Arbetsmarknad I framtiden behövs mer personal till försvarsmakten och välfärden. Men med dagens lönemodell är det svårt att höja lönerna tillräckligt för att attrahera arbetskraft dit, menar ekonomiprofessor Lars Calmfors.
Förra veckan kom parterna inom industrin överens om ett nytt lönemärke för svensk arbetsmarknad. 6,4 procent löneökningar under en tvåårsperiod. Lars Calmfors, professor emeritus i nationalekonomi, anser att det är en rimlig nivå.
– Det handlar om avvägningar. Vi har haft stora reallönesänkningar under 2022 och 2023, och även om det har tagits tillbaka ett par procent under 2024 finns fortfarande reallönefall att kompensera. Samtidigt har vinstandelen varit hög, högre än det historiska genomsnittet i näringslivet och ännu mer i industrin. Jag landar i att när man beaktar detta är det vettigt att löntagarna ska ha en ordentlig reallönehöjning säger Lars Calmfors.
Samtidigt har det i veckan lyfts kritik mot märket – att lönenivån inom industrin ska vara normerande för svensk arbetsmarknad. Byggnads ungdomsorganisation Unga Byggare menar att märket är osolidariskt då det ökar löneklyftan mellan dem som jobbar inom bygg och industri och de som jobbar inom välfärden.
– Jag tycker att det är klassförräderi. Det blir skillnad mellan arbetare och arbetare. Vi inom byggbranschen och andra högre avlönade LO-yrken drar ifrån dem som jobbar inom vård och omsorg. Det blir också ett jämställdhetsproblem eftersom det är främst kvinnor som jobbar inom de yrkena, sa Unga Byggares ordförande Cajsa Holmqvist till Dagens Arena.
Försvarsmakten ska expandera
Jämställdhetsaspekten har även lyfts i en rapport från 2018 av 6F-förbunden, Byggnads, Seko, Fastighets och Elektrikerna. Lars Calmfors skrev ett underlag till rapporten och föreslår där en reformering av lönenormeringen, bland annat att industriparterna ska ta större hänsyn till branscher utanför industrin och näringslivet.
I dag ser Lars Calmfors att det finns ett par långsiktiga samhälleliga problem som inte lönebildningsmodellen tar hänsyn till. Det handlar först och främst om personalförsörjningen till välfärdssektorn, där en åldrande befolkning medför större behov av mer arbetskraft.
– Det är lätt att se att den demografiska utvecklingen kommer att kräva att betydligt större del av sysselsättningen är i sektorer som sjukvård och äldreomsorg, säger Lars Calmfors.
Det handlar också om att försvarsmakten ska expandera. Det gäller inte bara pengar till materiel, det krävs också mer personal, framhåller han.
– För att få den här omställningen tillräckligt snabbt och effektivt måste vi höja lönerna en hel del i välfärdssektorn och försvarsmakten, för att kunna attrahera arbetskraft dit. Det har systemet i dag svårt att leverera, om alla andra ska följa märket. Det kräver i så fall löneökningar i sifferlösa avtal som är högre, eller mer löneglidning där man har siffersatta avtal i offentligt finansierad verksamhet. Men det är svårt att få till stånd mer betydande löneförändringar den vägen.
Vill se konsensus
Det här är inte unikt för Sverige, påpekar Lars Calmfors. I Danmark har staten gått in med ett extra budgettillskott till välfärdssektorn, med det uttryckliga målet att det ska användas för extra lönelyft där.
– Man slöt ett trepartsavtal med kommunernas och regionernas arbetsgivarorganisationer, facken och regeringen. Detta för att göra arbetet i delar av offentlig sektor mer attraktivt, säger Lars Calmfors.
I Finland har anställda i kommunal sektor strejkat till sig ett lönelyft över märket. 5 procent plus de allmänna löneökningarna under 2023-2027. Men att komma dit genom konflikt tycker inte Lars Calmfors vore bra. Det kan trigga att fler branscher inte accepterar märket.
– Jag vill se konsensus för att förändra relativlönerna (skillnaden i löneläge mellan olika grupper på arbetsmarknaden, reds. anmärkning). Chansen är störst om parterna själva ser problemet och accepterar att märket inte ska vara bindande på områden där man ser behov av att attrahera mer personal. I dag är det inte förenligt med industriavtalet, som stadgar att andra ska hålla sig inom märket. Man tar inte höjd för samhällsförändringar.
Han håller också med Unga Byggare och det 6F-förbunden skrev i rapporten 2018, att märket håller tillbaka en jämställd löneutveckling.
– Det är i stor utsträckning kvinnodominerande yrken som det är frågan om i välfärdssektorn. Med mer marknadsanpassning av lönerna skulle jämställdheten öka, eftersom efterfrågesituationen på sikt talar för högre lönelyft där. Det skulle dra upp kvinnors löner i förhållande till männens, säger Lars Calmfors.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
