Till minne av Bengt Säve-Söderbergh har avlidit. Arenagruppens VD Håkan A Bengtsson skriver om en av Arenagruppens viktigaste vänner, som aldrig slutade vara nyfiken, och som hade en ovanligt förmåga att få saker gjorda.
Bengt Säve-Söderbergh har lämnat oss. Bengt spelade en mycket viktig roll för Arenagruppen. Han tog sig an oss och jobbade hårt för att vi skulle få bättre ekonomiska förutsättningar. De högerlutande tankesmedjorna var välfinansierade medan de progressiva som Arenagruppen hade en mycket svagare ekonomisk bas. Bengt uppskattade det vi hade åstadkommit, men när vi talade om våra ekonomiska utmaningar bestämde han sig för att göra något åt saken. Och när Bengt beslutade sig för något, då blev det gjort.
Denna förmåga att inte bara prata utan också själv göra något går som en röd tråd genom Bengts liv. Han tvekade aldrig att engagera sig och dra igång projekt, eller att stötta och rädda verksamheter. Det blev och var något av hans livsluft.
Så han bokade in möten med flera viktiga personer inom arbetarrörelsen och vi gjorde en liten turné. Sådana möten hade vi haft många gånger tidigare. Men med Bengt som talesperson för Arenagruppen hände saker. Han hade pondus och erfarenhet och visste att man inte skulle nöja sig med ett nja. Man lyssnade på Bengt. De där mötena medverkade starkt till att vår tankesmedja Arena idé kunde få en ordentlig grundfinansiering. Och att vi kunde ta ett kvalitativt språng.
Bengt startade också Arenagruppens vänner, en vänförening med i dag över 800 medlemmar som stödjer Arenagruppen. Föreningen har under årens lopp bidragit med ett betydande stöd, särskilt till Dagens Arena. Vänföreningen har varit och är också ett moraliskt stöd och ett viktigt kontaktnät för Arenagruppen.
Den här viljan att göra skillnad och åstadkomma något präglade hela hans långa yrkesliv, som i så hög grad hade en internationell dimension, inte minst när han var anställd på UD. Särskilt centralt var hans livslånga engagemang för Sydafrika och kampen mot apartheid och för demokrati i södra Afrika. Vi gav också ut Bengts bok ”Vår seger var också er. Sverige och befrielsekampen i södra Afrika”. Orden ”Vår seger var också er” är hämtade från ett tal Nelson Mandela höll när han besökte Sverige efter att ha suttit i fängelse i drygt 27 år innan han frigavs 1990, ett besök som formades till ett tack för Sveriges avgörande stöd till ANC. I det arbetet hade Bengt i sina olika egenskaper en central roll. I hela sitt liv följde han utvecklingen i Sydafrika och hade många kontakter och vänner i landet, liksom på många andra håll i världen.
Han engagerade sig också för kulturen och inte minst för jazzen, han var ordförande i Svensk Jazz i över 20 år. Han bildade en gång i tiden Faschings vänner när jazzklubben var hotad. Han såg som styrelseledamot till att jazzen fick en plats på Konserthuset i Stockholm. Han startade Monica Zetterlund Sällskapet och såg till att det blev en park till hennes minne i Sibirien i Stockholm invid Clas på hörnet, med en bänk som spelar hennes sånger när man sätter sig ner. Också enskilda personer bidrog till hennes park som är en fin hyllning till denna glimrande sångerska, artist och skådespelare. Bengt framhöll ofta att det personliga bidraget var viktigt och nödvändigt, även det ekonomiska.
Han såg personligen till att ”International Institute for Democracy and Electoral Assistance” (IDEA) förverkligades med säte i Stockholm. IDEA har i dag 37 medlemsländer, nästan 300 anställda och kontor i 20 länder. Syftet är att stärka demokratin och verka för fria val. Det var Bengts egen idé. Som han själv förverkligade. Och han blev IDEA:s första chef. Detta säger något om hans förmåga, uthållighet och beslutsamhet; det är inte många som klarar av att genomföra ett så stort och komplicerat projekt. Men Bengt lyckades, var målmedveten, strategisk och engagerad i saker han brann för. Och han lyckades ofta förverkliga sina visioner.
Jag träffade Bengt första gången någon gång i skiftet 70- och 80-tal när han var ute och föreläste om kampanjen ”Ljus över Nicaragua”. Den samlade in pengar till 50 000 fotogenlampor som skulle göra alfabetiseringskampanjen möjlig i byar utan elektricitet i det utsatta landet i Latinamerika. Jag minns fortfarande när han dök upp i Halland och föreläste för oss som var engagerade i internationella frågor hemmavid. Han hade blivit ”Arbetarrörelsens internationella centrums” (i dag ”Olof Palmes Internationella Center”) första chef och byggde upp verksamheten från grunden. Inte minst skapades då Solidaritetsfonden som fick många månatliga bidragsgivare som bidrog till det internationella solidaritetsarbetet.
Genom hans engagemang för Arenagruppen kom vi också att umgås privat. Det blev många minnesvärda luncher och middagar med olika gäster och alltid intressanta och givande diskussioner. Liksom på hans öppna hus i lägenheten på Sveavägen och sommarmingel i trädgården på Lovön.
När han vid årsskiftet blev sämre bestämde han sig för att skriva sina memoarer. Trots vikande hälsa trotsade han livets tyngdlag och slutförde boken om sitt liv. Vi kom överens om att Arenagruppens bokförlag Atlas skulle ge ut boken. Det var osäkert om den kunde bli färdig så att Bengt fick se den i tryckt form, vilket han hoppades på. Så blev det inte. Men boken är klar för tryck och onsdagen den 4 september skickade jag över inlagan och olika förslag på omslag. Han hade nu blivit betydligt sämre. Vi talades vid under dagen och fattade i praktiken ett beslut – han hade ett favoritomslag – men vi skulle ändå tänka på saken över natten. Halv åtta på torsdagsmorgonen mejlade han om boken och omslaget. Han skrev också att läkarna fattat beslut att avsluta den botande behandlingen och endast smärtlindra, och att han var mycket trött. Han bad mig informera andra om läget. Samma kväll fick jag beskedet att Bengt gått bort. Hans brorsdotter Jenny var där när han på eftermiddagen lugnt och stilla somnade in, med DN i ena handen. Aktiv in i det sista. Som han levt sitt liv. Det är en stor sorg att Bengt lämnat oss men hans insatser kommer att leva vidare. Jag kommer att sakna hans driv och engagemang, hans förmåga att alltid fokusera på att åstadkomma förändring och att göra skillnad. Hans insatser för Arenagruppen kan inte nog betonas.
När en människa lämnar livet försvinner så många minnen, livserfarenheter och berättelser. Men jag är glad över att vi hann slutföra arbetet med boken som dokumenterar ett synnerligen aktivt, engagerat och händelserikt liv. På så sätt kommer Bengts egen berättelse att leva vidare. Boken om hans liv, ”Drömmen om demokrati – och andra visioner”, ges ut postumt under hösten. Den har ett mycket fint förord av Ingvar Carlsson, vars ord gjorde Bengt mycket glad och stolt. De lyste upp den sista tiden av hans liv.
Håkan A Bengtsson
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
