LO:s avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä. Foto: LO

Avtal 2025 Dagens Arena fick en intervju med LO:s avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä inför avtalsrörelsen som drar igång på onsdag, då LO ska samordna sig med gemensamma krav. 

– Det finns utrymme för att höja lönerna någonstans kring 3 procent, säger han. 

Det är bråda dagar för LO:s avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä. På onsdag nästa vecka ska LO presentera sina krav inför avtalsrörelsen 2025. Dagarna fram till onsdag är därför späckade med möten och förhandlingar för att ha en överenskommelse färdig i tid. Och även om det är en bit kvar innan man gått i mål har Säikkälä goda förhoppningar om att de 13 förbunden ska stå enade. 

– Jag tycker alla är måna om att vi ska hitta en samordning och vi har konstruktiva diskussioner. Det känns som att alla vill. Så har det inte alltid varit. Därför jag tror att vi löser det. Men man kan ju aldrig vara helt säker, säger han när Dagens Arena träffar honom i ett mötesrum på LO-borgen. 

Låglönesatsning viktig

Den kanske viktigaste frågan som LO-förbunden måste enas om innan onsdag är vilka krav man ska ställa när det gäller de lägst avlönade. Under de senaste avtalsrörelserna har det gjorts på två olika sätt. 

Antingen utgår man från ett så kallat knä, där alla som tjänar en viss summa (27 100 kronor i senaste avtalsrörelsen) eller mindre än det får en lite högre löneökning. Eller så satsar man på att höja lägstalönerna i alla avtal med ett visst belopp. Hur man ska göra den här gången vill inte Veli-Pekka Säikkälä säga. Men han konstaterar att de olika modellerna har varit olika fördelaktiga för olika förbund. Det handlar till exempel om hur stor andel av arbetstagarna som ligger på lägstalön, vilket kan skilja en hel del mellan olika avtal. 

Att kombinera de här två metoderna tror han kommer bli svårt.

– Går gör det väl. Men det är ganska tufft att köra det mot arbetsgivarna. I deras värld ska den som är lågavlönad inte ha så mycket höjning, för då tappar man incitamenten att jobba. Men om man är vd då behöver man tydligen ha extra mycket löneökning för att öka incitamenten att jobba. 

Siffersättning kommer senare

Det som ska presenteras på onsdag är själva ramarna för de krav som LO-förbunden kommer att ställa i avtalsförhandlingarna. En siffra för hur mycket löneökningar man ska kräva kommer senare. 

Precis som tidigare menar Säikkälä att man måste utgå från den konkurrensutsatta industrin då man sätter ett märke för löneökningarna. Eftersom det går bra för industrin finns det utrymme att höja lönerna lite mer än tidigare, menar han. 

– Vi ser att industrins konkurrenskraft är bra. Lönsamheten är god och det är historiskt höga vinstsiffror. 

Jagar inte inflationen

Exakt hur mycket man kommer att kräva vill inte Säikkälä säga. Men han ger en indikation på vår någonstans kravet kan hamna. 

– Det finns utrymme för att höja lönerna någonstans kring 3 procent, snarare än de löneökningar i spannet kring 2 procent som varit norm sedan finanskrisen. 

Det handlar alltså snarare om att gasa än att bromsa. 

– Vi jagar inte inflationen, utan vi försöker se löneutbildning som något som är stabilt över tid. Det synsättet innebär att vi inte kommer att säga att vi ska ha låga reallöneökningar nu bara för att inflationen är låg. Det är viktigt att komma ihåg att vi precis har haft två år av reallönesänkningar, säger Säikkälä. 

Kvinnolöner halkar efter

Men även om Sverige sett stora reallöneökningar sedan industriavtalet infördes i slutet på 90-talet så har kvinnolönerna halkat efter. LO:s mål att löneskillnaderna mellan män och kvinnor inom LO-kollektivet ska halveras till 2028 kommer inte att kunna uppnås.  

– Man löser inte alla problem med den här normeringen. Så är det. Där har vi misslyckats, säger han. 

Vad ska man göra för att få upp lönerna för till exempel undersköterskorna?

– Det man gör är att man höjer dem något mer. Att de får procentuellt sett något mer än övriga. Det är ju den tekniken som finns.

Finns det något annat sätt att skruva på den här modellen för att få upp lönerna för de lägst avlönade kvinnorna?

– Det går säkert att hitta lösningar. Men samtidigt ska man komma ihåg att vi lyckats bra med att leverera reallöneökningar till alla. Innan pandemin så hade reallönen i Sverige ökat med 60 procent. Det handlar alltså om 60 procent mer köpkraft än man hade i mitten på 90-talet. Och det innebär ju naturligtvis att även undersköterskornas löner har ökat. Men vi kommer inte att halvera lönegapet mellan kvinnor och män. Så är det.

Lönemodellen är heller inte hela svaret på varför många kvinnor halkar efter männen. En stor del av problematiken ligger enligt Säikkälä i att många kvinnor endast blir erbjudna att jobba deltid. 

– En handelsanställd har en lön på runt 25 000 i månaden medan en industriarbetare får ungefär 33 000. Det har att göra med arbetstidsmåttet. Det är ett jätteproblem som vi måste ta tag i på något vis.

Arbetstidsförkortning het fråga 

Frågan om arbetstidsförkortning har blivit allt hetare på senare tid och det har diskuterats hur den skulle kunna lyftas in i avtalsrörelsen. 

– Arbetstidsförkortningen är viktig och man känner att det är ett tryck i frågan. Den kommer säkert att märkas på något sätt i samordningen, säger  Säikkälä.

Samtidigt menar han att det finns mycket kvar att lösa när det gäller arbetstidsfrågan. Det handlar först och främst att komma överens om hur stor arbetsförkortning man ska kräva. Han tror också att facket måste räkna med att en arbetstidsförkortning inte kommer att vara gratis. 

-Det finns ju de som tror att det här är nästan självfinansierande. Det tror jag inte riktigt på. Det är klart att det kostar. Men det är också så att det ger vinster. Och det behöver man titta på. Löneutrymmet kan användas till löneökningar, men det kan också användas till annat exempelvis arbetstidsförkortning. Sen finns det ju också möjlighet för politikerna att ta beslut i frågan. Skatten kan ju användas till att bidra till en förkortad arbetstid eller till att man sänker skatterna för de högst avlönade. Det handlar om prioriteringar, både när det gäller  avtalsfrågor och i politiken