Anders Holmestig, vd Fastighetsägarna, och Carl-Johan Bergström, förhandlingschef Hyresgästföreningen. Foto: Olof Holdar/Filippa Ländin.

Hyresförhandlingar 2024 Årets hyresförhandlingar mellan Fastighetsägarna och Hyresgästföreningen kantas av konflikt ute i landet. Fastighetsägarna menar att systemet inte fungerar bra, men Hyresgästföreningen slår tillbaka och menar att Fastighetsägarna har ett politiskt intresse av att sätta den bilden.

Det är klart att en part som ropar efter marknadshyra har väldigt lite incitament att komma överens med oss, säger Carl-Johan Bergström, förhandlingschef på Hyresgästföreningen.

Dagens Arena kollar närmare på konflikterna i årets hyresförhandlingar. Detta är del 2 av 3. Här kan du läsa  del 1 och del 3.

Förra årets hyresförhandlingar var tuffa och långdragna. Flera förhandlingar mellan Fastighetsägarna och Hyresgästföreningen strandade och 144 000 lägenheter fick hyran bestämd av en skiljeman från hyresnämnden. Även i år ser det konfliktfyllt ut. Redan nu har hyresnämnderna i Jönköping, Malmö och Göteborg fått in över 1 200 ärenden som rör mer än 60 000 lägenheter. 

Anders Holmestig, vd för Fastighetsägarna Sverige, menar att förhandlingssystemet inte fungerar bra just nu. Trots att man har trepartsöverenskommelsen som grund för förhandlingarna är man inte överens om spelplanen, menar han. 

– Det handlar i stor utsträckning om att det är tuffare ekonomi för hyresgäster och betydligt tuffare för privata fastighetsägare och allmännyttiga bostadsbolag. Hade det varit för 4–5 år sedan, när vi förhandlade om någon procents hyresjustering, då hade det inte varit på samma sätt. Nu står vi långt ifrån varandra och det är som att Hyresgästföreningen inte vill kännas vid kostnadsökningarna i branschen, säger Anders Holmestig. 

Riskerar urholka legitimiteten

Syftet med skiljeman var att sätta tryck på parterna att komma överens, menar Anders Holmestig. Enligt honom har dock lagstiftningen utmanats av Hyresgästföreningen, trots att det var en överenskommelse mellan parterna och regeringen att det skulle inrättas en sådan. 

– Vi måste omhulda spelplanen. Det får vara tufft, men det ska vara tydligt vad man får göra. Annars underminerar man det kollektiva förhandlingssystemet. 

Han ser en risk att konflikterna och det hårda tonläget riskerar att urholka legitimiteten för systemet. Både från hyresgästers och fastighetsägares perspektiv. 

– Vi kan inte förhandla hyresjusteringar hela året, till slut kommer politikerna att fundera över vad vi håller på med. Det är en allvarlig utveckling. Om inte parterna klarar av det, då blir det som i andra politikområden att någon får träda in och ta ansvaret. 

”Företräder bara en liten del”

Samtidigt tror han inte att politiken är särskilt intresserade av att ge sig in i hyressättningen. Och inställningen från Fastighetsägarnas sida är att parterna ska ta ett större ansvar. 

– Det går inte med årliga hyresförhandlingar som pågår året runt. På arbetsmarknaden fungerar det bra och man kan vara avundsjuk över att de inte bråkar om lönenivåerna utan pratar mer om pensioner och arbetets utveckling. Risken på hyresmarknaden nu när det är så hög konflikt är att vi inte kan prata annan utveckling för hyresrätten.

Carl-Johan Bergström, förhandlingschef på Hyresgästföreningen, slår ifrån sig kritiken. Fastighetsägarna företräder bara en liten del av hyresvärdarna i landet, menar han, och i de allra flesta fall är Hyresgästföreningen överens med bolagen. Tvisterna som går till skiljeman är uteslutande med Fastighetsägarna. 

– De är högljudda och har en partsställning, men de företräder väldigt få fastighetsägare och bostadsrättsföreningar, de är inte så stora i sammanhanget. Vi har bra förhandlingar, de är tuffa och det är höga hyresnivåer, men vi hittar lösningar. Vi har långt ifrån den bilden att det inte funkar och att vi inte kan komma överens. 

”Stressar hyresgästerna”

Han konstaterar att det finns 1,5 miljoner hyreslägenheter med förhandlingsrätt. I Stockholm finns omkring 191 000 lägenheter. Förra året var det ungefär 15 000 lägenheter i Stockholms stad som omfattades av skiljemannens beslut och som företräddes av Fastighetsägarna.

Andra fastighetsägare använder inte alls skiljeman. Men det är klart att en part som ropat efter marknadshyra hur många år som helst har väldigt lite incitament att komma överens med oss. Så som de agerar just nu är de mer en lobbyorganisation. De skulle behöva byta inriktning och där de mer värnar sina medlemmars intressen snarare än sina egna, säger Carl-Johan Bergström. 

Bilden av att parterna står långt ifrån varandra, att förhandlingarna är konfliktfyllda, strandar och går till skiljeman, tror han stressar hyresgästkollektivet. 

– De oroar sig över om det blir en retroaktiv hyra och om de måste spara för det. Det är verkligen inte bra. Inte för fastighetsägare eller hyresgäster, att det ser ut så. Det som är bra är att det är relativt få som drabbas av det, säger Carl-Johan Bergström. 

Svalt intresse för märke

Bostadspolitiska debattörerna Hans Lind och Lennart Weiss har föreslagit ett centralt märke som grund för hyresförhandlingarna, så som det ser ut på arbetsmarknaden. 

Varken Anders Holmestig eller Carl-Johan Bergström tycker det låter särskilt intressant. De betonar att de lokala förutsättningarna skiljer sig för mycket åt för att hyresmarknaden i stort skulle gynnas av ett centralt märke.

– Vi är inte för ett nationellt märke. Det kanske skulle bli mer förutsägbart med en enda stor förhandling. Men risken är stor att det blir trubbigt. Det kan hända mer på en ort där det behövs mer hyresutveckling, och mindre på en annan ort där det inte behövs lika mycket. Regleringar och indexeringar riskerar att slå helt fel. Med nationella märkesförhandlingar är det lätt för oseriösa företag att slinka med i hyreshöjningen, de skulle tjäna på det, säger Carl-Johan Bergström.

Anders Holmestig instämmer.

– Det är skillnad mellan att bo i Dorotea och att bo i Stockholm. Men jag avvisar ingenting. Vi måste börja föra sådana här diskussioner nu när det är så hög konfliktnivå, säger Anders Holmestig.