Granskning Fotboll är vår nationalsport, med potential att fostra unga spelare i demokrati, laganda och kamratskap. Men de senaste 20 åren har fotbollen skiftat karaktär, lagsporten blir nu alltmer individuell.
En av de mest populära idrottsverksamheterna är, inte helt obekant, fotboll. Länge har fotbollen karakteriserats av dess demokratiska anda: man lär sig samarbete, knyter kamratskap och det är kollektivet framför individen, laget framför spelaren.
Men flera forskningsrapporter har de senaste tio åren visat att sportens karaktär är på väg att förändras; att den redan till stor del har förändrats. Kommersialisering som med allt högre kostnader gör deltagandet till en socioekonomisk fråga och individualisering som går stick i stäv med lagsportens ideal om kamratskap och gemenskap. Dagens Arena har tittat närmare på hur dessa fenomen påverkat barn- och ungdomsfotbollen och pratat med två idrottsforskare som undersökt detta.
Karin Redelius, professor i pedagogik på Gymnastik- och idrottshögskolan, gjorde tillsammans med en masterstudent år 2017 en kartläggning över hur de kommersiella aktörerna inom idrottsverksamheten ökat under 2010-talet. Den visar att de ökat med 150 procent mellan 2010–2015, jämfört med mellan 2006–2010. Ett exempel på kommersiell aktör är Sweden Sport Academy som erbjuder bland annat träningsläger för barn och unga där de under skolloven kan spela, träna och utveckla sina färdigheter.
Karin Redelius säger att det handlar om flera olika sorters utbud. Dels finns det företag som vänder sig till yngre barn, som ännu inte är med i en traditionell fotbollsförening, och erbjuder fysisk aktivitet och motorisk träning. Sedan finns det de som vänder sig till barn och unga som redan är aktiva i någon förening och erbjuder extra individuell träning. Hon drar paralleller mellan fotbollens, och idrottens, kommersialisering och den utveckling vi ser i samhället.
– Det handlar mycket om att man trycker på att det är den individuella träningen man får, trots att det är en lagidrott. Så man kan säga att den verksamheten speglar den individualisering vi ser i samhället. Såna värden som framhölls tidigare, och som inte minst föräldrar brukar framhålla, som är bra med lagidrott, att det är kamratskap, gemenskap, att man lär sig visa hänsyn och att man kämpar för samma mål i laganda, den typen av kollektiva värden är inte något som marknadsförs just där, konstaterar Karin Redelius.
Robert Svensson, idrottshistoriker och doktor i idrottsvetenskap på Örebro universitet, kopplar ihop det ökade utbudet och den större efterfrågan på professionell träning med elitfotbollens utveckling. Hur fotbollsspelarna alltmer likställs med en produkt, någon för klubbarna att tjäna pengar på. Och hur spelarnas villkor förbättrats sedan 90-talet, med bättre och längre kontrakt samt heltidsanställningar som norm. Detta har i sin tur inneburit en ökad professionalisering eftersom det blev möjligt att tjäna pengar på båda sidor.
– I fotbollsföreningarna blev det då viktigare att få igång ungdomsverksamheten, och inte så mycket för ”idrott för alla” utan för att helt enkelt skapa egna produkter. Dels för att man då slapp köpa andra dyra spelare men också för att om man lyckades utveckla dem blev de produkter att sälja vidare. Det blev ett annat sätt att se på vad ungdomsverksamheten skulle vara till för, säger Robert Svensson.
De kommersiella aktörerna kan, menar forskarna, på olika sätt fungera som ett komplement till de traditionella ideella fotbollsföreningarna. Särskilt, som Robert Svensson och Karin Redelius lyfter, eftersom det kan vara svårt för dessa föreningar att främja både föreningsfostran och tävlingsfostran.
– De ska tävlingsfostra spelare för att sälja vidare, men det går i stick i stäv med föreningsfostran där alla ska få vara med. Då kan en ungdomsledare störa sig på att huvudtränaren som har tävlingsfostran för ögonen ska få styra, och påpeka att det inte lirar med det idrotten vill, säger Robert Svensson.
De privata aktörerna behöver inte förhålla sig Riksidrottsförbundets policydokument som ”Idrotten vill” eller idealet ”idrott för alla”. De kan välja att sikta på att antingen stävja barnens stillasittande och erbjuda alla att få vara med och ha roligt. Till exempel ett träningsläger där man är med och signar upp sig för att spela fotboll en vecka på lovet och där allvaret inte är så påtagligt. Eller så väljer de att inrikta sig på tävlingsfostran och att erbjuda individuell träning, där inte alla behöver få vara med.
Här kommer emellertid det stora kruxet om kostnad in. För endast den som kan betala för en timmes individuellt anpassad träning är välkommen. Robert Svensson menar att det därför blir en socioekonomisk fråga om vem som kan få hjälp att putsa på sina färdigheter och på så sätt få förutsättningar att toppa och väljas ut till klubbens representationslag.
Även träningslägren där man tränar och spelar mest på kul har exkluderande kostnader. För en veckas fotbollsläger under sommaren kostar det mellan 3895–4495 kronor på Sweden Sports Academy.
– Det är klart att alla får vara med som kan betala för sig men det handlar inte så mycket om prestation, så på så sätt kan det vara mer tillgängligt. Det är affärsidén egentligen, att det ska vara öppet för alla som kan öppna plånboken, säger Karin Redelius.
Robert Svensson tycker att det är viktigt att lyfta att även om det handlar om att Sverige ska konkurrera internationellt och kunna vinna cuper och mästerskap riskerar kostnadströsklarna att stänga ute de talanger som inte har 1 800 kronor att lägga på träningsläger på sportlovet.
– Vill man hävda sig internationellt då måste vi fortsätta specialisera, kommersialisera och göra allting mer professionellt, annars kommer allsvenska lag förmodligen aldrig kunna hänga med och hävda sig i Champions League. Men konsekvensen kan då bli att vi måste göra våld på hela den svenska idrottsmodellen. Det kommer få konsekvenser för den svenska ungdomsidrotten, säger Robert Svensson.
Kanske, ponerar Robert Svensson, kan det i framtiden bli ännu högre krav på prestation och nivå för att få plats i de olika träningsverksamheterna.
– Det finns en risk att det blir individen i fokus och att det göder en individualiseringsprocess i en lagidrott som inte bara är positiv. Så förutom den socioekonomiska aspekten, att alla inte har möjlighet till det, kan det också ändra karaktären på fotboll, spekulerar Robert Svensson.
Förutom de privata aktörerna som erbjuder individuell träning och träningsläger har även föreningarna blivit mer kommersialiserade.
En studie från Karlstads universitet 2015 visar på att det bland idrottsföräldrarna finns ett intresse av att köpa sig fria från det engagemang som krävs av de traditionella ideella idrottsföreningarna.
”Man skulle vilja att det var som att gå på ICA och handla lite mjölk bara. Jag skulle vara beredd att satsa resurser på det om det fanns möjlighet att göra det, för jag hinner liksom inte själv att vara den som leder idrott”, säger en förälder i studien.
Samtidigt, framhåller studien, finns en medvetenhet bland föräldrarna om de höga kostnaderna och hur de exkluderar barn och unga som inte kommer från resursstarka familjer. I genomsnitt kostade kommersiell idrott 3 200 kronor per år och barn, enligt studien.
Ändå vill omkring hälften av föräldrarna som deltagit i studien kunna köpa sig fria från kraven i den traditionella verksamheten.
– Det är nackdelen med föreningsidrotten, att det kräver ett kontinuerligt engagemang. Alla får vara med men då ska du också vara med. Här tror jag att idrottsrörelsen har en utmaning. Hur ska den ta in och inlemma spontaniteten så att man organiserar det spontana på ett lite bättre sätt? Så att det inte blir att ”ska ni hålla på med fotboll nu då måste ni signa upp er”, säger Robert Olsson.
Stiftelsen Idrott för alla, som finns i Skellefteå, samlar in pengar för att hjälpa barn och unga som inte har råd att delta i föreningsidrotten. På sin hemsida skriver de:
”En av anledningarna till att dessa barn och ungdomar inte kan delta beror på att det saknas ekonomiska förutsättningar. Många familjer lever under ekonomisk press vilket innebär att barnens fritidsaktiviteter bortprioriteras.”
”Detta väcker farhågor om att en framtida alltför kommersialiserad föreningsidrott inte bara riskerar att utesluta vissa barn, utan även kan leda till att stora delar av den ideella föreningsverksamheten till slut får föra en tynande tillvaro. På sikt kan även negativa konsekvenser för demokratifostran och samhällsutvecklingen uppstå på flera plan”, skriver forskarna bakom studien från Karlstad universitet.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
