Arbetsrätt Att lättare få säga upp av personliga skäl står högt upp på arbetsgivarnas önskelistor nu när arbetsrätten är i stöpsleven. Fackförbunden borde dock använda frågan om hyvling som motvapen, menar Lars Calmfors.
Som en del av januariavtalets 73-punktsprogram ska arbetsrätten förändras. En utredning har nyligen tillsatts, och arbetsmarknadens parter förhandlar samtidigt, uppmanade av regeringen att hitta en lösning. Om inte, så lägger regeringen ett eget förslag utifrån vad utredaren kommer fram till.
Med anledning av detta anordnade organisationen SNS under måndagen ett seminarium där möjliga scenarier diskuterades. Seminariet inleddes med en presentation från Företagarna som undersökt hur små företag resonerar kring arbetsrätt. Undersökningen, som gjordes i våras, visar bland annat att över 60 procent av företag med högst 49 anställda saknar kollektivavtal. Något organisationens arbetsrättsexpert Lise-Lotte Argulander ansåg visar att lagstiftningen måste utgå från något annat än partsmodellen.
Hon menade dessutom att lagens text om vem som kan sägas upp måste ändras, så att rätten att undanta medarbetare från turordningen utvidgas till att gälla alla företag, men även gällande synen på kompetens.
– Lagens skrivning om tillräckliga kvalifikationer räcker inte för företagen. De vill kunna välja den som har bäst kompetens.
Liselott Argulander lyfte även fram frågan om uppsägning på grund av personliga skäl som extra viktig att åtgärda.
– Undersökningen visar att 45 procent av företagen sagt upp medarbetare på grund av arbetsbrist när det egentligen handlat om personliga skäl. Sju av tio anger att uppsägning av personliga skäl är den mest betungande frågan.
Hon fick medhåll av Anders Weihe, förhandlingschef på Teknikföretagen.
– Problemet med LAS är inte turordningen, utan det handlar om reglerna kring uppsägningar av personliga skäl. Det handlar om att lättare kunna säga upp på grund av prestationer och samarbetssvårigheter. Vi vill ha bort dagens dualitet i systemet, och parterna behöver då ett lagstiftningshot. Men den pågående utredningen är inte tillräckligt skarp när det gäller detta.
Lenita Granlund, avtalssekreterare och 2:e vice ordförande på Kommunal, hade också synpunkter på den pågående utredningen, men av andra skäl.
– Vi hade önskat att utredning skulle ta ett större grepp kring anställningstryggheten. Det är orimligt många som har visstidsanställningar inom kommuner och regioner redan idag. Vi behöver utbilda dem för att de ska kunna bli tillsvidareanställda.
Just rätten till kompetensutveckling är också något som den pågående utredningen ska titta närmare på, vilket Unionens förhandlingschef Martin Wästfelt berörde, men han lyfte också behovet av en partslösning.
– Vi har pratat länge om behovet av ökat stöd för kompetensutveckling och det livslånga lärandet. Parterna bör ta bort den här frågan från politikerna, inte minst på grund av mytbildningar kring LAS. Som att det skulle finnas ett fackligt veto vid uppsägningar, det gör det ju inte. Det är angeläget att få stabila regler som vi kan leva med. Men det går inte att kompetensutveckla sig på egen hand, då tar det ju 40 år innan systemet kan tas i bruk. Det krävs insatser från både stat och arbetsgivare. Och en fungerande kompetensutveckling kommer på sikt skapa rörlighet på arbetsmarknaden då medarbetarna blir mer attraktiva.
Att det behövs nya strukturer för kompetensutveckling höll samtliga deltagare med om. Några av de saker som fördes upp var behovet av kompetenssparande, avdragsmöjligheter för avsättningar i kompetensfonder och ett utvecklat studiestödssystem. Anders Weihe framförde dock behovet av en lagstiftning på området.
– Många medarbetare har inte koll på sitt eget kompetensutvecklingsbehov, och vi har pratat om att det behövs utvecklas en yrkesvägledning för detta. Men också att det behövs en obligatorisk arbetsmarknadsförsäkring som bygger på en lagstiftning liknande trafikförsäkringen. Vi måste hitta en lösning som får träff även på de företag som står utanför partsmodellen.
Lars Calmfors, professor emeritus vid Stockholms universitet, reflekterade över vilka behov som föreligger och hur de ska komma till. Han menade att det vore logiskt att växla en mer flexibel tillsvidareanställning mot mer begränsade visstidsanställningar, men höll även fram att det kan ge vissa negativa effekter.
– Visstidsanställningar är språngbrädan in för många på arbetsmarknaden, inte minst bland grupper som har svårt att komma in.
Han menade också att det är rimligt att prata om att byta en mer flexibel rätt till uppsägningar mot större satsningar på kompetensutveckling. Anders Weihe varnade dock för detta.
– Att bygga in ett starkt krav på kompetensutveckling i Las oroar mig. Det kan ställa till stor oreda.
Lars Calmfors lyfte dock upp ett annat område för parterna som inte finns med i utredningen. Frågan om hyvlade tjänster ger nya möjligheter, menade han.
– Det är betydligt lättare att korta medarbetare arbetstid än att säga upp anställda. Den problematiken borde ha lyfts in i utredningen, men så blev det inte. Parterna är dock fortfarande fria att diskutera den, vilket öppnar upp för möjligheter till andra kompromisser.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
