ANALYS. Miljöpartiets nya språkrör är väl medvetna om att partiet för att på allvar ska kunna axla makten måste konkretisera vad en grön ekonomisk politik innebär. Under Almedalsveckan höll man ett första ekonomisk-politiskt seminarium. Där stod det klart partiet tänker spela på hemmaplan.
Alliansen knakar i fogarna och ett maktsuget Miljöparti har förmodligen det bästa läget någonsin att i nästa val komma åt ministerposterna. Men för att på allvar ha en stark utgångspunkt i förhandlingar med Socialdemokraterna och Moderaterna behöver partiet ha svar på alla politikområden. Framför allt måste partiet konkretisera vad en grön ekonomisk politik består av.
Det var något de två nyvalda språkrören Gustav Fridolin och Åsa Romson var väl medvetna om när de på onsdagen höll ett första ekonomisk-politiskt seminarium i Almedalen. Utgångspunkt var hur ekonomin påverkas av den globala klimatutmaningen.
Den globala spelplanen är på väg att förändras. Klimatförändringarna är redan en realitet. I Kina står enorma områden utan vatten och i afrikanska länder leder torkan till att miljontals människor drabbas av svält. Samtidigt är det inte bara oljan som peakar. En mängd naturresurser är på väg att utarmas. Ännu har det inte funnits något land där ett växande välstånd inte har varit liktydigt med ökade utsläpp. Det var den inramning inbjudna SEI-forskaren Karl Hallding gav seminariet.
Klimatförändringarnas problemuppställning är Miljöpartiets hemmaplan. Svaren som gavs under seminariet går också i linje med det miljöparti vi känner igen. Marknaden kommer inte själv att ta ansvar för omställningen. Trots att finansmarknaden borde ha insett att stigande matpriser skulle påverka situationen i fattiga länder lyckades man inte förutspå vad som skulle ske i Egypten och Tunisien. Likaså finns det en bred uppslutning kring att förnybar energi inte kan bli ett alternativ utan subventioner. Och på dessa subventioner ställer Miljöpartiet upp.
Men hur ska det vara möjligt att skapa jämlikhet utifrån de begränsade resurser vi har? På den punkten svajar det fortfarande betänkligt för Miljöpartiet. Jämlikhet blir något som gäller relationen mellan industriländer och utvecklingsländer. Men man vågar inte ställa frågan vad det innebär på den inrikespolitiska arenan. Partiet väjer för att föra en diskussion om vilken slags skattepolitik, näringspolitik eller arbetsmarknadspolitik som kan och bör föras för att skapa en jämlik fördelning om allt knappare resurser.
Miljöpartiet är dock något viktigt på spåren. Inbjudna TCO-ordförande Eva Nordmark berättade om fackliga försök att sätta löneutveckling utifrån arbetens miljöpåverkan. Om partiet lyckas applicera klimataspekten på samtliga politikområden kan det bli verkligt intressant. Men då måste partiet våga ställa de svåra frågorna – och ge svar som inte alltid är bekväma.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
