Med fingret mot framtiden

Arena 30 år Arena fyller 30 år. Magasinet som blev bokförlag, nättidning, tankesmedja, skolinformation och ett opinionsbolag. På torsdag firas detta med en konferens och ett mingel på Kulturhuset. Dagens Arena fick ett samtal med Håkan A Bengtsson och Per Wirtén, som grundade magasinet på hösten 1993. Ett samtal om idédebatten då och nu, och värdet av att vara oberoende.

Kan ni berätta hur det hela började för 30 år sedan?

Per: Jag hade gjort en liten ideell tidning för Broderskapsrörelsen (i dag Tro och Solidaritet) som hette 800 grader, uppkallad efter en Ebba Grön-låt. Den lades ned och då bestämde några av oss att vi skulle gå vidare. Vi träffades först ett gäng på Café Opera och sen hade vi en middag på Pelikan då Håkan också var med. Och då bestämde vi oss för att göra något.

Och vad exakt bestämde ni på Pelikan?

Per: Att förändra världen så att den aldrig skulle bli sig lik igen.

Håkan: Och det blev den inte heller. I alla fall inte för oss (skratt). Ungefär ett och ett halvt år efter det där mötet kom det första numret ut.

Vad var det ni ville göra med magasinet?

Håkan: Det var ju en omvälvande tid efter murens fall, världen förändrades. I mångt och mycket till det bättre, naturligtvis. Men det var också ett skifte mot nyliberalism. Inte minst i Sverige. Det var ett skifte rent politiskt. Vi hade fått en regering som ville göra en nystart. Skolans marknadisering inleddes ju till exempel i den där i vevan. Och även om vi inte var okritiska till folkhemmet så var det väldigt många, även i den gamla 68-vänstern, som ville göra upp med folkhemmet som idé och praktik.

Per: Vänstern var ju förstenad. Jag hade tillhört någon slags frihetlig vänster. Den punkiga vänstern. Men det fanns ju nästan inga tidningar. Det fanns inga tidskrifter och kultursidorna var väldigt gammeldags. De kändes ”out of their time” på något sätt. Och så ville vi ju göra en tidning. Båda två kände att vi ville göra en tidning. Och Moderna Tider hade precis startat, som var en borgerlig tidning som gick i bräschen för det här systemskiftet och det nyliberala paradigmskiftet. Där skulle vi aldrig få skriva, så vi bestämde oss för att göra en egen tidning.

Håkan: Många av de tidningar som fanns tidigare, som var ägda av organisationer eller partier, började försvinna.

Per: Och Ordfront hade fortfarande inte fått fart på sin tidning. De blev ju jättestora sen. Men det var ju fortfarande en minimal tidning, en medlemstidning bara. Så det var väldigt tomt.

Och sen rör vi oss framåt till torsdagen den 11 november 1993. Vad hände då?

Håkan: Då kom första numret.

Jag har förstått att ni ganska snart fick ni över 1 000 prenumeranter?

Per: Det hade vi redan fått innan vi kom ut. Vi värvade ganska hårt inför första numret. Det fanns, som jag sa, ett tomrum. Och det fanns en nyfikenhet.

Håkan: Vi jobbade ganska hårt, utan lön. Vi gjorde allt själva. Vi startade en förening, fick finansiering, gjorde marknadsföring och fick en styrelse.

Per: Pengarna fick vi ihop också för att kunna starta den.

Hur gick det till?

Per: Vi tiggde ihop dem inom av delar av arbetarrörelsen. Men sen frigjorde vi ju tidningen från alla de där organisationerna. Så det startade faktiskt som att de här organisationerna ägde en förening som ägde tidningen. Men de hade aldrig något inflytande. Sen kopplade vi ju bort dem så att det blev en helt egen förening, efter några år.

Ni har ju varit inne på det lite, men var tanken med magasinet Arena?

Per: Att skapa en plattform för en ny vänster.

Håkan: Vi ville skapa en plattform för lite olika röster helt enkelt. Det skilde sig från andra tidningar och genrer där man hade en linje och så körde man den.

Per: Vi hade inget program. Vi hade aldrig några paroller som vänstern hade. Sen genomsyrades den förstås av Håkan och mig, och våra åsikter som var folkrörelsebaserade.

Namnet Arena, var det för att ni ville bli en ny arena för progressiva?

Per: Ja. Absolut. Vi var tidiga med att skriva om globaliseringskritiken och globaliseringsfrågor. Vi gick i bräschen för en massa idéer som andra inte riktigt uppmärksammade i Sverige vid den tiden.

Håkan: Under många år låg tidningen ett steg före. Och det är ju alltid så att om man är lite före så uppfattas man av vissa som lite jobbigare. Om man tittar på de ämnen som tidningen har behandlat under ganska många år så har det varit med fingret mot framtiden. Och nya perspektiv.

Per: Idén med Arena var också att vi ville förena olika offentligheter. Olika typer av diskussioner och offentligheter skulle kunna mötas.

Håkan: Ja. Politik, kultur, akademi och folkrörelse. Det är inte så många som har den ambitionen faktiskt.

Håkan, du har sagt att Arenagruppen i mycket högre grad har levt på marknadens villkor än näringslivets bidragsberoende tankesmedjor. Hur menar du då?

Håkan: Vi har ingen ägare. Och så har det alltid varit. Sen har vi fått stöd, mer eller mindre. Men vi har aldrig kunnat leva helt och hållet på stöd. Många, Timbro exempelvis, har ju en budget och så kan de göra av med den. Men eftersom vi inte har någon ägare som kan gå in och täcka våra underskott så måste vi se till att vi inte går med underskott. Vi måste se till att skaffa intäkter av olika slag. Och det har ju, i den meningen, skapat utveckling i Arenagruppen. Ganska snart upptäckte vi att det var väldigt svårt att få en tidning att gå runt i ett land som Sverige. Då hittade vi på nya saker för att dra in pengar, bokförlaget och alla andra saker vi fortfarande håller på med.

Om man tar de här första tio åren. Hur skulle ni beskriva att Arenagruppen utvecklades?

Håkan: Det var ju fortfarande, jämfört med nu, en ganska liten verksamhet. När vi startade bokförlaget så lyfte Arenagruppen. Och då tror jag att upplagan också kunde öka, för då kunde man hitta samarbeten mellan förlaget och tidningen. Många böcker som kom i början på förlaget var ju också spillover från Arenaartiklar eller ett tema som vi hade skrivit om. Sen kom ytterligare saker till med tankesmedjan och allt detta. Vi stod inte stilla helt enkelt. Det var ett skäl till att tidningen kunde överleva så många år som den gjorde.

Per: Arena blev så småningom en samlingsplats i tiden. Samtidigt var vi också avskydda av andra delar av offentligheten. Vi var ju ständigt bombarderade av människor som ogillade det vi gjorde. Den där kombinationen av att vara kontroversiell och ändå träffa rätt i tiden, det var något som jag tycker att vi lyckades med. Det var aldrig något vi eftersträvade, det bara blev så.

Om vi ska prata lite om er då. Per, vilken roll skulle du säga att Håkan har spelat för Arenagruppen?

Per: Han är ju den som hållit ordning på allting och så har det varit hela tiden. Utan honom hade vi aldrig blivit en Arenagrupp. Så enkelt är det. Men sen gjorde vi ju en arbetsdelning eftersom allt växte. Någon gång runt 99–00 så tog jag huvudansvaret för magasinet och Håkan tog huvudansvaret för att utveckla Arenagruppen. Det var den logiska konsekvensen av hur vi var som personligheter, tycker jag. Vad vi var bra på. Du var bra på att utveckla verksamheten och få ihop det. Jag var bra på att göra magasinet. Det var väl ungefär så det funkade. Vi var ju Bill och Bull länge.

Håkan: Absolut. Det kan man verkligen säga (skratt).

Per då? Vad har han betytt?

Håkan: Per är ju en idémänniska. Då tänker jag inte bara på läggningen med intressen och så. Per har spelat otroligt stor roll för Arenagruppen och särskilt för tidningen naturligtvis. Att ligga ett steg före. Du hade ju alltid en lista på nya idéer som spillde över även på andra delar av verksamheten. När det gäller tidningen så är det ju Per som satt sin prägel på den under så många år. Jag var ju också med och skrev, men jag fick en annan roll när verksamheten växte kan man säga. Tidningen finns ju inte kvar i fysisk form men Arenas idé lever vidare via tankesmedjan, förlaget och Dagens Arena.

Nu har 30 år gått och Arenagruppen är högst levande med bokförlag, nättidning, tankesmedja och kommunikationsbyrå. Hade ni väntat er det?

Håkan: Nej.

Per: Jo, det är klart. Det var ju det vi ville (skratt). Ganska tidigt sneglade vi på de amerikanska tankesmedjorna. Man drömde om det här. Men det är klart att vi inte kunde tänka oss att det skulle bli så, även om det var den långsiktiga förhoppningen.

Håkan: Det visade sig att vi hade mycket fler saker att leverera än en tidning. Så är det ju.

Per: Vi påverkade samhällsdebatten i Sverige. Det fanns till och med ett begrepp som kallades Arenavänstern, vilket ju faktiskt är förbluffande. Jag är stolt över att vi ansågs så speciella att det blev ett begrepp som även andra människor använde.

Framtiden på Arenagruppen. Hur ser ni på den?

Håkan: Vi har funnits i 30 år, och har lyckats överleva. Det har varit svårt och tufft. Även om vi tyvärr inte har den tryckta tidningen kvar så lever tidningens själ vidare i vår verksamhet. Som en grundstruktur. Vi har kvar samma utgångspunkter, vilket innebär att vara nyfikna på framtiden och att bjuda in olika röster inom en progressiv bredd. Jag tycker att vi fyller en funktion varje dag. Vi finns på nätet varje dag, bokförlaget fortsätter att tuffa på och vår tankesmedja har utvecklats som den största progressiva tankesmedjan i Sverige. Vi har en enorm synlighet och vi levererar bra underlag, spets och nya perspektiv. Jag tror att vi har minst 30 bra år framför oss.