”Mina svar snedvrids, hårdras och feltolkas”

Ilmar Reepalu har vänt motgång till medgång. Han har tagit Malmö från varvsnedläggning och ekonomisk kris till en stad med framtidstro. Men han har också hamnat i blåsväder. Fler än en gång har vi läst hans namn i svarta rubriker.

I snart två decennier har Ilmar Reepalu styrt Malmö. Han har lett stadens förändring. Och det har gått bra för Malmö. 2007 hade rekordarbetslösheten från mitten av 1990-talet sjunkit från dryga tjugo procent till mindre än fem procent. En kunskapsstad har vuxit fram med bostadsområdet Västra Hamnen och Malmö högskola som nya flaggskepp. I dag är Malmö en attraktiv stad som lockar många att flytta hit.

Men efter åtta mord på ett år, en serieskytt i rätten, eländiga skolbetyg och djupa klyftor mellan stadens invånare, har bilden av Malmö den senaste tiden tecknats i dova färger. Ilmar Reepalu tycker att det är bekymmersamt, men är inte oroad.

– Så här är det alltid. Medielogiken är händelsestyrd. Det är inte konstigt att spektakulära händelser får mycket uppmärksamhet.

Verkligheten är inte lika dyster. Tvärtom, säger han. Statistiken talar sitt eget språk.
– Stockholm har 20 procent fler brott per 100 000 invånare. Men när det händer en rad hemska saker så kan vi som tidningsläsare tro att det är så här förfärligt hela tiden. När stormen lagt sig gäller det att fortsätta berätta hur det ser ut och att malmöborna faktiskt känner sig tryggare för varje år.

Förklaringarna till varför beskrivningarna ser ut som de gör är flera. Malmö är en gränsstad med allt vad det innebär. Rekryteringen till kriminella gäng har sin grogrund i utanförskap och låg sysselsättningsgrad i vissa områden. Våldet har flyttat ut på gatorna. Ett parallellsamhälle, där svarta pengar understödjer de kriminella gängens verksamhet, har skapats.

Ilmar Reepalu har själv gjort jämförelsen med Al Capones Chicago på 1920-talet och han har vid flera tillfällen hamnat i blåsväder för olika uttalanden. Han har fått kritik för att vilja begränsa asylsökandes rätt att bosätta sig var de vill och han fick kritik när han föreslog att kriminella borde utvisas ur Sverige. Dessutom har Ilmar Reepalu vid flera tillfällen anklagats för att använda ett antisemitiskt språk. Vad betyder det för bilden av Malmö?

– Det påverkar säkert, men det är samma sak där. Journalisterna skriver som de vill. Jag är så trött på att upprepade gånger behöva förklara att jag att jag blivit felciterad och uppfattad på ett felaktigt sätt. Trots det upprepas samma felaktigheter i nya artiklar.

Som exempel tar han rapporteringen kring tillfället när president Obamas särskilda sändebud för frågor om antisemitism, Hannah Rosenthal, besökte Malmö. Det mötet tog han själv initiativ till även om det framställts som att hon kom hit för att tillrättavisa kommunalrådet. Efter mötet läser vi att Hannah Rosentahl inte förstår vad Reepalu har i sitt hjärta, men att språket han använder är antisemitiskt. I radio säger Reepalu att han är besviken.

Till Dagens Arena upprepar han att han var nöjd med mötet och att Hannah Rosenthal och han var överens när de skildes åt. Han läser innantill ur Hannah Rosentahls mejl om vad de gemensamt kom fram till. Trots det sprids en annan bild i media, säger Ilmar Reepalu.
– Jag vet inte varför det ideligen blir så här. Och jag försöker vara pedagogisk och tydlig när jag svarar på frågor, men mina svar snedvrids, hårdras och feltolkas ändå.

Ångrar du något du sagt?
– Jag står för det jag verkligen sagt och menat, men jag tycker att det är oerhört trist att det ideligen blir en diskussion om saker jag inte sagt eller menat.

Men ett uttalande vill Ilmar Reepalu ta tillbaka.
– Jag skulle inte ha gjort jämförelsen mellan sionism och antisemitism. Fast inte ens det jag menade blev korrekt återgivet. Flera gånger förklarade jag för journalisten vad jag avsåg med jämförelsen. Nämligen de religiösa sionister i bosättarrörelsen som anser att gud gett dem rätt att driva bort palestinierna från det som varit deras områden i mer än tusen år. Men jag ångrar att jag gjorde jämförelsen.

Har du någon gång övervägt att ta hjälp av PR-experter för att förbättra bilden av Malmö?
– Nej, det tror jag inte man ska göra. Den bästa reklamen finns i det vi gör. Vi måste visa det som är bra. När allt handlar om de svarta händelserna vill ingen skriva om det som är bra. Men det vänder.

Agneta Nordin