer.

– Det är en retorik som finns generellt kring frågan; att den är väldigt viktig. Men det fina pratet sipprar inte igenom ner till de kvinnor och barn som behöver stöd, säger Olga Persson.

Undersökningen visar även att mer än hälften av de kommuner som har en politiskt beslutad handlingsplan för arbetet saknar mätbara mål för uppföljning. 60 procent av kommunerna saknar helt mål för arbetet. Samtidigt framkommer att kvinnofridshandläggarna befinner sig på lägsta beslutande nivå och att många, både handläggare och socialchefer, saknar utbildning på området.

– Sammanfattningsvis förstärker det bilden av ett ostrukturerat arbete i kommunerna. Frågan är inte prioriterad, det finns inte avsatta resurser, arbetet följs inte upp och det finns allvarliga brister. Handläggarna behöver finnas på beslutande nivå och ha rätt kompetens, säger Olga Persson.