Marianne Jean-Baptiste briljerar i Mike Leighs nya drama

Hard Truths

Betyg: 3/5

Film Den brittiska skådespelerskan gör en mycket stark rolltolkning av en ilsken och instabil kvinna. Jon Andersson har sett Mike Leighs nya film ”Hard Truths”, som har premiär i helgen. 

Varför är hon så arg? Det hinner bara gå några minuter av Mike Leighs ”Hard Truths” innan frågan dyker upp i huvudet. Personen jag syftar på är Pansy Deacon (Marianne Jean-Baptiste), huvudkaraktären i Mike Leighs nya film ”Hard Truths”. Pancy är upprörd över det mesta i livet. Allt från små detaljer som att hennes man går in med skorna på till större problem som att hennes arbetslöse son inte gör något på dagarna. Hon kan knappt gå ut genom dörren innan hon hamnar i konflikt med sin omgivning. I snabbköpet bråkar hon med både personal och kunder och hon är inte sen att ge både sin tandläkare och läkare en skopa ovett. 

Konstanta vredesutbrott

Pancys lillasyster Chantelle (Michele Austin) är raka motsatsen. Hon skojar friskt med kunderna på hårsalongen där hon jobbar och relationen med de båda vuxna döttrarna är varm och flamsig. Chantelle fungerar som en sorts psykolog för kunderna på hårsalongen och de delar med sig av alltifrån konstiga drömmar de haft till männen de dejtar. Snart ska det visa sig att Chantelle också har samma funktion för storasystern. Det är i samtalen med Chantelle som vi får lite bakgrund till Pancys ilska. Vi får veta att hon fick ta ett stort ansvar då fadern lämnade mamman och att hennes uppfostran var betydligt strängare än lillasysterns. Chantelle verkar också vara den enda som kan lugna systern och dämpa hennes hysteriska utbrott. 

Filmen har marknadsförts som en dramakomedi. Och visst finns det tragikomiska inslag i Pancys förmåga att hitta fel på allt och alla och gärna skälla ut folk efter noter. Men ofta fastnar skrattet i halsen, vilket säkert är meningen. Det är lätt att tycka synd om alla som hamnar i Pancys väg, inte minst mannen och sonen som dagligen måste handskas med hennes utbrott. I grund och botten är det förstås också synd om Pancy. Hon lider av en djup ångest, vilket leder till de konstanta vredesutbrotten. 

Lysande skådespeleri

Filmen stora behållning är Marianne Jean-Baptiste, som är fullkomligt lysande i huvudrollen som Pancy. Den ångest och ilska Pancy känner går rakt igenom bioduken och träffar mig som ett hårt slag i magen. Mike Leigh gör också som vanligt ett mycket bra jobb med att skildra vanliga arbetarklassmänniskor och deras vardagliga problem. Jag hade dock önskat att vi fått veta lite mer om skälet till Pancys ilska och ångest. Har hon alltid varit så här arg eller är det omständigheterna som gjort det? Är det en psykiatrisk diagnos som ligger bakom hennes beteende eller en traumatisk barndom? Nu lämnar jag biosalongen med många av de frågorna obesvarade.