Retoriskt lysande Almedalstal av Löfven. Men de politiska förslagen för att råda bot på segregationen blir inte sossigare än att de går igenom riksdagen.
INNEHÅLL
I protest mot regeringens flyktingpolitik hade artisten Naomi Pilgrim hoppat av sitt gig som förband till statsministern. Och på migrationsområdet var det samma gamla vanliga visa från Löfven. Alla EU-länder måste ta sitt ansvar.
Utrikes- och EU-politiken inledde statsministerns Almedalstal. Han berömde den »envisa, norrländska« Margot Wallström som rott platsen i FN:s säkerhetsråd i hamn. Och lyfte hur Sverige driver på för ett nytt utstationeringsdirektiv i EU: »Det får vara slut med att ställa löntagare mot löntagare i Europa.«
I övergången till inrikespolitiken citerade han både IMF-direktören och OECD:s generalsekreterares uttalanden om den onda och ogynnsamma ojämlikheten. Själv jämförde han ojämlikheten med rökning och möttes av stora applåder.
Nyheten i talet var det tiopunktsprogram genom vilket regeringen med samordningsminister Ibrahim Baylan i spetsen ska råda bot på segregationen. Straffen för brott mot blåljuspersonal ska ses över, kvinnor med utländsk bakgrund ska lättare komma ut på arbetsmarknaden, den våldbejakande extremismen ska stävjas och bostadssegregationen minska. »Tillsammans« var ett genomgående tema och sparkarna mot oppositionen var både flera och hårda.
ANALYS
Stefan Löfven har lovat mycket. Att bryta segregationen är knappast det lättaste en regering kan ge sig på. Och de politiska förslagen skulle kunna beskrivas som Ygemanska – de låter bra, men det är inte mycket som skaver. Varken med den stora massan väljare, oppositionspartierna eller partister. Något hårdare tag utlovas för att stävja brottsligheten i socialt utsatta områden. Det är inte tal om några gummikulor och vattenkanoner, men väl en utredning om straffsatser för brott mot blåljuspersonal och mer resurser till polisen.
Kommunerna som ska leda stora delar av arbetet med att stävja segregationen tilldelas mycket knappa resurser och förväntas leverera på vilja. Och för satsningen som helhet är det inte mer än kaffepengar att tala om.
För att inte tala om bristen på konkretion. Inte ett enda förslag förändrar människors vardag inom en snar framtid. Inte ett enda förslag ger fattiga familjer förändrad inkomst. Och bara ett enda förslag handlar om jobb – men för det får Arbetsförmedlingen inte en krona.
Det är inget som skaver. Men inte heller något som inte kommer gå igenom riksdagen.
KÄNSLA
Vår statsminister var i toppform och levererade retoriskt. Och publikhavet på 6 100 personer (rekord för i år) gav honom flera välförtjänta applåder.
Det märktes tydligt att Löfven pratade om saker som berör honom: fackliga rättigheter, jämlikhet, bekämpa långtidsarbetslöshet. Saker han är stolt över: platsen i FN:s säkerhetsråd, energiöverenskommelsen, uppgörelsen om överskottsmålet, välfärdsmiljarderna.
Och så saker han är arg på: Oppositionsledaren från Djursholm som spankulerar runt i Husby och poserar framför kamerorna. Jimmie Åkesson som bara sitter framför en dator och hetsar sin nätarmé. Och så undervisningen som ska hållas fri från både konfessionella inslag och rovgirig vinstjakt.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.