Kris inom ambulansen: ”Vi klarar inte en stor olycka”

För lite träning, för lite personal och arbetsgivare som bryter mot avtal. Ambulansen i Stockholm är inte rustad att klara av en katastrofhändelse. Det visar Dagens Arenas granskning.

– Vi känner att det här inte kommer att hålla. Läget är så pass allvarligt, säger Henrik Johansson, förbundsordförande på ambulansförbundet Alarm, som organiserar närmare en fjärdedel av ambulanspersonalen i Sverige.

Det han syftar på är krisberedskapen inom Stockholms läns landsting.

Dagens Arena har talat med fack, intresseorganisationer och ett stort antal anställda inom samtliga ambulansföretag i Stockholm. Alla är djupt oroade över hur bristfällig kris- och katastrofberedskapen inom landstinget är. Ambulanspersonal får inte den utbildning som landstinget kräver i avtal, möjligheten att öva är begränsad och trycket på de ambulanser som rullar är så hårt att en större olycka med många skadade skulle leda till att övriga larm i värsta fall får bortprioriteras.

– Ambulanssjukvården är inte dimensionerad för att det ska hända något riktigt stort. Ambulansföretagen har ingen systematisk beredskapsövning. Personalen som arbetar är under hårt tryck, och vi ser höga sjuktal som följd. Jämför man ambulansen med räddningstjänsten, som övar flera timmar i veckan, är det illa, berättar Henrik Johansson, som bortsett från att vara ordförande i ambulansförbundet Alarm även arbetar inom ambulanssjukvården, med erfarenhet från samtliga ambulansföretag i Stockholm.

Han får uppbackning av Janne Kautto, ordförande i Riksföreningen för ambulanssjuksköterskor, en intresseförening som driver på i utvecklings- och utbildningsfrågor. Janne Kautto menar att de som bär skulden för den klena krisberedskapen är landstinget. Men han vill även understryka att det inte enbart är ett Stockholmsproblem.
– Nej, det är ett symptom vi ser i flera landsting. Tittar man på hur lite tid som avsätts till utbildning och övning är det skrämmande. När vi är klara med våra högskoleutbildningar är vi jättekompetenta. Problemet är att vi då anses vara färdigutbildade och att det är ett egenansvar att hålla färdigheterna vid liv.

Ambulanssjukvården i Stockholm är utlagt på tre företag: Falck, Samariten och Aisab. De två första drivs i privat regi medan det senare ägs av landstinget. Mellan de tre ambulansföretagen och landstinget finns ett avtal som styr hur mycket utbildning och övning i krisberedskap som arbetsgivarna ska ge sin personal. Janne Kautto och Henrik Johansson menar att kraven från beställaren på leverantörerna är för klena och uppföljningen nästan obefintlig.
– Det råder personalbrist inom sjukvården i dag. Det gör att ambulansföretagen har svårt att få ihop tillräckligt med anställda för att hålla alla ambulanser rullande. Det skapar problem vid utbildningar och övningar eftersom man måste ta in extra personal när en del av styrkan är på utbildning, säger Janne Kautto.

Konsekvensen, menar han, blir att företagen struntar i att skicka sin personal på de utbildningar och övningar som avtalet med landstinget kräver.

Avtalet mellan landstinget och ambulansföretagen kräver att entreprenörerna låter all personal gå en två dagar lång utbildning i särskild sjukvårdsledning och att alla vid minst ett tillfälle under avtalsperioden (vilket är fem år) är med under en katastrofövning. Utöver det ska vissa enheter också gå en fyradagarsutbildning i att leda sjukvårdsarbetet vid en större händelse. Personalen som gått den utbildningen ska också medverka vid minst en katastrofövning om året.
– Uppföljningen från landstinget består av att man sitter ner med en leverantör två gånger om året och ställer kontrollfrågor. Gör ni det här, gör ni det här? Då är det klart att företaget svarar att allt är bra. Men man är nästan aldrig ute i verksamheterna och kollar att det stämmer, säger Janne Kautto.

Petri Salonen arbetar på Ambulansenheten inom landstinget i Stockholm, den enhet som kontrollerar att entreprenörerna följer avtalen. Han säger att man de senaste två åren har gjort standardiserade avtalsuppföljningar med alla ambulansföretag.
– Sen pågår det ett parallellt arbete. Vi följer upp statistik, vi ställer oss vid akuten och pratar med folk. Får vi information där vi känner att vi måste stämma av med leverantören, då gör vi det, säger han.

Men när Dagens Arena talar med ambulanspersonal visar det sig att avtalet med landstinget inte alltid följs. Petri Salonens påstående om att landstinget gör kontroller ute i verksamheten avfärdas starkt. Anställda inom ambulansen uttrycker också en oro inför vad som skulle hända om Stockholm drabbades av en större olycka.

Jörgen Blomqvist arbetar på Falck som ambulanssjukvårdare, och har arbetat i 30 år inom ambulansen. Han är en av få anställda som öppet vågar berätta för Dagens Arena om bristerna hos den egna arbetsgivaren. Jörgen Blomqvist säger rakt ut att det är med oro som han och hans kollegor diskuterar vad som skulle hända om det inträffade en större olycka med många skadade.
– Ja, alla är ju livrädda för det. Ta en full Arlandabuss med 50 passagerare till exempel. Hur fan ska vi klara av det om många är skadade? Det är så få ambulanser igång. Vi hinner precis med de patienter vi har idag. Då har vi inte möjlighet att samtidigt klara av allt annat vanligt som händer. De patienterna blir ju lidande. Då får man ringa in ambulanser från Uppsala och Nyköping, men det tar tid, säger han.

Han berättar också att man knappt hinner med att öva personalen i krisberedskap.
– Som bäst handlar det om två frivilliga övningar per år. Men det rör sig om kanske 20 personer i hela organisationen som går på dem. De som är lediga och vill gå får tjata. Det innebär ju övertidsersättning för arbetsgivaren. Jobbar du när utbildningen är blir du i bästa fall utbytt om det finns en ersättare.

Avtalet kräver ju att all personal ska gå en två dagar lång utbildning, gör alla det?
– Nej, jag har aldrig sett eller hört att någon nyanställd får gå en sådan utbildning. Jag har gått den men jag har också arbetat väldigt länge.

Jörgen Blomqvist menar att en orsak till att långt ifrån alla får den utbildning och övning som krävs är att Falck har en bemanning på 80 till 90 procent. Resten löser man med inhopp och övertid. Då är det svårt att samtidigt avsätta personal till att medverka vid övningar och utbildningar.
– Förr när ambulansen var landstingsägd var det ett jättekrav att alla skulle öva. Det var både stora och små övningar. Vi kunde vara på Arlanda och träna på ett flyghaveri eller hos polisen om de ville öva ett gisslandrama. Det var mycket bättre då, säger han.

En anställd inom ambulansen som Dagens Arena har talat med, men som vill vara anonym, berättar att Falck struntar i att låta sin personal medverka vid den övning som enligt avtalet är obligatorisk för alla inom ambulansen.
– Nej alla är inte med på den övningen. Jag var exempelvis anställd på Falck i sex år, men fick aldrig gå.

Även den fyradagarsutbildning som personalen, i de så kallade ledningsbilarna, enligt avtal måste gå menar den anonyma källan inte erbjuds alla.

Samma person berättar att ambulanserna ofta saknar katastrofutrustning som ska finnas i alla bilar.
– Skyddsmasker finns inte till alla, även autoinjektorer (används som skydd vid exponering av nervgas) drogs in för att man inte kunde lagerföra dem rätt. Bilarna är inte förberedda om det skulle hända något där detta krävs, säger personen.

Nyligen inträffade en gasläcka på Sony Mobiles anläggning i Lund. Tre av de fyra ambulanserna som var först på plats, samtliga från Falck, var inte utrustade med gasmasker. Falck fick hård kritik av Vårdförbundets huvudskyddsombud. Det visade sig också att det innan olyckan hade saknats skyddsmasker i ambulanserna, något som påpekats under två skyddsronder.

Dagens Arena har också talat med anställda på de andra ambulansföretagen Aisab och Samariten. På Aisab säger personal att krisberedskapen är på en okej nivå, men att personalbristen sätter käppar i hjulet. Samariten får desto hårdare kritik: ”Man får tjata för att komma med på utbildningar och övningar. Jag har även jobbat på Aisab, som är landstingsägt, det är jättestor skillnad. Där har de personal som har koll på vilka utbildningar och övningar man har deltagit i. Det märks på Samariten att det är ett privat företag med ett vinsttänk. De vill att man ska vara i bilen hela tiden och jobba eftersom det är ont om personal.”

Henrik Johansson, ordförande på Ambulansförbundet Alarm, säger att det inte bara är Falck som ger sin personal få möjligheter att öva på krisberedskap.
– Aisab och Samariten lägger också för lite resurser på sin krisberedskap och det är ett stort problem. Ett problem är att Falck och Samariten är privata företag där offentlighetsprincipen inte gäller. Anställda kan inte tala öppet om brister, som inom den landstingsägda sjukvården.

Anna Nergårdh är chefsläkare inom Stockholms läns landsting. Hon säger att hon inte känner igen den kritik som ambulanspersonalen riktar mot sina arbetsgivare och landstinget. Däremot medger hon att det varit problem med att utbildningsplatserna för ambulanspersonalen varit för få.
– Min uppfattning är att våra avtalsuppföljningar visar att utbildningarna genomförs, men utbildningsplatserna har också varit för få, vilket är något vi ser över.

Dagens Arena söker Falck för en kommentar.

Så här svarar Falck:
“SLL ansvarar för att genomföra samtliga de utbildningar som förfrågan gäller” skriver Lotta Smith som är kommunikationsansvarig på företaget.

Det är dock en sanning med modifikation. SLL ansvarar för att arrangera utbildningar, men det står i avtalet med landstinget att det är leverantörens ansvar att all personal går den två dagar långa utbildningen i att leda sjukvårdsarbetet i en krissituation.