Konflikt kring krisavtal inom vården

coronavård Ersättningen för en läkare som lånas in till regionen från privata arbetsgivare kan bli upp till 32 000 kronor per dag. Läkarförbundet tycker att taxan är rimlig, medan Vårdförbundet är emot hela modellen med att låna ut personal.

 Som Dagens Arena har berättat tidigare kan Region Stockholm genom sina avtal med privata vårdgivare kalla in privatanställd personal i krislägen. I början av maj arbetade 120 personer inom akutsjukvården, som lånats ut av privata vårdgivare. Till de som lånat ut personal hör Aleris och Capio.

 I slutet av mars fattade regionen beslut om ersättningsnivåer till de privata vårdgivarna i form av ett timpris. Timtaxan ska täcka både företaget kostnader för personalen som lånas ut, samt fasta kostnader, då företagets ordinarie verksamhet kan var stängd »till följd av att regionen tagit personalen i anspråk«, som presstjänsten på regionen uppger.

 Timtaxan är 3 000–4 000 kronor för specialistläkare, 1 200 – 2 000 kronor för sjuksköterskor (vanliga och specialistutbildade) och 600 – 900 kronor för det som kallas »övrig personal«. Prisvariationen inom varje yrkesgrupp beror på om det gäller dagtid på vardagar, eller kvällar, nätter och helger.

Hur stor del av ersättningen som går till personalen har Dagens Arena inga uppgifter om. Men från Kommunal och Vårdförbundet inom Capio i Stockholm nämns summan 1 700 kronor i lönepåslag per dag för personal som lånats ut till Huddinge sjukhus. Facken vet inte om samma gäller personal som går in i andra verksamheter och från andra bolag.

Sven Söderberg är styrelseledamot i Läkarförbundet, som representant för privatläkarna. Han arbetar på ett läkarhus i Norrbotten, som också lånat ut personal under coronakrisen. Ersättningsnivån i Stockholm för läkare tycker han verkar täcka omkostnader och personal gott och väl.

 –  Det är en bra ersättning, även för en egenföretagare. Det beror lite på vilken specialitet man har som läkare, och så finns det de som har skaffat sig dyr utrustning, och har höga, fasta kostnader. Jag skulle säga att ersättningsnivån kanske till och med är bättre än i vissa vanliga lägen, säger Sven Söderberg.

 När det gäller om det ur personalens synpunkt är bäst att lånas ut till regionen eller att tillfälligt byta arbetsgivare, säger han att det inte finns någon självklar bästa lösning. Men pensionen kan ställa till det om man byter arbetsgivare under krisen.

 – Ett problem, som jag tror man försökt hantera i krislägesavtalet, är pensionen. För om utlåningen drar ut på tiden kan det bli knepigt att byta till regionen och sen tillbaka till privat vårdgivare, säger Sven Söderberg.

 Från Vårdförbundets sida vill man inte kommentera nivån på timtaxan i Region Stockholms beslut. Vårdförbundet är dock i grunden kritiska ur arbetsrättslig synpunkt till att deras medlemmar, främst sjuksköterskor i det här fallet, ska kunna beordras in att arbeta för regionen men med bibehållen anställning hos sin privata arbetsgivare.

 – Att två parter sluter avtal om att låna ut en tredje part, som sjuksköterskor, är inte okej. Vi tycker att utlåning ska bygga på frivillighet där var och en av våra medlemmar ska förhandla om villkor som exempelvis arbetstider och lön i samband med ett sådant erbjudande, säger Vårdförbundets förhandlingschef Annelie Söderberg.

 – Ett annat alternativ är att privata vårdgivare ger sin personal tjänstledigt så att de sedan kan välja att ta anställning direkt hos Region Stockholm, och därmed omfattas av krislägesavtalet som fack och arbetsgivare har förhandlat fram, säger Vårdförbundets förhandlingschef Annelie Söderberg.

Linda Linné är representant för Vårdförbundet inom vårdkoncernen Capio i Stockholm. Hon säger att inlåning till en annan arbetsgivare kan innebära både förändrade arbetstider och innebära nya arbetsuppgifter. Främst har intensivvårdssjuksköterskor lånats in av regionen, men även exempelvis äldrevården har behövt extra resurser.

 – Till stor del har det ofta varit så att man med kort varsel fått gå in i en helt annan typ av verksamhet. En av Capios dagkirurgiska enheter fick skicka sin personal till slutenvården där de är dygnet runt-anställda, säger Linda Linné.

 Vårdförbundet har inte haft så mycket att säga till om i förflyttningar av personal, men Linda Linné säger att de har gjort vad de har kunnat för säkerställa bra villkor för de som kallas in.

 – Vad är det för villkor? Vad får de för introduktion, hur tar de sig dit och så vidare? Vi har lyft frågan i alla fall och det känns som att de lyssnar.

 Hur reagerar de kolleger du känner till som har kallats in till regionen?

 – Det är nog väldigt individuellt, och beroende på hur man kan få ihop sitt liv i övrigt.

 Hur skulle man kunna hantera det här bättre ur facklig synpunkt?

 – Jag tror att när man gör upphandlingar måste man ha en tydlighet för personalen, vad som förväntas av verksamheten vid extraordinära händelser och vad som kan hända med de anställda.

 Kevin Thompson är förhandlingsansvarig för fackförbundet Kommunal på Capio i Stockholm. Kommunal anser att det är viktigt att privata vårdgivare ställer upp och lånar ut personal i tider av kris, och att avtalet med timtaxa tjänar det syftet.

 – Problemet är att det inte är så säkert att man kan lånas ut från en arbetsgivare till en annan. Vi har löst det med att säga att det ska ske på frivillig basis, det blir mer knepigt om man behöver tvinga personal, säger Kevin Thompson.

 Han betonar att det funnits en stor oro bland Kommunals medlemmar inför att gå in och vårda corona-patienter, utan att känna sig säker på att tillgången till skyddsutrustning är tillräcklig.

 – Vi har upplevt att man har anpassat rutiner mer efter tillgång på skyddsutrustning än efter behov, säger Kevin Thompson.

 Facket har också förhandlat för att underlätta för den personal som lånas ut, till exempel genom att få gratis parkering vid arbetsplatsen eller genom att bli skjutsad i bil en sträcka för personal som annars hade haft en väldigt lång resväg.

 – Det som är bekymret nu är att regionen diskuterar om man vill behålla personalen för att klara av sommaren, men de behövs också hos sin ordinarie arbetsgivare.

 Utanför den regionala nivån har Almega Vårdföretagarna försökt få till ett eget krisavtal, som är betydligt mindre generöst än det regionerna har tecknat med facken. Läkarförbundet och Vision har skrivit på, men Kommunal och Vårdförbundet har sagt nej. Avtalet gäller de privata vårdföretagens egna verksamheter, och ska kunna aktiveras vid behov, men inom avtalet ska det rätten att låna ut personal till den offentliga vården ingå.

 Vårdföretagarnas förslag till avtal ska inte aktiveras och sedan gälla under flera veckor framåt, som det offentliga krislägesavtalet, utan snarare kunna användas då och då för att sedan återgå till vanliga anställningsvillkor. Till exempel skulle arbetstiden kunna förändras upp till 48 timmar i snitt per vecka, innan ett särskilt extra ob-tillägg skulle utgå, och undantag från dygns- och veckovila skulle kunna aktiveras.

 – Varje punkt de ville förhandla om handlar om väldigt stora värden. De ville utöka semesterperioden till och med september, och att man kan få tre istället för fyra veckors sammanhängande semester. De erbjöd inte särskilt mycket för det här så vi sa nej, säger Annelie Söderberg.

Per Östlund, förhandlingschef på Almega Vårdföretagarna, beklagar att man inte kom iland med förhandlingarna med alla fackförbund. Han betonar också att målet är att krisavtalet inte skulle aktiveras alls. Han delar fackets bild av att det offentliga krislägesavtalet är mycket mer generöst.

 –      Ja absolut.

 Varför kan ni inte matcha det?

 – Därför att vi har inte beskattningsrätt, och våra företag tjänar inte pengar under krisen. Det yttersta ansvaret ligger ju på offentliga. Medan vi bidrar och vill bidra, säger Per Östlund.