Miljö Minskade utsläpp kräver både tuffa miljöomställningar och hänsyn till anställda i de utsläppstunga sektorerna. Flera av LO:s tyngsta fackförbund befinner sig »mitt i smeten«. Förslag på hur Sverige ska lägga om sin klimatpolitik presenteras i LO:s första klimatrapport.
LO presenterar på tisdagen sin första delrapport, »Fem förslag för en investeringsledd klimatpolitik«, i vad som ska komma att bli ett klimatpolitiskt program. I plenisalen i LO borgen samlades på tisdagsmorgonen press, utredare, granskare och fackliga representanter för att diskutera rapporten och klimatfrågor.
– Det är den största utmaningen mänskligheten står inför – att minska utsläppen till hållbara nivåer. Att hantera klimatutmaningen är i högsta grad en politisk fråga, men det är också en solidarisk uppgift, inledde Berit Müllerström, vice ordförande i LO.
Rapporten fokuserar på de svenska utsläpp som driver på växthuseffekten. Transporter och industriproduktion står vardera för ungefär en tredjedel av de svenska klimatutsläppen. Den resterande tredjedelen kommer framförallt från jordbruk och avfallsförbränning. Flera av LO:s tyngsta fackförbund »står mitt i smeten«, som Ulf Jarnefjord från Transportarbetarförbundet uttrycker det, och det behövs både tuffa miljöomställningar och samtidigt ett hänsynstagande till den sociala dimensionen. Berit Müllerström påpekar att strukturomvandlingen måste vara både planerad och tas successivt.
Rapporten föreslår att den svenska klimatpolitiken ska ändra karaktär. Skatter och subventioner räcker inte, det måste till investeringar, och LO identifierar fem stora utsläppsområden där investeringar måste till.
1. Den cirkulära materialförsörjningen måste ges möjligheter att öka. Med de infrastruktur- och klimatanpassningsbyggprojekt som LO vill se kommer också fokus behöva läggas på att försöka minska utsläppen från cementproduktionen. Enligt LO bör Sverige kunna ta ledningen i utvecklandet av »grön cement«.
2. Energisystemet måste utvecklas så att möjligheterna till förnyelsebar energi blir ännu större och kan nyttjas av transportbranschen och industrin. Dessutom, menar LO, skulle en vätgassatsning som del i energiomställningen gynna till exempel den hårt drabbade stålindustrin.
3. Ett fossilfritt transportsystem på 2030-talet, där privatbilismen minskar till förmån för kollektivtrafiken och där infrastrukturinvesteringar görs för att öka tågresandet, för såväl privatperson som gods.
4. Bygg ut biobaserade industrikombinat och skapa ekonomiska förutsättningar för branscher som gör miljö- och klimatnytta att växa.
5. Främja byggandet i trä.
Rapporten kommenterades både med ris och ros av de granskare som var på plats. Så gott som alla var dock överens om att betoningen av statens roll i omställningen och innovationssystemet är positiv.
– Vi vet av historien att systemförändringar kräver statlig inblandning och ledarskap, marknaden kan hjälpa till men det övergripande jobbet och riktningen måste staten ta ansvar för, säger Måns Nilsson, vd för Stockholm Environment Institute.
Staffan Laestadius, professor emeritus vid KTH, belyste den svåra ekvationen att investeringar ökar utsläppen och varnade för att ha en övertro på tekniken, framförallt rörande cementen.
– Fastna inte i drömmen om en teknik som aldrig kommer.
Såväl Johanna Sandahl, ordförande Naturskyddsföreningen, som Staffan Laestadius efterfrågade ett tydligare problematiserande kring att det kommer vara sektorer som blir stora förlorare på omställningarna.
– Vad ska bort? Det nämns att vissa sektorer kommer drabbas, men vilka kommer inte klara sig och vad för åtgärdsplan finns för de människor som jobbar i de här sektorerna?, frågade Johanna Sandahl.
Men en av de högsta ambitionsnivåerna kom ifrån den sektor som kan komma att bli den som drabbas hårdast – Transportarbetarförbundet. Ulf Jarnefjord pekade med hela handen när han adresserade utmaningarna och möjligheterna.
– De största utsläppen kommer från vår sektor och det är vårt ansvar att få med oss våra medlemmar på den omställning som måste ske. Det går för långsamt – huset brinner och vi har inte ringt brandkåren än. Det finns inte en enkel lösning, men ambitionsnivåerna behöver höjas. Framförallt måste konsumtionen minska och en annan typ av ekonomi måste till, är verkligen BNP det bäste måttet på hur välmående ett land är?
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
