Striden om välfärden Del 3: Kommer tusentals elever och brukare stå utan skolor och hemtjänst, om förslaget går igenom? Och varför kan man inte bara skärpa kraven på kvalitén? Striden som lett till lagförslaget om vinster i välfärden är både ideologisk och praktisk.
Håkan Tenelius på enhetschef på Vårdföretagarna, är säker:
– Merparten av aktörer inom vård, omsorg och skola kommer på sikt att försvinna om förslaget blir verklighet, för att det faktiskt inte kommer gå att bedriva verksamhet. Det kommer såklart få stora negativa konsekvenser för valfrihet och mångfald.
– När det gäller äldreomsorg och språknisch till exempel så är det väldigt tydligt att det är de privata företagen som står för alternativen. Mödravårdscentraler med HBTQ-inriktning är ett annat exempel där de privata initiativen var mycket snabbare att se behoven och möta dem, säger han.
Om förslaget träder i kraft efter valet beräknas 8 av 10 privata aktörer inom välfärdssektorn drabbas. Vinstförespråkarna menar att en majoritet av skolor, äldreboenden och assistansbolag som drivs i privat regi skulle behöva lägga ner om regeringens förslag blir verklighet.
Läs mer: Missvisande uträkningar om omöjligheten till vinst
Det tror inte Daniel Suhonen, från tankesmedjan Katalys, stämmer.
– Det kommer gå att hantera. Företagen kommer inte att lägga ner över en natt, och sedan kan samhället ta över. Vill inte välfärdsföretagen fortsätta så behöver de inte det. Men behov, lokaler och personal finns ju kvar. Dessutom finns de idéburna, ideella aktörerna, kvar, så det kommer fortsatt finnas skolor och omsorg att välja på.
Håkan Tenelius är mer tveksam och säger sig prata utifrån erfarenhet.
– Det finns inte på kartan att kommunen kan ta över exempelvis alla de små hemtjänstföretag som kommer behöva lägga ner. Dessutom har medarbetarna i dessa företag ofta aktivt valt att lämna kommun och landsting och vill inte alltid gå tillbaka till den offentliga sektorn.
När Ilmar Repalus Välfärdsutredning presenterades 2017 fick den kritik från flera tunga remissinstanser. Bland annat Riksrevisionen hävdade att utredningen inte tillräckligt granskat riskerna för att vinstbegränsningen kan få företag att lämna marknaden. Riksrevisionen påpekade också att utredarna inte gått till botten med om de kommunala och statliga bolagen har kapacitet nog att ta över verksamheterna som förväntas lägga ner.
Läs mer: Ideologin och historien bakom vinster i välfärden
I debatten har i bland Sveriges skolsystem jämförts med Chiles. 1982 kommunaliserade Pinochet skolorna i Chile och tillät även privata skolföretag att få offentliga subventioner samtidigt som de delade ut vinst till ägarna. 2016 kom en reform som avskaffade alla subventioner till vinstdrivna skolföretag i Chile. Visserligen finansierades de privata skolföretagen i Chile i huvudsak av skolavgifter, men jämförelsen med Sverige är ändå intressant. Det menar nationalekonomen Stefan de Vylder.
– När Chile skulle förbjuda vinstuttag från offentligt finansierade skolor blev det ett himla liv och argumentet var i huvudsak ›barnen kommer att stå utan skolor‹. Det visade sig vara överdrivna farhågor. Nu, två år efter att reformen införts har 5 341 av de 5 862 privata skolor som mottagit bidrag redan omorganiserats till stiftelser eller motsvarande. Ett fåtal har valt att lämna marknaden. Andra avstår från subventioner och finansieras helt med avgifter från välbärgade föräldrar.
Vinstförespråkarna vill istället för vinsttak se att kraven på kvalité skärps. Moderaternas partiledare Ulf Kristersson skriver i ett pressmeddelande att fokus borde ligga på, vad han kallar är de verkliga problemen i välfärden.
– Såsom växande vårdköer, brister i äldreomsorgen eller otillräckliga kunskapsresultat i skolan. Samtidigt fungerar dagens system långt ifrån perfekt. Systemen kan missbrukas av lycksökare. Stor valfrihet kräver noggrann kontroll och höga kvalitetskrav, det är vad vi i Alliansen vill åstadkomma för att uppnå en trygg och tillgänglig välfärd i hela landet.
Riksrevisionen skriver i sitt remissvar:
»Det är prematurt att – som utredningen gör – avfärda möjligheten att ställa tydligare och utförligare kvalitetskrav på företag som ett alternativ till vinstbegränsning samt att utredningen inte tillräckligt analyserat de offentligfinansiella effekterna av förslaget«.
Repalus utredning avvisade möjligheten att ha striktare kvalitetskriterier.
– Vi bedömer att vi då skulle hamna i en väldigt rättsosäker bedömning, sa Ilmar Reepalu efter att utredningen presenterats, till SVT Nyheter.
Reepalu anser att det näst intill vore omöjligt att låsa fast kvalitetskriterier i en lag som skulle kunna passa för alla verksamheter överallt i landet.
Tankesmedjan Katalys gör samma bedömning. De skriver i en rapport: »Det finns flera skäl till att det är svårt att styra välfärden med kvalitetskrav och detaljregleringar. Till att börja med går det inte att ställa kvalitetskrav knutna till resultat (vad som görs) eftersom det spelar stor roll hur välfärdstjänsterna utförs; att de människor som vårdas, utbildas och får omsorg behandlas väl.«
– Kvalitativ välfärd är svårt att mäta. Risken för att fokus förskjuts till de mätbara åtgärderna istället för att hantera vård- och omsorgsbehov och problemområden som kanske egentligen är mer angelägna, tror jag är stor, säger Daniel Suhonen.
Läs mer: Striden om rörelsemarginal och operativt kapital
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
