Nyhet Flera grupper saknas i politiken internationellt, vilket lett till ojämlika insatser under pandemin. Det visar färsk studie från EU-projekt. Forskaren Sofia Strid vill se fler kvinnor vid förhandlingsborden.
Politiska insatser för att hantera pandemin lyckades inte nå ut till alla grupper i samhället. Det hävdar projektledaren Sofia Strid från EU-projektet RESISTRÉ. Tillsammans med kollegor från Örebro universitet tittar de på hur politiken har påverkat återhämtningen från pandemin. Nu har de publicerat första fasen i forskningen. I rapporten skriver de ”the results show that most often an inclusive and representative decision-making was not practiced”.
– I tider av kris så tenderar man att fatta snabba beslut baserat på de stereotyper och normer som finns. Så har du då en politisk arkitektur som är patriarkal, eller mer centrerat till manliga familjeförsörjare så kommer alla förmåner designas att passa den normpersonen, säger Sofia Strid.
RESISTRÉ finansieras av 50 miljoner kronor i stöd från EU. Den senaste analysen bygger på material från nio europeiska workshoppar, intervjuer med experter och 200 invånare från 31 länder. De vill ta reda på konsekvenserna av politiken under pandemin för marginaliserade grupper.
Sofia Strid menar att kvinnor och marginaliserade grupper i stor utsträckning inte var representerade i politiken under pandemin. Det spelade roll för vem som fick vilka förmåner och bidrag i länderna. Risken blev att vissa grupper glömdes bort menar hon:
– Idén av den som arbetar och som behövde stöd under pandemin är en viss typ av arbetare. Det är inte en migrerande kvinna som kommer och plockar bär utan det är en ganska traditionellt manlig arbetare, säger Sofia Strid.
Insatserna har mest varit riktade till folk med säkra jobb, utbildning och högre inkomster menar Sofia Strid. För att exemplifiera pekar hon på hur Irland hanterade mödrar i mammaledigheten under pandemin. En temporär lön skulle betalas ut på 410 euro per vecka för anställda på företag som har förlorat mer än 25 procent av sin omsättning. Det skulle stoppa arbetarna från att bli arbetslösa. Men mödrar som skulle återgå från mammaledighet till arbete exkluderades.
– De resonerade som så att om du är på mammaledighet, så arbetar du inte. De menade att det var kvinnors val att vara hemma. Därför tyckte de att de inte hade rätt till statligt stöd, för de har valt att vara hemma med sina barn, säger Sofia Strid och fortsätter:
– I själva verket var det så att man glömde bort att den här gruppen fanns. Man missade de helt enkelt. De fanns inte med i någon form av diskussion.
Tidigare i år granskade EU-kommissionen 115 nationella politiska organ i 87 länder som skulle hjälpa folk under pandemin. Forskningen visar att kvinnor var underrepresenterade. 85,2 procent av grupperna var mansdominerade, 11,7 procent var kvinnodominerade och 3,5 procent hade jämställt mellan könen.
– I statsvetenskapen talas det om närvarons politik. Alltså att det är viktigt att olika grupper har en politisk närvaro. Man fattar beslut baserat på de som är närvarande, de kompetenser och erfarenheter som man har. Därför är det viktigt att få in andra grupper som inte alltid sitter vid de här borden. Poängen är att kvinnor inte var med och fattade besluten. De behöver vara med från första början, säger Sofia Strid.
Enligt forskarna har arbetet mot mer jämställdhet fått vänta under pandemin. Samtidigt har kvinnors upplevelser under pandemin fått omfattande konsekvenser. Våld i hemmet ökade, nedstängningen av skolor och otillräckligt stöd innebar svårigheter, särskilt för ensamstående mammor, att kunna behålla sina jobb.
– När skolorna stänger behöver någon vara hemma och ta hand om barnen. I de allra flesta fall har det varit kvinnor som gör det. Inte männen. Det har hänt några enstaka gånger. Det innebär att kvinnor behöver lägga mer tid på att ta hand om hem och hushåll på sin fritid, säger Sofia Strid och fortsätter:
– Man pratar då om kvinnors obetalda arbete. Det har intensifierats på grund av coronanedstängningar. Ett av våra jämställdhetsmål i Sverige är att obetalt arbete ska delas lika mellan män och kvinnor. Coronanedstängningar omöjliggör en sådan fördelning.
Sofia Strid berättar att många kvinnor rapporterar förväntningar på att återgå till traditionella könsroller:
– En sorts ”re-traditionalisering” kallar vi det, alltså förväntningen blir att unga tjejer hjälper till hemma. Det vi ser är att stereotyperna har stärkts under pandemin.
Det framkommer även ur studien att när förskolor och skolor stänger, ökar risker risken för kvinnor att bli utsatta för våld i hemmet. Men just i den frågan sticker Sverige ut menar Sofia Strid. Sveriges kvinnojourer har tagit emot fler stödsamtal under pandemin. Men inget tyder på en ökning av själva våldet.
– En hypotes är att i Sverige har vi inte haft samma grad av isolering, då har man kunnat kontakta kvinnojourerna. Vilket man inte kan om man sitter intill sin förövare som kontrollerar vad man gör på sin telefon eller dator, säger Sofia Strid.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
