KLIMAT Arktis lagrar sedan årtusenden stora mängder kol i marken. Men en ny studie visar att permafrostområdena inte längre är en kolsänka, utan att den ökande temperaturen lett till att mer koldioxid släpps ut i atmosfären än växtligheten tar upp.
Hittills har den allmänna uppfattningen varit att utsläppen av koldioxid i dessa permafrostområden avstannar under vintern. Nu har ett internationellt forskarteam med fyra svenska forskare sammanställt vintermätningar från 104 platser runt om i Arktis och fått fram ett oroande resultat.
– Mätningarna visar att det är betydande andel av koldioxidutsläppen från de här områdena sker på vintern, under den period som vi också har sett störst temperaturökning. Vi vet sedan tidigare att uppvärmningen sker snabbare i Arktis än någon annanstans i världen. Nu kan vi också se att de största negativa förändringarna i kolbalansen sker området med sporadisk permafrost – gränslandet mellan den kontinuerliga permafrosten i norr och de sydligare breddgraderna utan permanent frusen mark, säger Mats P Björkman, forskare vid Institutionen för geovetenskaper på Göteborgs universitet.
Kolbalansen är förenklat uttryckt skillnaden mellan hur mycket kol som tas upp av växtlighet och hur mycket som släpps ut i atmosfären. Mätningarna i den nya studien visar att 1,7 miljoner ton kol avges till atmosfären i de undersökta områdena från oktober till april, jämfört med 1 miljon ton som tas upp av växter i samma områden under den varma delen av året. Det ger ett nettoutsläpp på 700 000 ton.
– Om enbart vintern nu avger mer koldioxid än vad växterna på sommaren tar upp, så innebär det att inlagringsprocessen stannat av – kollagringen vi har haft är försvunnen. Det är en allvarlig förändring i det vi hittills har sett som en stabil kolsänka.
I studien, som har publicerats i Nature Climate Change, graderas de faktorer som påverkar den nedbrytning av organiskt material som leder till utsläpp. Typ av vegetation spelar viss roll, till exempel är löv lättare att bryta ner än barr.
– Men förändringen av vegetationen som vi förväntar oss med klimatförändringarna, till exempel fler buskar och träd längre norrut, har en liten effekt på kolsänkan jämfört med temperaturökningen i stort. Temperaturen är den klart avgörande faktorn, säger Mats P Björkman.
Det finns inga studier kring specifikt hur mycket kortare vinterperioden i Arktis väntas bli med ökade temperaturer, men en fingervisning finns enligt Mats P Björkman i en kollegas studier av Svalbard – där snön smälter en halv dag snabbare per år.
– Växtsäsongen Arktis förväntas också bli längre, upp mot två månader längre för vissa områden. Den ökande temperaturen leder till en ökad andel tillgängligt vatten även under vintertid, vilket gör att mikroorganismerna kan fortsätta nedbrytningen av organiskt material – som leder till utsläpp av metan eller koldioxid i atmosfären.
Att beräkningarna nu visar ett tydligt skifte i den arktiska kolbalansen är oroande och visar vikten av kraftfulla åtgärder för att stoppa den globala temperaturökningen, menar Mats P Björkman.
– Den här visar tydligt att om vi fortsätter leva som vi gör i dag och inte gör något åt utsläppsnivåerna kommer temperaturerna i atmosfären fortsätta öka, och med dem nedbrytningsprocesserna.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
