”Det kommer att bli mycket mer besvärligt att lämna barnen om förskolan läggs ner” säger Emma Burman, längst till vänster med sonen Harry intill. Bredvid henne sitter (från vänster) Elin Hamfelt med Helga, Christina Ahlin med Sixten, Linnea Lundqvist och längst till höger Linda Eriksson med Tilda. Foto: Angelica Söderberg

GLESBYGD Hela Sverige ska leva, anser regeringen. Tomma ord, tycker Ängesbyborna efter ett kommunalt beslut om att lägga ner byns förskola.

I Ängesbyn, några mil nordväst om Luleå, fanns en gång en egen liten livsmedelsbutik. Mitt emot Ängsgården där förskolebarnen för dagen leker som bäst i de sista snöresterna. En grundläggande service som försvann för många år sedan för att aldrig komma tillbaka, trots den lilla byns ökande popularitet och befolkningsantal.

Nu jäser kampviljan bland Ängesbyns 335 bybor. För bara några månader sedan kom beskedet att Luleå kommun planerar att lägga ner förskolan.

– Det var som ett slag i magen, helt osannolikt, säger Elin Hamfelt och håller ett vakande öga på lilla Helga, 1 år.

Hon och flera andra föräldrar har samlats i solskenet utanför förskolan för att berätta om det som landade som en smärre bomb i det lilla samhället. Det är ju inte bara en förskola det handlar om, rent krasst, utan det här med att ha sitt berättigande även i glesbygd.

– Vi valde att flytta till just Ängesbyn för två år sedan för att det finns en välfungerande förskola här. Vi hade inte flyttat hit annars, säger Linda Eriksson.

Nyligen fattade så Luleå kommuns barn- och utbildningsnämnd beslutet om att lägga ner förskolan i Ängesbyn, liksom de i Jämtön och Karlsvik. Samtidigt beslutades att glesbygdsskolorna Vitåskolan, Kyrkbyskolan och Borgmästarskolan läggs ner – ett beslut med 8 röster mot 7 fattat av Socialdemokraterna och Moderaterna. Det finns helt enkelt inte ekonomi att driva dem vidare, menar kommunpolitikerna.

Läs en intervju med ansvariga nämndpolitikern här: »Få kommuner kommer klara att ha mindre skolor kvar«

Det är en slutsats som fått skarp kritik i det nystartade nätverket Hela kommunen ska lära och leva som samlar de nedläggningsdrabbade småorterna. Det kokar ner i frågan om hur mycket det ska få kosta att ha en levande landsbygd – och hur mycket glesbygdens folk egentligen ska drabbas av besparingsbehoven.

– Hade man gjort så här i Göteborg där jag kommer från hade det blivit ramaskri. Att lägga ner en förskola och tvinga föräldrarna att resa två mil för att lämna sina barn. Det är ju inte heller bara att flytta för de som bor här, det är bostadsbrist i Luleå tätort, säger Kim Weinehammar, mormor till två barn i förskoleåldern och på tillfälligt besök hos dottern i byn.

Ett hastjobb av Luleå kommun, med kort beredningstid och en ovilja att förstå vad det betyder för byarna att få ha kvar sina skolor och förskolor, tycker föräldrarna som Dagens Arena träffar.

– Det här kommer innebära att byn går under, säger Linda Eriksson.

Ängesbyborna och nätverket Hela kommunen ska leva och lära har genomfört flera manifestationer i Luleå för att kräva att beslutet om nedläggningar ändras. Foto: Christina Ahlin

 

Ängesbyn har fått en hel del inflyttade barnfamiljer just för att det finns en förskola, berättar föräldrarna. Så sent som i oktober flyttade en fembarnsfamilj till byn med tre barn i förskoleåldern. Det märks på alla de barn som syns cyklande fram och åter på byavägen när skoldagen är över – och på att förskolan har gott om barn. Både som går nu och som är anmälda för att börja under det kommande året.

– Rent miljömässigt är det ett haveri. Vi har fått besked om att det finns plats för våra barn på olika förskolor i Luleå, dit ska byborna sitta och köra bil, säger Christina Ahlin, med tvååriga Tilda på förskolan redan och lilla Sixten som skulle ha börjat i augusti.

– Och hur går det för de som inte har körkort, det går ju bara två bussar om dagen, säger Kim Weinehammar.

Läs intervju med experten på glesbygdsutveckling här: »Ta glesbygdsbornas berättelser på allvar«

Förutom de rent praktiska svårigheter som väntas tror föräldrarna att byagemenskapen går förlorad när det inte finns en gemensam samlingspunkt där barnen dessutom får chansen att lära känna varandra redan från späd ålder. Det är också en stor förändring i att få plats på förskolor med många avdelningar och stora barngrupper.

– Det passar inte alla barn och inte heller alla pedagoger, de som jobbar här i byn har aktivt valt bort stora förskolor med stora barngrupper och att behöva flytta runt mellan olika avdelningar. Och när vi ser att psykiska ohälsan ökar bland både barn och vuxna borde väl den här typen av mer småskaliga förskolor få finnas kvar, säger Christina Ahlin.

–  Så mycket tomt prat om levande landsbygd och att barnen ska få kosta. Det är barnen som får betala dyrt för det här. Och vi som bor här i byn, i både tid och pengar.

Nätverket Hela kommunen ska leva och lära har överklagat barn- och utbildningsnämndens beslut om att nedläggning – och dessutom krävt att kommunen genomför en folkomröstning om inriktningen att lägga ner mindre enheter och satsa på stora skolor och förskolor. Nu pågår en namninsamling för att få igenom kraven på folkomröstning.