Läkarbasen: Tvångsförvalta vården

vårdkrisen Regeringens vårdmiljarder räcker inte. Vården är så dåligt skött att den borde försättas under statlig tvångsförvaltning, anser Andreas Fischer, ordförande för Sjukhusläkarna Stockholm.

Kritiken har varit massiv sedan varslen av hundratals anställda på tre av Stockholms största akutsjukhus – Karolinska universitetssjukhuset, Södersjukhuset och Danderyds sjukhus – offentliggjordes. På lördagen gick 3 000 personer i nybildade Sjukvårdsuppropet i en protestmarsch genom centrala Stockholm, samtidigt som hundratals vårdanställda vittnar om hur vården slås sönder och stressen ökar. I en debattartikel i Svenska Dagbladet krävde en stor mängd läkare, forskare och andra vårdkunniga att den omorganisering som »i snabb takt slår sönder fungerande verksamheter på sjukhusen och tar en allt större andel av våra skattemedel« stoppas »innan det är för sent«.

Andreas Fischer, kirurg och ordförande för Sveriges Läkarförbunds regionala avdelning Sjukhusläkarna Stockholm med 4 800 medlemmar är ytterligare en kritisk röst. Sett till vidden av vårdkrisen kräver han omedelbara och kraftfulla åtgärder.

– Regeringen borde överväga att tvångsförvalta sjukvården i Stockholm. Och i fler regioner än så. I nuläget klarar inte regionerna att driva stabila sjukvårdsorganisationer och inte heller att upprätthålla ekonomin. 18 av 21 regioner håller i princip på att gå i konkurs. Det är så illa i så många regioner att jag anser att regeringen bör se över en tvångsförvaltning av sjukvården på ett nationellt plan, säger han.

På onsdagen kom beskedet att regeringen satsar 4,7 miljarder på hälso- och sjukvården, bland annat på ökad tillgänglighet och förbättrad patientsäkerhet. I denna satsning ska 970 miljoner gå till ökad tillgänglighet i mödrahälso- och förlossningsvården och en miljard specifikt till att korta väntetiderna i vården.

Tillskottet ska fördelas i samarbete med Sveriges Kommuner och Regioner (SKR, tidigare SKL – Sveriges Kommuner och Landsting) vilket regeringen menar ska leda till att större hänsyn tas till att täcka behov som är specifika för varje region:

»Varje region får pengar om den kortar väntetiderna till besök inom specialistvården eller till operation, jämfört med föregående år – oavsett vilken nivå man startar från. Regionerna kan även få pengar om de har en redan hög uppfyllnadsgrad av vårdgarantin, eller om de uppvisar god tillgänglighet till primärvården, i barn- och ungdomspsykiatrin eller till återbesök inom den specialiserade vården.«

30 miljoner satsas specifikt på hälso- och sjukvårdens arbete med civilt försvar.

Men allt sammantaget är det en satsning som inte kommer att vara tillräcklig, anser Andreas Fischer.

– Hela samhällsresursen, hela katastrofberedskapen och patientsäkerheten är så låg nu att det är alarmerande. Tar inte regeringen det här på allvar är vi illa ute som nation. Vi har inte förmåga stå emot ens ett större skadeutfall oavsett anledning, säger han, och fortsätter:

– Vi har väldigt begränsat med brännskadeenheter, väldigt begränsat med traumakirurgiska enheter, väldigt begränsat antal vårdplatser. Att då som i region Stockholm varsla vårdpersonal… jag anser att regeringen borde gå in och stoppa varslen. Det här är samhällsfarligt.

Om de tre stora akutsjukhusens varsel av 300 läkare blir verklighet kommer krisberedskapen i region Stockholm att vara så låg att vården inte ens klarar av en större trafikolycka, menar Fischer. Via sina dubbla roller, å ena sidan som kirurg och facklig företrädare – å andra sidan som reservofficer inom Försvarsmakten, ser han den fulla vidden av hur det svenska samhällets akutberedskap och möjlighet att klara av krissituationer har utvecklats.

– Det finns ingen målsättning eller samordning för krisberedskapen inom vården. På 1990-talet kunde vi vårda i storleksordningen 2 000 personer i respiratorer och intensivvård vid en kris eller katastrof.

Den situationen har inte förbättrats eftersom befolkningen dessutom har ökat markant, påpekar Andreas Fischer.

– 1989 hade vi 100 000 vårdplatser, år 2012 hade Sverige det näst lägsta antalet vårdplatser per 1 000 invånare i hela OECD. År 2015 låg vi nere på 20 000 vårdplatser och det sjunker fortfarande. I dagsläget skulle operationskapaciteten vid en katastrof ligga på omkring 300 till 500 operationer första dygnet, sedan tar både material och vårdplatser slut, säger han, och tillägger:

– Det här är det så uppenbart att jag inte ens har några problem med att uttala det trots att det normalt är känslig information: I dag har vi inte förmågan att klara en kris eller katastrof. I dagsläget går det att med väldigt små medel slå ut hela Stockholms sjukvård.

Situationen kommer därtill att bli successivt förvärrad om inte krafttag tas här och nu, anser han.

– Eftersom det är de yngsta läkarna som nu varslas, som i praktiken brukar vara de som sommarjobbar, kommer sommarbemanningen nästa år att vara jättedålig. Och eftersom man inte får ta in vikarier kommer den ordinarie personalen att gå på knäna. Vi ser redan nu att personal har sagt upp sig på grund av den pressen. Den situationen kommer inte att förbättras.

Konsekvensen på längre sikt är att yngre läkare riskerar gå förlorade för vården och att det blir allt svårare att rekrytera till läkarutbildningarna. För vem vill ha ett jobb där det inte finns möjlighet till en trygg anställning med rimlig arbetsbörda, menar Andreas Fischer.

En ny rapport från Sveriges yngre läkares förening (SYLF) visar dessutom att antalet AT-platser inom vården är så få att vägen till legitimation och specialisering blir allt längre för läkare under utbildning. SYLF:s undersökning visar dessutom att antalet yngre läkare som överväger att byta karriär har ökat, främst på grund av den stress och höga arbetsbelastning de upplever – men även på grund av väntetiden på att få göra sin AT-tjänstgöring. Sju procent av de som påbörjade sin AT-tjänst under 2019 hade väntat längre än två år.

En granskning som Dagens Medicin har gjort visar dessutom att landets 21 regioner inte budgeterar för merkostnaden det ger att anlita hyrpersonal. Bara 7 av de 16 regioner som svarat på enkäten kan svara på hur mycket inhyrd personal har kostat jämfört med anställd. Men de 7 som svarat anger att det är ökade kostnader på mellan 45 och 200 procent, vilket överfört till hela landet innebär en merkostnad på mellan 1,7 och 3,6 miljarder kronor. 6 av de regioner som svarat att de har ökade kostnader för hyrpersonal uppger till tidningen att de inte har budgeterat för den summan.

Sett i ljuset av dessa siffror synes regeringssatsningen på 4,7 miljarder inte var tillräckliga. Men oavsett vilket måste åtgärder vidtas – och vad gäller region Stockholm måste de vara omfattande och omedelbara, anser Andreas Fischer.

– Det här är en förtroendefråga för hela samhället: kan man lita på regionen? Om regionen varslar i ett läge där medborgarna har svårt att alls få tag i läkare betyder den signalen att ”vi tar inte din oro på allvar”. På sikt innebär det en risk för hela det solidariska samhälle vi har med en gemensam skattefinansiering. ”Vad får vi för skattepengarna”, när upplevelsen är att det inte finns ett skyddsnät?

Andreas Fischer tror att en fortsatt utveckling som den i region Stockholm kommer att leda till att antalet privata sjukvårdsförsäkringar ökar. Något som i sig riskerar slå sönder den offentliga vården än mer: En granskning i Dagens Nyheter visar att nio av de tio vårdinstanser som kontaktats låter försäkringspatienter få snabbare vård och få förtur, i stället för att vården utgår från att den som har störst behov får hjälp först.

– Den utveckling vi ser riskerar göda det missnöje vi redan sett i samhället. Rent filosofiskt och moraliskt lär det inte öka viljan att betala skatt eller viljan att vara solidarisk. Människor kommer att vara ännu mer benägna att skydda sig själva och se om sitt eget hus.

Andreas Fischer oroar sig för att allmänheten och då framförallt medborgare i region Stockholm inte ser vidden av vårdkrisen. 3 000 i en protestmarsch är i sammanhanget en väldigt liten del av de över två miljoner som bor i regionen.

– När vårdplatserna är slut ska man kalla till krismöte och gå upp i stabsläge. Gå upp i stab har man gjort ibland här i regionen, men hittills aldrig utlyst katastrofläge. Trots att det uppenbart har varit risk för patientskador. Jag skulle önska att fler reagerar på det krisläge vi har och kräver en förändring.