konsument Under de senaste fem åren har kommuner i snabb takt avvecklat sin egen konsumentvägledning, och i dag erbjuder bara 2 av 3 kommuner denna service. Ett hot mot utsatta konsumentgrupper, menar verksamma.
I fredags höll civilminister Lena Micko (S) ett digitalt möte med flera kommuner och aktörer inom konsumentfrågor runt om i landet. Syftet var att försöka hitta lösningar för att vända trenden med en alarmerande minskning av kommuner som erbjuder konsumentvägledning för sina medborgare.
– Den lokala konsumentvägledningen har minskat på flera håll de senaste åren. Det är en utveckling som vi måste vända och därför vill jag samla alla de goda krafter som verkar för konsumentstödjande arbete. Tillsammans gör de stor skillnad för Sveriges konsumenter, som just nu är särskilt utsatta under coronapandemin, sa civilminister Lena Micko i ett uttalande inför mötet.
2015 startade Konsumentverket tjänsten Hallå konsument som erbjuder råd och vägledning för konsumenter i hela landet, via chatt, mejl och telefon. Det sammanfaller i tid med en nedåtgående trend för kommunernas konsumentvägledning. 2015 fanns konsumentvägledning i egen regi i 270 kommuner, fem år senare finns det bara i drygt 200 kommuner. Antalet årsarbetskrafter inom kommunal konsumentvägledning har under samma period minskat från 125 till 83.
Enligt flera aktörer som arbetar med konsumentvägledning är neddragningarna direkt kopplad till att Hallå konsument inrättades.
Ungefär hälften av de kommuner som erbjuder konsumentvägledning gör det under max åtta timmar i veckan.
Även konsumentorganisationer är väldigt oroade över situationen.
– Vi tycker att det är väldigt allvarligt, en tredjedel av alla tjänster inom konsumentvägledning har försvunnit under fem år. Så väldigt många människor är utan konsumentvägledning i en tid när vi riskerar gå ned i lågkonjunktur, och därmed ökad utsatthet, inte minst för äldre, funktionsnedsatta och de med språksvagheter, säger Jan Bertoft, generalsekreterare på Sveriges konsumenter.
Att kommuner drar ned på konsumentvägledning med hänvisning till att Hallå konsument finns är ett misstag, enligt honom.
– Där har man inte förstått att det handlar om två helt olika funktioner. Det är ofta komplicerade ärenden som kommunernas konsumentvägledningar hanterar, säger Jan Bertoft.
Peter Hedström är vice ordförande för Yrkesföreningen för budget- och skuldrådgivare i kommunal tjänst (BUS), en yrkesgrupp där många också sysslar med konsumentvägledning. Om antalet kommuner som erbjuder konsumentvägledning blir färre i snabb takt, så råder motsatt trend när det gäller budget- och skuldrådgivning, där de kommunala insatserna ökar, säger Peter Hedström. Men så är det också tvingande i lag för kommuner att ha egen budget- och skuldrådgivning.
Liksom Jan Bertoft anser Peter Hedström att det är långtifrån tillräckligt med det centralt organiserade Hallå konsument för att vägleda och stötta konsumenter.
– Många fall är riktigt komplexa, det krävs ofta att man kan ses på plats, visa papper och ibland ses flera gånger. Och det handlar ofta om äldre och invandrare som drabbas, säger Peter Hedström.
De utsatta grupperna, ibland med begränsad digital kompetens och språkkunskap, gör det än viktigare att man kan träffas fysiskt, menar han.
Anledningen till att dra ned på konsumentvägledning uppges vara att kommunerna vill spara pengar. Men vissa kommuner, som själva satsar mycket på konsumentvägledning, som Eskilstuna och Jönköping, har istället försökt beräkna hur mycket pengar man sparar, långsiktigt, på att inte dra ned på egen konsumentvägledning.
– Det spiller över på det allmänna i form av bland annat ökat behov av försörjningsstöd när man inte har kommunal konsumentvägledning, säger Jan Bertoft, Sveriges Konsumenter.
Tidigare i år gav regeringen i uppdrag till Konsumentverket att hitta och stötta olika ideella samhällsaktörer som antas kunna erbjuda konsumentvägledning. Departementet nämner bland annat Pensionärernas riksorganisation (PRO) som en aktör som redan tar ett ansvar på det här området. Men att större ansvar för konsumentvägledning ska lassas över på ideella aktörer gillas inte av konsumentorganisationerna.
– Hur kan man tänka att PRO ska gå in och stötta i det här? Det blir rättsosäkert och beroende på om jag bor i en kommun där PRO är starka och har en bra närvaro, säger Peter Hedström.
Men PRO, som själva driver ett pilotprojekt med Råd & rön om konsumentvägledning i Västmanland på tre orter där det saknas, anser inte att de kan axla kommunernas roll.
– Vi är övertygade om att den kommunala konsumentvägledningen där man kommer nära medborgarna är det allra bästa. Alla är ju inte så digitala, och Hallå konsument bygger mycket på att chatta och mejla och man kan få sitta länge i telefonkö, säger Ola Nilsson, sakkunnig på PRO.
I den mån de ändå erbjuder konsumentvägledning kommer det bara att rikta sig till PRO-medlemmar.
– Vi är en medlemsorganisation och den verksamhet vi kan ha det är det vi gör för våra medlemmar. Sedan kan vi driva frågor som är bra för alla äldre. Jag upplever inte heller att vi i PRO har fått det här i uppdrag, säger Ola Nilsson.
Det finns ingen plan från regeringen om att stötta kommuner ekonomiskt eller på annat sätt förmå kommuner att behålla eller återinrätta konsumentvägledning i kommunal regi.
– Det behövs utbildade konsumentvägledare, vi kan inte bara ha det ideella. Vi ser ingen annan lösning än att det blir någon form av tvingande lagstiftning, säger Jan Bertoft på Sveriges Konsumenter.
Även PRO tycker att en tvingande lagstiftning vore bra, i likhet med den som finns när det gäller budget- och skuldrådgivning.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
