Valet i Österrike visar på uppgivenhet, stillestånd, främlingsfientlighet. Arena Idés Lisa Pelling ställer sig frågan om några ljuspunkter går att skönja efter valet.
Att bejaka moderniseringen, och samtidigt försvara moderniseringens förlorare. Det är den stora utmaningen för socialdemokratin, skriver den österrikiske statsvetaren Anton Pelinka apropå gårdagens val i Österrike. De österrikiska socialdemokraterna fick det sämsta resultatet någonsin med 27,1 procent av rösterna.
Det röda sjuttiotalet, då Socialdemokraterna under Bruno Kreisky vann egen majoritet i tre val i rad känns onekligen långt borta. På Kreiskys tid dominerades Österrikes politik av två partier. Pelinka påminner om att 93 procent av väljarna röstade antingen på Socialdemokraterna eller på konservativa ÖVP så sent som 1979. 2013 klarade sex partier 4-procentspärren till det österrikiska parlamentet, och den koalition av socialdemokrater och konservativa som regerat de senaste fem åren uppnådde med nöd och näppe femtio procent.
Oppositionen mot den röd-svarta koalitionen har varit av två slag. Å ena sidan tre partier som kan sägas representera de österrikiska väljarnas frustration över hur politik bedrivs i Österrike. Storkoalitionens tid vid makten har kännetecknats av ständigt käbbel mellan två partier som inte har mycket mer gemensamt än att de vill sitta i regeringen. Gott om bråk och konflikter, men mycket lite blir gjort. Lägg till det ett antal korruptionsskandaler som belastar båda sidor.
De Grönas genialt enkla valslogan ”Ren miljö, ren politik” sammanfattar Miljöpartiets tvådelade fokus på miljö och korruptionsbekämpning. ÖVP fick konkurrens från nybildade NEOS, ett parti för liberaler som tröttnat på de konservativas ovilja att reformera sin hopplöst föråldrade familje- och skolpolitik. Industrimagnaten och miljardären Stronach tog röster med den mest påkostade valrörelsen och mottot ”Sanning, transparens, rättvisa”.
Det parti som enligt valinstitutet SORA:s analys verkar ha tagit flest röster från socialdemokratin är dock främlingsfientliga FPÖ. FPÖ och dess karismatiske ledare HC Strache är störst bland de unga, bland arbetare och är det parti som har starkast övervikt av manliga väljare. Unga, manliga arbetare: En gång socialdemokratins kärnväljare, nu främlingsfientlighetens stödtrupper. FPÖ har protesterat mot anklagelser om att Hitlerhälsningen förekommit på HC Straches valmöten, men har i övrigt gjort anti-islamismen och kamp mot ”fuskflyktingar” till huvudteman i sin valrörelse.
Allra flest röster har både Socialdemokraterna och de konservativa dock förlorat till soffan. Valdeltagandet var rekordlågt. Bara 65,9 procent av väljarna röstade, mot 78,81 procent förra valet.
Uppgivenhet, stillestånd, främlingsfientlighet. Finns det ljuspunkter? De Grönas kompetenta och slagkraftiga Eva Glawischnig har under valrörelsen gått från klarhet till klarhet. Om det inte hade varit för nygrundade NEOS hade hon kunna attrahera många väljare också från ÖVP, och i många delstater regerar De Gröna framgångsrikt med såväl socialdemokrater som konservativa.
En ska inte ha någon övertro på partiledarens betydelse, men den förnyelse som socialdemokratin behöver efter all time low kommer inte att komma under nuvarande partiordförande Faymann.
Andreas Schieder, Österrikes Magdalena Andersson, är en möjlig efterträdare. Andra, framför allt i partiets vänsterfalang, sätter sitt hopp till ideologiskt drivna Brigitte Ederer, som fram tills nyligen satt i styrelsen för världsföretaget Siemens.
Kanske kan Ederer bli det 124 år gamla partiets första kvinnliga ordförande, och den som med sina insikter från företagsvärlden binder ihop en progressiv modernisering med en politik som inte gör unga, manliga arbetare till förlorare.
Lisa Pelling, utredningschef, Arena Idé.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
