SEGREGATION Polisen har släppt sin lista över vilka områden som anses särskilt utsatta och märker en positiv trend. Men att det alls görs en lista är inte positivt utan stigmatiserande, anser bostadsprofessorn.
Polisens nationella operativa avdelning, Noa, har presenterat sin lista över områden som anses särskilt utsatta. Två områden, Smedby i Upplands Väsby och Hageby i Norrköping, plockas bort och ett, Storvreten i Botkyrka, tillkommer i listan som nu omfattar 60 platser. Polisen ser en positiv utveckling i många utsatta områden och menar att det är ett resultat av ökad polisiär närvaro och relationsskapande arbete lokalt.
– Antalet utsatta områden är marginellt färre jämfört med lägesbilden 2017, men vi ser en förbättring i många områden. Både polis och kommuner har ökat det lokala brottsförebyggande arbetet och polisen möts av mindre öppet våld, säger Linda H Staaf, chef för underrättelseenheten vid Noa som ansvarar för lägesbilden, i ett pressmeddelande.
Listningen av utsatta områden bygger på uppgifter från samtliga 97 lokalpolisområden. Ett grundmaterial som inte offentliggörs och därför inte är möjligt att granska, påpekar Roger Andersson, professor i kulturgeografi, bosättning och bebyggelse vid Uppsala Universitet. Han sitter bland annat i insynsrådet för Delegationen mot segregation vars uppgift är att bidra till att förbättra situationen i socioekonomiskt utsatta områden och motverka strukturella orsaker till segregation.
Med många år av bostadsforskning bakom sig ser han inte polisens lista som något positivt och pekar på att det har funnits en relevant frågeställning kring om listan alls ska göras offentlig – i stället för att vara ett arbetsmaterial för berörda myndigheter.
– För oss forskare är det avgörande att data går att granska, här finns det ingen insyn i hur bedömningarna görs överhuvudtaget. Kan de inte offentliggöra vilka data den här listan bygger på tycker jag att det finns starka skäl att inte heller offentliggöra den. Det är självklart att den bidrar till stigmatisering av vissa bostadsområden, säger Roger Andersson.
Diskussionen om vad utpekandet av vissa bostadsområden som utsatta och farliga leder till har pågått i många år. Socialdemokraten Ebba Östlin är kommunstyrelsens ordförande i Botkyrka kommun, söder om Stockholm, som har flera områden med på polisens lista. I Dagens Arenas intervjupodd var hon redan för några veckor sedan kluven till att hamna på en lista av den här typen. Ingen vill bo i ett område som kallas särskilt utsatt.
– Att Botkyrka finns på polisens listor över speciellt utsatta områden handlar ju om klassklyftor, och att den svenska segregationen landar in i Botkyrka, säger Ebba Östlin i podden.
Roger Andersson är inne på samma linje.
– Det finns en stark etnisk profil och en hög koncentration av fattiga i de områden som pekas ut av polisen, ofta är hälften eller fler låginkomsttagare och invandrade familjer. Det kan vara motiverat med extra resurser, men jag ser det som positivt om de som bor i utsatta områden kan komma bort från det ytterligare stigma det betyder att polisen pekar ut dem på det här sättet.
Dessutom riskerar en indelning av den här typen att leda till en känsla av att segregation och fattigdom inte är något som berör andra än boende i de här områdena, eller de som liksom polisen har att hantera följderna av den utsattheten, menar han.
– Det finns en risk att det här inte ses som något som berör oss alla. Men det gör det, segregation finns inte bara i utsatta områden, säger Roger Andersson.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
