Intervju Att skratta kan vara ett sätt att ge utsatta grupper andrum och skapa gemenskap. Humor har därför blivit en metod för att bemöta misogyni och kvinnohat. Vi har pratat med Jenny Sundén som djupdykt i strategin.
Scrollar man igenom flödet på tumblr-sidan Congrats, you have an all male panel märker man snabbt av ett mönster. Inläggen består av bilder på diskussionspaneler från hela världen. Paneler dit människor bjudits in för att diskutera vitt skilda ämnen som tandimplantat, biohacking, forntida filosofi eller abort. Den gemensamma nämnaren är att alla deltagare består av män och att bilderna ackompanjeras av en inklippt bild på skådespelaren David Hasselhoff som gör tummen upp.
Det är sådan typ av humor som boken Who’s laughing now?, skriven av professorerna och medieforskarna Jenny Sundén och Susanna Paasonen, handlar om. Exemplet ovan visar visar hur könsfördelningen av olika paneldeltagare ser ut världen över. I ett uttalande till The Guardian säger Saara Särmä, grundaren av sidan, att hon klippt in bilder på David Hasselhoff eftersom att han står för sinnebilden av en slags vit maskulinitet.
– Det är ett bra exempel på knivskarp ironi, det blir allt mer absurt beroende på vad som diskuterats i panelerna, säger Jenny Sundén, professor i genusvetenskap vid Södertörns högskola.
Boken handlar om den typ av humor, med feministiska förtecken, som syftar till att slå tillbaka och på så vis få upprättelse. Humorn fungerar som en motståndshandling för att bemöta och motverka trakasserier och sexism.
– Om man googlar feminism och humor får man främst upp antifeministisk humor. Feministen som en glädjedödare är en vanlig nidbild, säger Jenny Sundén.
– Vi skrev boken i spåren av #metoo som förstås befinner sig ganska långt ifrån humor och skrattande. Men det vi märkte var att skambeläggande i relation till sexuell skam och kroppsskam är ett vanligt inslag i den sortens sexism som våra humorkampanjer vänder sig emot. Så vi inleder boken med ett kapitel om #metoo, sexuell skam och den omfördelning av skam som den rörelsen kan sägas ha fått till stånd, från offren till förövarna. Vi såg hur det i mörkret också finns ljusglimtar och plats för skratt.
Jenny Sundén säger att sociala medier skapat nya plattformar för politisk mobilisering och de feministiska taktiker de fokuserat på rymmer ironi, parodi, hån och förlöjligande som humoristiska vapen för att göra humor av kampen mot angrepp.
Kan sätta ljus på viktiga frågor
– Titeln Who’s laughing now problematiserar vem som kan skratta och åt vad. Den innehåller även ett stråk av karma kan man säga. På svenska skulle vi säga ”skrattar bäst som skrattar sist”, att någon har skrattat åt dig som sedan råkar illa ut så att du själv kan få dig ett gott skratt, säger Jenny Sundén.
Jenny Sundén säger att humor kan fungera stärkande för de som deltar i den, den kan fungera läkande och ge upprättelse. Den kan också vara en del i större samhälleliga förändringar.
– Verklig social förändring tar lång tid och det kan vara svårt att veta vad som verkligen gör skillnad. På sociala medier går det fort. Något kan få ett starkt genomslag i stunden och delas av många, för att sedan snabbt glömmas bort. Men virala humorinitiativ kan ändå sägas vara pusselbitar i kampen. Det kan sätta ljus på en fråga och få igång en diskussion. Om det kan göra skillnad i stunden så är mycket vunnet, säger Jenny Sundén.
Jenny Sundén säger att det alltid varit vanligt att politiskt underordnade grupper använt humor för att skratta åt makten och att humor länge varit ett feministiskt vapen. Hon berättar att 70-talets feminister också använde humor på ett liknande vis.
– Humor beskylls ibland för att trivialisera allvarliga ämnen, vi ser den snarare som något politiskt nödvändigt. I humorn finns ett annat slags allvar. Att skratta tillsammans i sociala gemenskaper kan skapa sammanhang och sammanhållning och ge andrum. Ilska, bitterhet och sorg är annars vanliga feministiska drivkrafter men de kan vara utmattande. Ibland hjälper det att skratta i stället för att gråta. Det kan vara stärkande, säger Jenny Sundén.
Humor som raljerar och skapar självdistans
– Ett sätt att handskas med sexism och trakasserier är att vända på det som sårar och gör illa är att återta nedsättande ord som hagga och hora. Haggan och hennes sätt att skamlöst ta för sig har på senare år fått upprättelse i ett svenskt sammanhang, i populärkultur, litteratur och på sociala medier. Under 2016 fanns det en facebookgrupp, Skamlös utsläckning, som var febrigt aktiv en kort period och snabbt fick runt 6000 medlemmar. Det var en imaginär föreställningsvärld där kvinnor och andra icke-män fantiserade om hur världen skulle se ut om de betedde sig som skamlösa män, säger Jenny Sundén.
Ett annat exempel är ett uttryck som finns i Finland, tolerans-horor. En term som funnits i nätforum och ofta används av migrationskritiker och syftar på enligt dem “patologiskt toleranta kvinnor” vad gäller invandring. Antirasister har tagit tillbaka begreppet genom att kalla sig själva för det som en stolt självidentifikation i sin kamp. Komediföreställningen Nanette av Hannah Gadsby är ett annat exempel på mörk humor som beskrivs i boken. Föreställningen handlar om författaren själv som skämtar om den sexism och homofobi som hon upplevt under sitt liv.
– Ett annat exempel från vår bok är konstnären och instagramprofilen Stephanie Sarley. Genom att använda enkla, humoristiska teckningar av till exempel rökande vulvor kan det vara ett sätt att komma runt hur plattformar som instagram reglerar sexuella uttryck och sexuellt innehåll. Men inte desto mindre har hennes konto upprepade gånger stängts ner, säger Jenny Sundén och fortsätter:
– Humor är ju subjektivt, något som ständigt skapar gränser mellan vi och dem, de som tycker att något är roligt och de som inte tycker att något är roligt kan ibland vara en del av samma grupp. Det gör att humor kan vara splittrande, eftersom alla som definierar sig som feminister inte delar samma humor.
– Det stod snabbt klart för oss att den feministiska humorn som har störst genomslag på nätet är väldigt vit, straight och privilegierad, vilket i sin tur kan göra att för de som avviker från en så snäv ram så kan skrattet snarare fastna i halsen. Det kan samtidigt finnas ett värde i den splittringen, att feminismen rymmer olikheter. Feministiska rörelser har alltid innehållit kamp och konfrontation och hämtar ofta energi därifrån. Det kan finnas ett värde i splittring och att feminismen rymmer olikheter. Men det kanske också kan vara en risk med denna typ av humor.
Jenny Sundén tror att den här typen av humor kommer att fortsätta finnas och ta nya former.
– Framtiden är ljus för denna slags humor, inslagen lättar upp våra flöden.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
