KYRKOVALET Socialdemokrater och sverigedemokrater har inför årets kyrkoval storsatsat, och plötsligt befinner sig »det bortglömda valet« i medias strålkastarljus. Men finns det verkligen politiska strider att utkämpa i kyrkan, eller handlar årets kraftmätning istället om ett annat kommande val?
På söndag bestäms vem som ska styra kyrkan för de fyra nästkommande åren- lokalt, regionalt och nationellt. Över fem miljoner har rätt att rösta, men valdeltagandet beräknas som vanligt att bli lågt; under 2000-talet har det befunnit sig kring 12 procent. Inför årets val har framförallt två politiska partier mobiliserat. Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna har i sina kampanjer målat ut varandra som hot mot kyrkans framtid, där den ena sidan betonar vänster- mot högerpolitik och den andra sekularitet mot tradition. Men vilka politiska strider kan egentligen utkämpas i kyrkan?
I Sveriges högsta kyrkliga instans kyrkomötet, har den allra största frågan under hösten varit kyrkohandboken, men i valtider förflyttas fokus från teologi till andra frågor. Medieforskaren Jan Strid har studerat kyrkovalet i decennier och har sin teori om varför kyrkofrågorna får stå tillbaka.
– Alla kyrkliga frågor tenderar att försvinna inför valet, för på kyrkomötesnivå vet man inte riktigt vilka frågor som man är oeniga om. Samtidigt finns en oro för partierna att släppa taget om kyrkan, de vet helt enkelt inte vart den skulle ta vägen.
Kyrkomötets ordförande Karin Peres företräder Centerpartiet, som efter socialdemokraterna i dagsläget är kyrkomötets näst största riksdagsparti. Hon bekräftar att det länge funnits en bred enighet i avgörande frågor
– De stora skiljefrågorna var till exempel 2009 då vigsel för samkönade par röstades igenom. Men i de avgörande frågorna är annars de stora grupperna väldigt samstämmiga. De står stadigt kring vad jag skulle vilja kalla en generös folkkyrkosyn. Kyrkomötet är inget forum för vänster- högerfrågor.
Däremot ser Peres en tendens att den öppenhet som folkkyrkan förespråkar på senare tid har utmanats. Dels från enskilda individer och partier som Frihetlig Kryka, som vill sluta kyrkan kring de kyrkligt aktiva. Samt från de nu kraftsamlande Sverigedemokraterna, som betonar tradition och svenskhet.
– Den ena gruppen strävar efter att ha en mer bekännande kyrka med bibelkunskap och en personligt förankrad tro. Den andra strömningen kommer från Sverigedemokrater som väldigt starkt understryker det svenska och ifrågasätter hur biståndsarbetet ska bedrivas.
Socialdemokraternas Jesper Eneroth, ledamot av kyrkomötet, strävar i mångt och mycket efter samma folkkyrka som sin kollega från Centerpartiet. Han tar dock starkt avstånd från att kyrkopolitiken skulle sakna skiljelinjer och ett höger- vänster perspektiv.
– Jag avfärdar den kritiken ganska enkelt. Den lyfts i valsammanhang eftersom det är en klatschig replik. Det handlar inte alls om sakfrågan eller om den samverkan som sker regionalt, lokalt och nationellt.
Eneroth lyfter fram flera exempel på politiska frågor inom kyrkan, bland annat biståndsverksamheten, avgiftsfri ungdomsverksamhet och diakonal verksamhet. Att rösta i kyrkovalet är viktigt då Sverigedemokraterna vill ställa grupp mot grupp, menar han.
– När det kommer till biståndsfrågor ska vi som företrädare för svenska kyrkan inte hjälpa folk för att de är kristna, vi ska hjälpa folk för att vi är kristna, säger Eneroth.
Vad Sverigedemokraterna faktiskt vill uträtta i kyrkan är kanske lite otydligare. Partiets valprogram utgår från de något otydliga slagorden tradition och tro. Tydligt är däremot att man anser att Socialdemokraterna under flera år har politiserat kyrkan.
– Det kan tyckas konstigt att vi som parti fokuserar på kristen tro och att vara traditionsbärare istället för en mer allmän politik, men det är just för att vi tycker att de här begreppen är centrala. Jag har varken sett att socialdemokraterna eller centerpartiet nämner någonting om det i sina valrörelser, säger Aron Emilsson, riksdagsledamot Sverigedemokraterna och ledamot av kyrkomötet.
Några mer specifika frågor som Emilsson lyfter fram är att verka för skolavslutningar i kyrkan, öka stödet för att rusta upp kyrkor och att prioritera utsatta kristna, i Sverige och i utlandet. Emilsson menar att många svenska inte känner igen sig i den kyrka som socialliberala partier skapat.
Det kan tyckas konstigt att vi som parti fokuserar på kristen tro och att vara traditionsbärare istället för en mer allmän politik
– Det är en sak att hålla dialog med andra trossamfund, det är annan att samla in pengar till moskébygge och bjuda in Imamer till gudstjänst.
En viktig detalj att ha med sig inför kyrkovalet är att även om kyrkomötet är Sveriges högsta instans så fattas de verkställande besluten på lokal nivå. Kyrkomötet beslutar visserligen vad prästen ska säga i predikan varje söndag, men när det gäller beslut så som moskébygge, så sker detta i kyrkofullmäktige. Kyrkomötet kan, som ordförande Karin Peres (C) beskriver det, endast ”inspirera” och ”vägleda” i sådana frågor.
Skulle Sverigedemokraterna ta makten i kyrkomötet tror Jan Lind inte att de i större utsträckning skulle kunna förändra kyrkan. Däremot kan kyrkomötet vara ett viktig politiskt redskap på andra sätt, inte minst när det gäller att nå ut med sitt budskap.
– Kyrkan är en stark opinionsbildare, det är det ingen tvekan om det. När det gäller Sverigedemokraterna skulle man visserligen kunna tänka sig att man förändrar i ekumeniken, den nuvarande synen på att alla de abrahamitiska religionerna tror på samma Gud. Samarbete med andra trossamfund överhuvudtaget är också en fråga som kan vara för kyrkomötet.
Att vissa partier mobiliserar så kraftigt beror främst på andra orsaker än de faktiska frågorna i kyrkovalet menar medieforskare Jan Strid.
– Jag tror mycket av detta är ett test inför riksdagsvalet. Man vill visa styrka och det är då inte i kyrkliga frågor utan att man vill skaffa sig ett antal nya väljare.
Man vill visa styrka och det är då inte i kyrkliga frågor utan att man vill skaffa sig ett antal nya väljare.
Socialdemokraternas Jesper Eneroth kallar detta uttalande för respektlöst mot de socialdemokrater som engagerar sig i kyrkan.
– Tittar man på kyrkomötesbesluten är det enligt mitt sätt att se på saken felaktigt. Det är viktigt att stärka den folkliga förankringen och demokratiska styret som en svensk kyrka ska göra vid sidan av tron och läran, säger Eneroth och tillägger:
– Däremot verkat Sverigedemokraterna förstått detta. Jörgen Fogelklou i Göteborg har till exempel uppmanat sina medlemmar att gå med i kyrkan, rösta i kyrkovalet och sen gå ur.
Sverigedemokraternas Aron Emilsson vill även han försvara kyrkovalets egenvärde. Att valet fått ett politiskt fokus är socialdemokraternas fel, menar han.
– Det var Socialdemokraterna som tidigt pekade ut oss som huvudmotståndare. Då kan jag tycka att det är ok att vi plockar upp den bollen och visar att här finns det två alternativ, och från vår sida tolererar vi inte att sekulära partiprogram färgar av sig i kyrkan.
Ur ett längre tidsperspektiv tror Jan Strid att partipolitiken, som varit en del av kyrkan sedan 50-talet, är på väg ut ur kyrkan.
– Vi har fått partier som Partipolitiskt oberoende kyrka, dessutom vill allt färre partier ställa upp under politisk färg. På sikt kan det försvinna, framförallt när valdeltagandet sjunker ännu mer, då blir det inte längre så intressant.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
