Krisens drabbade röstade blått

Det var en spänd, nervös väntan under Gothia Cup sommaren 2009. Men det var inte grabbens matcher som fick Rolf-Arne Ottosson att otåligt stå och trampa längs sidlinjen. I fickan brände mobiltelefonen. Ordnad nedläggning eller konkurs? Det kan låta som pest eller kolera. Men krisåret 2009 kändes det som skillnaden mellan dag och natt.

Det var inte bara Saab och Volvo som var nere för räkning denna krissommar. Mest akut var krisen i underleverantörsleden – den västsvenska mylla av drygt tusen företag som förser bilfabrikerna i Trollhättan och Göteborg med komponenter. Den största av dem alla, Plastal, hade redan fallit under våren. Hemma hos Rolf-Arne i Dals-Ed i Dalsland, var det bilsätestillverkaren Fehrer som fått det dödsbringande slaget.

Regeringen passiv
Plastals konkurs fick kritiken mot regeringens krishantering att tillta i styrka. Medan Frankrikes och Tysklands regeringar stöttade sina industrier med frikostiga lån, skrotbilspremier och permitteringslöner valde statsminister Fredrik Reinfeldt att överlåta ansvaret till marknadskrafterna – trots att många menade att det var just marknaden som slutat fungera. Det krispaket för bilindustrin som regeringen lanserat veckorna innan jul hade visat sig verkningslöst. Inte en krona hade betalats ut eftersom villkoren för lånen var för hårda. Näringsminister Maud Olofsson strödde salt i såren genom att föreslå att bilfabrikerna skulle tillverka vindsnurror i stället för ”dyra bilar som ingen vill ha”.

Samtidigt stod varslen som spön i backen och upp emot en halv miljon svenskar var arbetslösa. De industritäta länen i Västsverige, Kronoberg, Gävleborg och Västernorrland var mycket hårt drabbade. Stockholm, Uppsala och Skåne hade däremot klarat sig närmast oskadda.

För Rolf-Arne Ottosson hade Gothia Cup slutat med förlust. Både för honom själv och grabben. Arbetsgivaren Fehrer hade begärts i konkurs och Rolf-Arne var uppsagd efter 41 år på företaget.
– Det var ju en chock. Folk var väldigt besvikna på regeringen. Maud sa att vi skulle bygga vindkraftverk och det var ju käckt. Nej, de verkade inte alls förstå vad vi sysslade med, säger Rolf-Arne.

Svängning i opinionen
Besvikelsen speglade sig i opinionsmätningarna. Ett år före valet hade oppositionen ett nästan ointagligt försprång.

Ett år senare vann Moderaterna valet. Och de gick framåt i alla landsändar. I Dals-Ed, där bilsätesfabriken gick omkull och socialbidragen ökade mest i hela landet, ökade Moderaterna med åtta procentenheter, samtidigt som Socialdemokraterna backade med ungefär lika mycket. För första gången någonsin blev partierna jämnstora.

Trenden var likadan över hela landet. Trots kritiken mot regeringens krishantering, trots att krisen slagit extremt olika över landet, trots försämringar i a-kassan och fortsatt hög arbetslöshet – Moderaterna gick fram och Socialdemokraterna backade, krisregion eller ej.

Hur kunde opinionen vända så snabbt? Och hur kunde Socialdemokraterna missa det guldläge som så många talade om?

Konjunkturen vände
En sak kanske avgjorde mer än någon annan: konjunkturen hann vända. I Dals-Ed hann till exempel Fehrer tas över av en konkursförvaltare och sedan köpas upp av ett konsortium och byta namn till Purtech. Rolf-Arne hann aldrig bli arbetslös förrän han återanställdes och i kommunen hann arbetslösheten sjunka under rikssnittet. På ett år.
– Att det löste sig med Saab och allt var ju en skräll. Annars hade vi haft det tufft, säger Rolf-Arne Ottosson.

Rolf-Arne Ottosson och kollegan Roger Johansson tror att det var flera faktorer som fick kommuninvånarna att till slut rösta blått i stället för rödgrönt. Men en sak bubblar ur dem innan jag knappt har hunnit sätta mig inne i mötesrummet på Purtech: bensinskatten.
– Den fick många att välja bort det alternativet, säger Roger Johansson.

Socialdemokraternas löften att höja taket a-kassan var inte heller något som lockade i en kriskommun på landsbygden i Dalsland. Förslaget skulle ändå inte innebära någon större skillnad för dem. Lönerna i dessa landsändar har länge släpat efter och Rolf-Arne tjänar inte mer än tjugo tusen. Efter 41 år på företaget.
– Ska de arbetslösa få lika mycket som vi som jobbar och sliter? Skillnaden ökar hela tiden mellan städerna och landsbygden. Vi gör ju grejer till Volvo, men vad tjänar de i Göteborg? Det är en oerhörd skillnad, säger Rolf-Arne.

Plånboken styr
Båda upplever att Socialdemokraterna har tappat i förtroende bland vanliga arbetare.
– Folk känner inte igen sig bland topparna där uppe. Och finns det inget bra alternativ, då tänker folk kortsiktigt. Då vill de ha lite mera bara och röstar med plånboken, säger Rolf-Arne.

Paul Åkerlund, som är socialdemokratiskt kommunalråd i Trollhättan och tidigare mångårig ordförande för IF Metallklubben på Saab, tror också att det var plånboksfrågorna som fick människor, även i krisdrabbade kommuner, att rösta blått.
– Vi lider också av den här rikstrenden. Det känns av även här. Solidariteten har köpts med mer pengar i plånboken. Det är nog den bistra sanningen, säger han.

Paul Åkerlund tror också att finanskrisen, trots att den låg alliansen i fatet för endast ett år sedan, förmodligen ändå vägde över till deras fördel. Förtroendet för Anders Borgs sätt att hantera ekonomin och statsfinanserna är stort, även i Trollhättan och i Västsverige.
– Volvo och Saab blev ju faktiskt sålda till slut. Och när kriget är slut så kliver hjältarna fram och skriver historien. De kan sola sig i glansen trots att det var helt andra aktörer som såg till att affärerna kom i hamn, säger han.

Inget alternativ
Statsvetaren Sverker Gustavsson vid Uppsala universitet tycker att det helt enkelt saknades alternativ till alliansens finanspolitik.
– Socialdemokraterna hade inget annat att erbjuda. Östros och Borg var fullständigt överens om de offentliga finanserna och då uppstod en brist på politiska alternativ. Allting föll då tillbaka till en förtroendefråga och där hade Borg försprång, säger han.

För Rolf-Arne Ottosson och Roger Johansson i Dals-Ed blev regeringens spel med de fria marknadskrafterna en påfrestande resa. Och en förlustaffär. När de återanställdes i det nya företaget putsades lönerna med tio procent.
– Ja, vad hände egentligen? Resultatet blev i alla fall att jag i dag gör samma arbete men tjänar tio procent mindre, säger Rolf-Arne Ottosson.