Intervju Trots enorma satsningar på polisen och införandet av en mängd nya lagar så görs det i princip inga utvärderingar av insatserna mot gängvåldet. Det säger kriminologen Amir Rostami i en lång intervju med Dagens Arena. En intervju där han också berättar hur han ser på anonyma vittnen och visitationszoner samt vad han tycker är de viktigaste åtgärderna för att minska våldsspiralen.
Vad skulle du säga är de främsta orsakerna till det ökade gängvåldet de senaste åren?
Det är inte helt enkelt att svara på, det kan handla allt ifrån sociala faktorer som brukar följa av en ökad ekonomisk och social ojämlikhet i samhället, till en senfärdighet att reagera på framväxande brottsproblem.
Jag skulle säga att vi har framför allt inte agerat tillräckligt snabbt och kraftfullt mot framväxten av den organiserade brottsligheten. Och när vi har agerat så har vi inte varit tillräckligt effektiva.
Hur skulle du beskriva den politiska inriktningen inom kriminalpolitiken. Vilka skillnader är det mellan blocken?
Inriktningen i kriminalpolitiken har varit detsamma oavsett regeringsmaktens ideologiska färg med en ständig förskjutning mot repressiva och ordnings- och säkerhetsskapande politik. Fler poliser, mer resurser till polisen, hårdare straff och utökade straffprocessuella tvångsmedel har varit de vanligaste inslagen med ett särskilt fokus på straffrättsliga åtgärder. Berättelsen om brottsproblemens orsaker har varit olika och inget parti har egentligen adresserat det kanske viktigaste tillkortakommandet i kriminalpolitiken, nämligen effektiviteten i brottsbekämpningen och avsaknaden av uppföljningar av de åtgärder som genomförts. Jag menar också att man inte har sett potentialen i andra möjligheter som finns i samhället. Förvaltningsrättsliga sanktioner till exempel. I stället för en villkorlig dom så kan du få en kännbar sanktionsavgift.Bidragsbrott är ett område där jag själv har lagt förslag på att det borde införas sanktionsavgifter. En annan åtgärd kan vara en utökning av näringsförbudet för att göra det svårare för så kallade ”målvakter”.
Inga utvärderingar
Samtidigt har det gjorts enorma satsningar på polisen. Hur har det gått?
Om vi utgår från Polismyndighetens egna siffror så ser vi att myndigheten har haft en kraftig anslagsökning över tid. Från 2017 till 2024 har Polismyndighetens anslag ökat med 18 miljarder kronor vilket motsvarar en ökning med 80 procent. Vidare analys av dess effektivitet har inte genomförts och påverkan på brottslighetens utveckling kan inte noteras. Jag menar att en del av detta beror bland annat på att vi inte utvärderar de åtgärder vi genomför inom rättsområdet. Varken på operativ eller strategisk nivå. Man utvärderar inte satsningar oavsett om det handlar om nya åtgärder eller specifika polisinsatser. Alltför ofta står vi inför otillräckliga underlag för att bedöma effekten av åtgärderna – vare sig de varit positiva, negativa eller om de inte medfört någon skillnad alls.
Men bara så att jag förstår dig rätt. Varken de politiska eller operativa insatserna som görs för att komma tillrätta med gängkriminaliteten utvärderas?
Det händer att man följer upp en insats. Men mer eller mindre så satsar vi en massa pengar och blundar och hoppas att det ska gå bra. Inom polisverksamheten kan man mäta att det producerats en massa ärenden, hur mycket tid olika processer ärenden tar, att jättemycket vapen har beslagtagit och att fängelserna är fulla. Men man följer inte upp om och i så fall hur detta har påverkat brottsutvecklingen. Har det bidragit till att skjutningar eller bedrägerierna minskat? Har rätt aktörer gripits med mera?
Du har varit inne på det. Men varför är det så viktigt med utvärdering?
Samhället investerar betydande summor på rättsområdet, vilket gör det avgörande att fastställa om vi har uppnått de önskade målen. Få ner brottsligheten. Om nu skjutningar eller explosioner minskar, behöver vi undersöka om detta är ett resultat av polisens insatser eller om det finns andra faktorer som spelar in såsom förändrad dynamik inom den organiserade brottsligheten. Varje bortkastat skattekrona är ju en förlust för samhället. Vi måste veta hur samhällets resurser används på bästa sätt. I synnerhet för ett välfärdssamhälle som Sverige.
Det här låter ju helt självklart. Varför görs det inte?
Jag har inget bra svar. Men om jag ska gissa så tror jag att politikerna tänker att det här inte är något som går hem hos väljarna. Samtidigt görs ju utvärderingar inom alltifrån medicin till arbetsmarknad. Förr eller senare så tror jag att vi kommer att få det även när det gäller kriminalpolitiken. Frågan är nog vilken regering som kommer att vara först med att göra det till en paradgren.
Lagändringar ingen ”game changer”
Vad säger du om de här lagändringarna som regeringen vill införa, anonyma vittnen och visitationszoner? Är det något som kommer att kunna hjälpa i kampen mot gängbrottsligheten?
Lyssnar man på debatten så framställs det lite som ”game changer”. Jag tror det handlar mer om att förstora nyansskillnaderna mellan blocken. Anonyma vittnen använts i andra länder och erfarenheten är att det bara kommer kunna användas i väldigt begränsad skala. Därför kommer det inte att att ha en större effekt. Säkerhetszoner kommer nog också bara att ha en begränsad effekt. Men viktigast av allt, så bör dessa utvärderas. Ingen blir gladare än jag om dessa får avsedd effekt
Vad säger du om kritiken mot att anonyma vittnen och visitationszoner skulle hota rättssäkerheten?
Jag delar kritiken mot anonyma vittnen. Men det är inte så att demokratin har underminerats i länder där detta tillämpas. Jag tycker dock att det finns andra åtgärder som kan göras istället och som inte har samma negativa konsekvenser. När det gäller säkerhetszoner är det samma sak. Man hade kunnat justera visitationsmöjligheterna i Polislagen istället, och minskat risken för de negativa konsekvenserna av säkerhetszoner som kan uppstå om det inte genomförts på ett korrekt sätt. Säkerhetszoner kan, om de inte implementeras korrekt, leda till oönskade följder såsom stigmatisering av vissa bostadsområden eller misstro till polisen och en ökad klyfta mellan polis och lokalinvånarna.
Tar tid att vända trenden
Du har själv jobbat som polis. Tycker du att dina gamla kollegor sköter sig i arbetet mot organiserad brottslighet?
Jag tycker att det är mycket fokus på polisen. Det läggs ett stort ansvar på polisen. I stället behöver vi renodla polisen och stärka upp andra myndigheter. Det kan till exempel handla om att ge mer resurser till Ekobrottsmyndigheten för att komma åt de ekonomiska brottslingarna och att satsa mer pengar på tullen för att komma åt narkotikan. Det inte låter lika häftigt att säga att vi behöver 3000 ekobrottsutredare i stället för 3000 nya poliser, men vi skulle nog få mer utfall för pengarna.
Vad är de viktigaste åtgärderna som krävs för att vi ska komma tillrätta med eller i alla fall minska gängvåldet?
Den här frågan har jag fått ofta. Och det finns ingen silver bullet. Det krävs en rad olika åtgärder. Det handlar om att lägga mer mer fokus på speciallagar som riktar sig mot organiserad brottslighet och sen använda oss mer av andra typer av sanktionsmöjligheter och förbud än bara straffrättsliga, till exempel utökning av näringsförbudet med mera.
Hur lång tid tar det innan vi kan vända den här trenden?
Den här utvecklingen har pågått under så många år, så det är ingen quick fix. Men det behöver inte ta decennier. Om man verkligen kraftsamlar. Resurser har vi ju. Det handlar snarare om att använda resurserna på rätt sätt. Och ju mer tid det går, ju mer pengar vi lägger på det här området, ju mindre finns det till skolan, sjukvården och infrastrukturen. Det är bättre att satsa kraftfullt för tidigt, än vidta krisåtgärder när det är för sent.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
