Nyhet Regeringen ville begränsa de privata försäkringarnas påverkan på offentlig sjukvård. Men en av experterna menar att den kommande utredningen missar möjligheten att göra skillnad.
För ett par år sedan uppdagades hur privata sjukvårdsförsäkringar ger vissa gräddfil in i den offentligt finansierade sjukvården. I en rapport från Myndigheten för vård- och omsorgsanalys från förra året konstateras att personer med privat sjukvårdsförsäkring får snabbare vård än personer som söker vård genom den offentliga sjukvården.
Det framhålls också att offentligt finansierade patienter får vänta längre än försäkringspatienter hos privata vårdgivare som tar emot båda. Och att det inte är ”sannolikt att det beror på att de i genomsnitt har större medicinska behov”.
Kort efter att rapporten publicerats tillsatte regeringen en utredning som fick i uppdrag att se över hur man kan begränsa privata sjukvårdsförsäkringars påverkan på den offentligt finansierade hälso- och sjukvården. Uppdraget ska redovisas i slutet av den här månaden.
I direktivet framgår att regeringen ”ser med oro på den rådande situationen”. Och att den ”snabba utveckling där allt fler svenska tecknar en privat sjukvårdsförsäkring och därigenom kan få förtur till vård riskerar urhåla tilliten för hälso- och sjukvården”.
”Det är av grundläggande betydelse att lagstiftningen så långt det är möjligt säkerställer att huvudprinciperna för svensk hälso- och sjukvård inte åsidosätts”.
Mikael Sandlund, ordförande i Delegationen för medicinsk etik inom Svenska Läkaresällskapet, har suttit med som expert i utredningen och löpande fått lämna sina synpunkter på dess förslag. Han tycker att man borde ha läst direktivet bredare. Utredarnas tolkning har varit för snäv, menar han.
– I mina ögon står det i direktivet att beställaren, regeringen, har en farhåga om att privata sjukvårdsförsäkringar kan hota den lagstiftade idén om god och lika vård och vård efter behov. Och att utredningen ska ta reda på om det är så, eller vad kan vi göra så att det inte blir så.
Han anser att utredarna främst har fokuserat på huruvida försäkringspatienter kommer in snabbare i den offentliga vården. Enligt Mikael Sandlund har utredningen inte funnit att det är så. Åtminstone är det svårt att visa att det är så.
För att kunna granska detta närmare kommer utredningen att presentera förslag som bland annat handlar om att på sikt skapa bättre datakällor, berättar Mikael Sandlund.
– Bland annat genom att finansieringsform ska införas i de här obligatoriska registren där patientbesök i vården registreras. Det finns inte i dag och är en viktig åtgärd. Men i övrigt svarar man inte på beställarens fråga om vart det här är på väg.
Mikael Sandlund säger att man om några år kanske kommer att kunna säga mer om vilken betydelse marknaden för privata sjukvårdsförsäkringar har. Men hans farhåga är att det är bråttom att stävja utvecklingen vi ser i dag med privata sjukvårdsförsäkringar och dess undanträngningseffekter.
– Det kan hända att när de här förslagen börjar generera möjlighet till att göra trovärdiga analyser så kanske tåget redan har gått. Då kan de här farhågorna som uttrycks i direktivet redan vara verklighet. Då blir det väldigt svårt att reglera, då har det blivit alldeles för stort. Både när det handlar om vilka förväntningar de som har försäkring har på den, och när det gäller anställda och specialister som är verksamma inom den här branschen. Då är det omöjligt att reglera det hela på något sätt, säger han.
Du menar att det här är en chans de borde ta för att reglera försäkringarnas påverkan på vårt hälso- och sjukvårdssystem?
– Jag tycker att man borde analyserat möjligheterna. Det ska gudarna veta att det är inte lätt, det konkurrerar med många andra viktiga mål som handlar om avtalsrätt och fri företagsamhet. Det är ingen enkel terräng att beträda, det inser alla. Men jag tycker att det var en brist att man inte analyserade de möjligheterna, åtminstone konstatera om det skulle gå eller inte. Men nu uppfattade man att det inte skulle vara frågan. De säger att det är en politisk fråga som ligger utanför den här utredningens uppdrag.
Men är det inte det?
– Juridik är ett annat sätt att stava politik. Prioriteringsplattformen, som på olika sätt har förts in i hälso- och sjukvårdslagstiftningen, är ett politiskt påstående om hur vi ska ha det på det här området i landet. Men som statlig utredare tycker att jag att man ska vara följsam inte bara till lagens bokstav utan också till lagens bakgrund. Den är alltid politisk. Det är ju det som ett demokratiskt system bygger på.
Finns det andra förslag som du tror kommer ha en positiv påverkan?
– På sikt tror jag att det är viktiga förslag. Jag har inga synpunkter på de förslag som handlar om att skapa bättre möjligheter till tillsyn via bättre datakällor. Man vill också förtydliga IVO:s uppdrag när det gäller att tillsyn av branschen, säger Mikael Sandlund och tillägger:
– Men tillsyn är någonting som träder in när någonting har gått snett. Tillsynens natur är inte direktiva utan den är kontrollerande i efterhand. Farhågan är att när man kan konstatera att det har gått snett, då är frågan om det finns politisk möjlighet att överhuvudtaget göra något åt det.
Delegationen för medicinsk etik har i ett uttalande ställt sig skeptiska till privata sjukvårdsförsäkringar. De ser det som ett hot mot välfärdsmodellen, att det finns risk för undanträngning av de som är störst behov av vård och att kvalificerad personal, till exempel specialistläkare, som Mikael Sandlund konstaterar är en bristvara inom flera specialiteter, sugs upp av den privata sektorn.
– Om alltför många arbetar privat med både regionpatienter och försäkringspatienter, då blir den offentliga vårdens möjlighet att utbilda och utveckla verksamheten utarmad. För det är inte ett primärt fokus för en privat vårdgivare att stå för forskning, utvecklingsarbete och utbildning. Det är sådant jag tycker man måste ha bra koll på. Det händer ganska fort. Det finns flera specialiteter som i dag av olika skäl har svårt att försörjas med specialister.
I uttalandet skriver Delegationen för medicinsk etik att:
”Den selektion av patienter som ett system med privata sjukvårdsförsäkringar medför innebär en prioritering av vårdresurser som strider mot behovsprincipen. När urvalet av individer sedan ytterligare avgränsas och personer med ökad risk för allvarlig sjukdom inte erbjuds försäkringsavtal kan systemet anses direkt motverka principen. De mest attraktiva försäkringstagarna är sannolikt de som ligger lägst på behovsskalan”.
Är det er uppfattning att ett privat sjukförsäkringssystem skulle strida mot lagstadgade etiska principer?
– Så länge fenomenet har liten omfattning torde det inte hota ett stort och väletablerat system. Men utifrån internationella erfarenheter kan man befara att det finns en sorts brytpunkt när tillräckligt många har en sådan försäkring. Och när tillräckligt många, särskilt specialistläkare, är verksamma för att uppfylla det behov som uppstår genom att försäkringsbolagen tecknar avtal och har utförare för att kunna leva upp till det som erbjuds i försäkringarna. När man kommer över den brytpunkten kanske den välfärdsmodell som Sverige valt snabbt krackelerar.
Läs mer om privata sjukvårdsförsäkringar:
Privata sjukvårdsförsäkringar ökar
Hallengren: Ingen ska kunna köpa sig före i sjukvårdskön
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
