LO:s SD-strategi: »Fungerar inte«

Politik Sverigedemokraterna ser ut att för första gången bli största parti inom LO förbundens medlemmar. Trots det går det inte att vara förtroendevald och samtidigt aktiv i SD. Hur länge är den strategin hållbar i förbund där S krymper och SD växer? 

»Det är ett veritabelt ställningskrig på arbetsplatser och det val som LO-medlemmar står och väger mellan är om de ska rösta på S eller på SD«

Orden är Karl-Petter Thorwaldssons, ordförande i LO, som på en presskonferens gick hårt åt Sverigedemokraternas politik. Det är en knapp vecka innan valet och striden bland LO-förbundens medlemmar är enligt Thorwaldsson tydligt.

– De andra partierna har helt fallit bort. V har stadigt tio procent, det är oförändrat över tid. Sedan har vi en absolut melt-down bland de borgerliga partierna, de finns inte kvar. LO-medlemmarna de väljer idag mellan S och SD.

SD har i tidigare val aldrig röstats fram som största parti bland LO-medlemmarna, men i år kan det bli ett trendbrott säger Karl-Petter Thorwaldsson.

För även bland LO-kvinnor ökar sympatierna för Sverigedemokraterna. I maj i år gav 19,6 procent av LO:s kvinnliga medlemmar partiet sitt stöd, att jämföra med ett 14,9-procentigt stöd ynka sex månader tidigare.

Samtidigt förs ett febrilt arbete med att försöka marginalisera uppstickarpartiets inflytande på arbetsplatsen. Inget av Av LO:s 14 fackförbund tillåter i dag att man samtidigt har förtroendeuppdrag inom förbundet och inom SD. Då får man välja, eller riskera att bli fråntagen sitt fackliga uppdrag.

Vissa förbund har en ännu hårdare policy. I Transport får man inte vara medlem alls, om man har ett förtroendeuppdrag eller står på valbar listplats för SD. Något som drabbade Sammy Augustsson, 27 år, 2014.

Han fick frågan om han ville ställa upp och kandidera till ordförande i sin dåvarande klubb inom Transport Växsjö. Sammy Augustsson som sedan ett par år tillbaka var aktiv inom sin lokala SD-förening tackade nej och hänvisade till sitt politiska engagemang.

Ett par dagar kom en hemställan om uteslutning ur förbundet.

– Jag skickade in ett yttrande, men det nekades, säger Sammy Augustsson.

Maria Arkelby, pressekreterare hos Transport, bekräftar att man inte får vara med i förbundet och samtidigt vara aktiv inom Sverigedemokraterna.

– Vi har gjort distinktionen vid om man är aktiv medlem, alltså om man har ett förtroendeuppdrag eller står på lista för att bli vald.

Hon ser ingen anledning till att förbundet skulle omförhandla förhållningssättet till SD bara för att partiet möjligt växer bland Transports medlemmar.

– Som alla andra förbund har vi demokratisk ordning, så alla har möjlighet att påverka de förbund som man är medlem i. Vår ståndpunkt får i så fall medlemmarna ändra på. Reglerna som gäller i dag är det kongressbeslut på, säger Maria Arkelby.

»Jag föreställer mig att om ett parti kommer med ett förslag som är ogenomtänkt eller som man själv, som intresseorganisation, uppfattar som skadligt, då hade man väl ringt upp de politikerna och föreslagit ett möte för att föra fram hur man själv ser på frågorna.«

LO och Socialdemokraternas rötter går knappt att skilja åt. Representanter från fackföreningsrörelsen bildade Socialdemokraterna och partiet bildade LO, 1898.

Fram till 1991 anslöts LO:s förbundsmedlemmar automatiskt till det Socialdemokratiska partiet och i alla val som hittills genomförts har Socialdemokraterna varit största parti bland LO-förbundens medlemmar.

Men höstens val kan alltså enligt Thorwaldsson gå mot trenden. Kanske blir Sverigedemokraterna största parti inom arbetarrörelsen och frågan som hänger i luften är hur stora kan SD bli innan LO måste omförhandla sin strategi?

För inte bara avsägs fackens medlemmar sina förtroendeuppdrag om de samtidigt jobbar för SD, LO för heller inga samtal med var som i höstens val, på nationell nivå, kan komma att bli näst-största parti.

En som har reagerat på delar av strategin är Tobias Wikström, ledarskribent på Dagens industri.

– Det jag tycker är lite fundersamt är, att när det finns en konkret fråga som man från LO:s sida, med goda argument och verkligen på allvar, tycker är en grundbult på svensk arbetsmarknad, att man då missar chansen att påverka ett så lättrörligt parti som Sverigedemokraterna. Jag tycker att det förtjänar en diskussion, inte minst i relation till de medlemmar som vill stödja SD.

När Karl-Petter Thorwaldsson får frågan på den presskonferens där LO-ekonomerna gick igenom Sverigedemokraternas valmanifest svarar han att LO inte har försökt påverka Sverigedemokraternas åsikt eller förda politik i frågan, för, som han uttrycker det, »de är ett förfärligt parti«.

Tobias Wikström tror att LO:s agerande kan bero på den facklig-politiska samverkan, att det har att göra med Socialdemokraternas inställning till SD och att ställningstagandet bygger på mer än bara sakfrågan och tar som exempel att SD i till exempel Utstationeringsdirektivs-frågan har gått på samma linje som LO.

– I de frågorna har man inte behövt föra dialog med SD, men så har vi då turordningsreglerna, som man kan anta är en mycket viktigare fråga för LO. Jag föreställer mig att om ett parti kommer med ett förslag som är ogenomtänkt eller som man själv, som intresseorganisation, uppfattar som skadligt, då hade man väl ringt upp de politikerna och föreslagit ett möte för att föra fram hur man själv ser på frågorna. Så hade vilken intresseorganisation som helst gjort gentemot vilket parti som helst. Där har LO abdikerat.

– Kanske har man låst fast sig i en position som var mer rimlig för kanske åtta år sedan, säger Tobias Wikström.

En som upplevt LO:s strategi och position, och som fann den märklig är Allan Jönsson, från Skåne. Han har lång erfarenhet av fackliga förtroendeposter och var länge aktiv inom Sverigedemokraterna.

2010 fick han återigen fackmedlemmarna vid tegelbruket Höganäs Bjufs förtroende att vara deras  huvudskyddsombud. 2014 valdes han till ordförande i klubben. Varje gång diskvalificerade If Metall fackklubbens val, trots att Allan Jönsson under många år hade varit engagerad i både fackklubben och för Sverigedemokraterna.

Kan du förstå varför förbundet agerar som de gör?

– Det hela kom på tapeten för att facket menade att SD är ett rasistiskt parti och inte står för allas lika värde. Men alla människors lika värde är till och med inskrivet i SD:s valplattform, så det stämmer inte, säger Allan Jönsson och fortsätter:

– Det är klart att folk blir irriterade när avdelningen kommer och kör över medlemmarnas vilja.

Om If Metall hade tacklat situationen ute på arbetsplatserna genom att angripa SD som »ett parti som vill sätta käppar i hjulet för det fackliga arbetet« och visat att SD har svängt i frågor om exempelvis turordningsreglerna, då tror Allan Jönsson att de hade, som han säger, »kommit betydligt mycket längre i frågan«.

– Då hade de i alla fall haft på fötterna i frågan när de diskuterade. De hade kunnat vunnit striden för länge sedan. Det är inte alltid lätt att rekrytera lokala förtroendevalda och det kommer ju inte bli lättare när S-anhängarna blir färre och SD växer, avslutar Allan Jönsson.

Och fokus för, vad LO kallar, »fajten« mot SD har förändrats över åren.

»Den samhällsanda som var central för framgångarna gentemot kommunisterna, den finns helt enkelt inte gentemot SD.«

Först försökte partiet tigas ihjäl, sedan riktade LO in sig på SD:s bruna historia, att de har haft kopplingar till nazistiska organisationer, för att nu ha landat i att framhålla att den sverigedemokratiska politiken inte gynnar arbetare.

Läs mer: Tunga LO-förbund självkritiska om SD-strategi

Strategin att tvinga medlemmar att välja mellan sitt partipolitiska engagemang, i andra partier än S, och möjligheten till förtroendeuppdrag i facket går långt tillbaka i tiden.

Det är inte första gången LO har interna splittringar inom förbunden.

Efter andra världskriget var det kommunisterna inom förbunden som aktivt förhindrades att få fackligmakt.

Efter krigets slut hade kommunisterna ett uppsving inom svensk politik. Sovjet sågs delvis som räddarna av den »fria världen«, 1945 genomförs en metallstrejk där kommunisterna var ledande och de gör 1946 sitt bästa val någonsin i Sverige, och får 11,2 procent.

– Det är runt den här tiden som den facklig-politiska samverkan verkligen börjar fungera. Och det finns tre mål som ska uppnås; att facket styrs av socialdemokrater, att facket hjälper till och mobiliserar inför val och att facket i sin tur får politiskt inflytande genom Socialdemokratin, säger Björn Horgby, professor emeritus tidigare knuten till Örebro universitet.

I stora delar av Sverige lyckades strategin enligt Björn Horgby, som också har skrivit boken Kampen om facken – den Socialdemokratiska hegemonins förändringar (2012). När 1950-talet rullade in var kommunisterna inom LO inte längre något akut hot och förblir marginaliserade fram till 1970-talet.

– Men även andra aspekter spelade roll och som hjälpte strategin. Samhällsandan förändrades i och med Kalla krigets intåg och att vara kommunist uppfattades av samhället i stort inte längre som något attraktivt, utan snarare som problematiskt och fult.

Björn Horgby tror att marginaliseringen av kommunisterna genom att förhindra dem från att bli fackligt förtroendevalda, bara kunde genomföras tack vare samhällsandan och för att kommunisterna aldrig var en speciellt stor grupp inom förbunden.

– Taktiken att bara välja socialdemokrater till fackliga poster tror inte jag längre fungerar, för att marginaliseringen av nya ovälkomna grupper blir svårare. Den samhällsanda som var central för framgångarna gentemot kommunisterna, den finns helt enkelt inte gentemot SD. Det hade kanske gått i valet 2010, men idag går det inte, säger Björn Horgby.

Men att LO skulle ställa sig bakom SD ser Björn Horgby som helt otänkbart, av historiska skäl främst. Men han ser samtidigt risken att organisationsgraden skulle börja gå ner på grund av hur SD-relationen hanteras.

När Karl-Petter Thorwaldsson får frågan om strategin gentemot SD bör ses över svarar han bestämt nej, men tillägger att de är en demokratisk organisation.

– Nej nej nej, det kan hända i vilken organisation som helst att det kan bli en annan majoritet. Om SD nominerar kandidater ute på arbetsplatsen och de skulle få stöd för dem, så att de är flest på flera förbund, då blir det ett annat LO. Men innan det sker kommer vi inte sluta slåss för alla människors lika värde. Jag kommer aldrig underteckna ett avtal som ger mindre lön till de som är födda utomlands, säger LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson.

Allan Jönsson, i från Skåne som jobbar på tegelbruket, har lämnat Sverigedemokraterna för att leda Framstegspartiet. Enligt honom själv avgick han från ordförandeuppdraget, men huvudskyddsombuds-rollen har han kvar, även om det fortsatt är en tvist med avdelningen.

– Vi har haft diskussioner eftersom jag är med i Framstegspartiet, men det verkar de inte tycka är så farligt som det andra, även om det i stort sätt är samma åsikter, säger Allan Jönsson.

Sammy Augustsson har i dag bytt både bransch och fackförbund. Han är inte längre aktiv inom Sverigedemokraterna, och har heller inget fackligt uppdrag.