Nyhet Förra året lade Finland 42 miljarder på byggstöd. Sverige betalade ut tre miljarder i år och avvecklar stödet till årsskiftet. Hyresgästföreningen har jämfört Sveriges bostadspolitik med våra grannländer och visar hur ofokuserad den är.
I debatten om marknadshyror och socialbostäder lyfts ofta Finland som ett bra exempel. Deras bostadspolitik med ara-bostäder, statligt subventionerade hyresrätter, och fri hyressättning används som argument för varför Sverige ska införa marknadshyra.
Men sällan tittar man på omfattningen av Finlands bostadspolitik och på hur den faktiskt skiljer sig från Sveriges. Hyresgästföreningen släpper i morgon två nya rapporter där de visar på vilka vägar Finland och Norge har valt för att lösa bostadsfrågan i respektive land. Och jämfört med hur det ser ut i Sverige.
– Det vi har kommit fram till är att både Norge och Finland har flera intressanta saker som svensk bostadspolitik absolut borde intressera sig för. Vanligtvis kan det bli lite smalt när debatten rör sig om att det finns subventionerat bosparande och marknadshyror i de här två länderna. Det finns det, men jag skulle inte säga att det fångar det centrala i bostadspolitiken, säger rapporternas författare Ragnar Bengtsson, bostadsmarknadsanalytiker på Hyresgästföreningen.
Det som kan sägas om både Norge och Finland är att de, till skillnad från Sverige, har en fokuserad struktur för bostadspolitiken. Men bostadspolitiken skiljer sig dock väldigt mycket åt mellan våra två grannländer. Norge har till exempel valt att fokusera på att få in folk i ägda bostäder. Och sammantaget lägger den norska staten 48 miljarder kronor varje år på ”direkt gynnande av privatägande av bostäder”. Sverige, som har dubbelt så stor befolkning, lägger 30 miljarder på att gynna ägt boende.
I Norge bor 18 procent av befolkningen i hyrt boende. Jämfört med 27 procent i Sverige. Enligt rapporten ses hyresbostaden inte som ett långsiktigt boende utan som en tillfällig lösning. Kanske under ett bostadsbyte eller en separation. Omkring hälften av de som hyr sin bostad har ett tidsbegränsat kontrakt, eller inte något kontrakt överhuvudtaget.
Hyresgästföreningen framhåller att Norge ofta lyfts fram som ”ett föregångsland för en ägarorienterad bostadspolitik”. Men konsekvenserna av landets politik, enligt rapporten, är att den femtedel av befolkningen som bor hyr sin bostad, drabbas när hyresmarknaden missgynnas.
Det handlar dels om avskrivningsregler på fastigheterna med hyresbostäder. Den skattelagstiftning landet har i dag innebär att en fastighetsägare inte får göra någon avskrivning. Vilket kraftigt försvårar för investeringskalkyler och underhållet för hyresbostäder.
– Det gör att efter några år blir det väldigt knasigt när du gjort nya investeringar och renoverat din hyresfastighet och den bara har samlat på sig värde och du får aldrig skriva av det. Till slut kan man stå med ett ruckel som är värt hur mycket som helst. Det lirar inte med hur man driver ett företag, säger Ragnar Bengtsson.
Resultatet av det är att det knappt finns några professionella hyresvärdar i Norge. Hyresbeståndet består mest av privatpersoner som hyr ut en del av en villa, eller äger några få lägenheter som de hyr ut.
– Som hyresgäst möter du en bostadsmarknad som påminner ganska mycket om andrahandsmarknaden i Sverige. Med alla de villkor och specialavtal och mer eller mindre engagerade värdar. De kan vara jättebra så klart, men de kan också vara dåliga eller ointresserade av rimliga villkor för hyresgästen, säger Ragnar Bengtsson.
För att täcka upp för sin brist på engagemang för hyresbostäder har Norge sociala bostäder för folk som är ekonomiskt utsatta. Problemet är att det är brist på de här bostäderna och då har de ett inkomsttak för att kunna skicka ut hyresgäster som inte behöver socialbostaden längre.
– När du når upp till viss inkomstgräns då får du inte bo kvar längre. Det gör att folk som väl får bostäderna får det väldigt knepigt att höja sin inkomst. Att ta en utbildning eller det där bättre jobbet, för de skickas ut ur sin bostad direkt. Straffet kommer på en gång, innan man har sparat ihop en massa pengar för att köpa sig en bostad på ägarmarknaden, säger Ragnar Bengtsson och tillägger:
– I Sverige har vi en allmän bostadspolitik med många hyresbostäder som är till för alla. Det gör att vi aldrig behöver kasta ut någon från bostaden när de höjer sin inkomst.
Men han framhåller också att Norge har en del intressanta saker. Bland annat en kommunal fastighetsbeskattning. Den innebär att kommunerna avgör vilka fastigheter som ska beskattas och hur. En kommun kan på så sätt dirigera skatten mot vissa sektorer och områden. Gör en kommun en stor satsning kan de ta ut en tillfällig fastighetsskatt där under en period.
– Det är en jätteintressant del som försvinner iväg i svensk debatt.
Ragnar Bengtsson menar att både Norge och Finland har en bättre struktur för att ha en vettig bostadspolitik. Men att Norge inte använder sitt system för att se till att det byggs fler bostäder, utan mest för att kanalisera pengar till ägt boende. Det har Sverige och Norge gemensamt, brist på långsiktiga lösningar för att tillgodose allas behov av bra bostäder.
– Finland däremot, de använder verkligen sin struktur för att se till att det byggs mer av allt. Men framför allt också så att det byggs mer av hyresrätter. Det finns ett statligt fokus som går utöver att man bara pumpar in pengar. Det finns ett fokus på att det faktiskt ska byggas bostäder också. I Sverige finns det retorik kring det men väldigt lite politik från statens sida.
I Finland går två procent av landets BNP till olika statliga stöd till bostadssektorn. I Norge är det en och en halv procent av BNP och i Sverige en procent som går dit. Det statliga investeringsstödet, som avskaffas i januari nästa år, uppgick 2021 till 3,1 miljarder kronor. I Finland uppgick stödet till bostadsbyggande till motsvarande 42 miljarder kronor.
Finland betalar också ut ett väldigt högt belopp för bostadsbidrag. En konsekvens av införandet av marknadshyror på 90-talet som inneburit att hyrorna stigit snabbt. Förra året betalade finska staten ut drygt 22 miljarder kronor i olika bostadsbidrag, konstaterar rapporten. Överfört till svensk befolkningsstorlek blir det strax över 44 miljarder kronor. Sverige betalade samma år ut 15,7 miljarder kronor i bostadsbidrag och bostadstillägg.
– Finland har valt väg. De är beredda att betala. Norge och Sverige ser inte rationellt på tillvaron. Man kan välja lite vilket system man vill som land. Men man måste matcha upp det med en politik som ser till att utfallet faktiskt blir bra. I Norge har man valt väg att satsa på ägandet men man har glömt bort en femtedel av befolkningen som hyr sina bostäder under ganska dåliga villkor. I Sverige har vi valt väg att ha en bred allmännytta, men vi stoppar inte in några pengar i systemet som gör att vi faktiskt får så mycket bostäder som skulle behövas, säger Ragnar Bengtsson.
Det finns två hyresmarknader i Finland. En där fri hyressättning råder och en med så kallade ara-bostäder, subventionerade bostäder som behovsprövas. Det är dock inte samma grad av behovsprövning som i Norge. I Finland tillämpas inte inkomstkrav utan snarare hur brådskande behovet är. Däremot finns krav på hur mycket kapital ett hushåll får ha. En person kan som högst ha 103 000 euro i tillgångar. Ett hushåll med fem personer får ha upp till 202 000 euro.
Att Finland har höga bostadsbidrag skyddar många hushåll från att få ohållbara boendekostnader, framhäver Ragnar Bengtsson. I Sverige har vi däremot inte höjt bostadsbidraget i takt med kostnadsökningarna för hyror eller kostnader över lag.
Med tanke på hur politiserat investeringsstödet är, tror ni att vi verkligen kan få till den nödvändiga strukturförändringen i Sverige?
– Det skulle kräva ett ganska stort arbete men vi har behov av det. Kommunerna har behov av att få stöd för att göra investeringar i samhällsbyggnader. Kommunerna behöver hjälp att finansiera sina satsningar. Vi har ett embryo till det i investeringsstödet. Gör man om det till ett lån och bygger ut det lite grann skulle vi absolut kunna bygga upp kompetens för att driva något sådant här.
Ragnar Bengtsson menar också att när vi pratar bostadspolitik i Sverige handlar det sällan om lösningar som skulle spela roll. I stället fokuseras det på detaljer som inte påskyndar byggandet.
– Det diskuteras om det ska vara stora eller små badrum. Det är fullständigt ointressant när vi pratar om den stora bostadsförsörjningen. Det är finansieringen och det politiska fokuset på att planera för nybyggnation som är de stora grejerna. Men det har vi inte och det finns inget brett politiskt stöd för det, och det är väldigt tråkigt.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
