Recension En av vänsterns frontfigurer blandas allt oftare ihop med konspirationsteorier och vaccinmotstånd. Stina Pettersson har läst Naomi Kleins Doppelgänger.
För att vara tydlig: Det finns många som heter ”Naomi”. Den här recensionen kommer handla om Naomi Kleins bok, Doppelgänger, som tar avstamp i att hon ofta förväxlas med Naomi Wolf i den mediala diskussionen.
Klein och Wolf är två helt olika personer.
I ett kvarts sekel har Naomi Klein varit något av en intellektuell gigant. Klein är kritiker, och hon räds varken de stora frågorna eller de drastiska formuleringarna, men hon bygger sina teser på gedigen research. Hon uppmanar till demokratisk och kollektiv kamp för att ta vara på varandra. Hon är, kort sagt, ingen flummare.
Naomi Wolf är precis som Naomi Klein en aktiv författare som skriver samhällskritiska böcker. Wolfs mest kända bok i Sverige är nog ”Vagina” en bok om det berömda könsorganet, som nådde hela vägen till svensk pocket för ungefär tio år sedan. Wolf gjorde en enkel men viktig feministisk poäng om att inte skämmas över sitt kön. I övrigt skulle jag säga att det är en ganska flummig bok, någonstans mellan självhjälp och pseudomedicin. Men harmlös?
Wolf har stöpt om sig själv, kanske främst online och under pandemin
De senaste åren har Wolf förändrats. Efter att ha hängts ut och hånats för att ha slarvat med fakta i senare böcker har Wolf stöpt om sig själv, kanske främst online och under pandemin. Hon blev allt mer extrem, och jämförde vaccinprogrammen med nazism. Ifrågasatt av de flesta andra välkomnades hon som en välbehövlig kvinnlig frontfigur för den manstunga alt-right-rörelsen. Från vagina-flum till alt-right. Låter det långsökt? Ja, och galet. Resan in i den spegelvärld som är amerikanska alt-rights alternativa fakta är delvis vad Kleins senaste bok, Doppelgänger, handlar om.
Det är spännande att så mycket av alt-högern, i jakt på nya väljare, talar om pseudomedicin, hälsa, kropp, infertilitet, mans- och kvinnorörelser och familjebildning. Vaccinet skulle leda till rubbad fertilitet och autistiska barn, sas det. Kvinnorna behövde resa sig mot ”globalisterna” för att skydda sin arts överlevnad. Sjukvården var inte att lita på, däremot hälsoinfluencers. Och allt detta paketerat som rätt sexualiserade ”hälsoupplysningar”. Wolfs tidigare Vagina-bok var en försmak. Kleins teori om att ultrahögern håller på att ingå äktenskap med ultraflummet är upplysande.
Rastlös under pandemin stör sig Klein på att på dåvarande Twitter bli ihopblandad med Wolf, som stegvis radikaliseras i sitt vaccinmotstånd. Folk slarvar, och Twitters algoritmer uppmanar via autokorrekt att fortsätta blanda ihop namn, och ändra dem till det som väcker mest reaktion. ”Klei…du menar Wolf?” Klein trendar i trådar om att kvinnors menscykler rubbas av befinna sig i närheten av vaccinerade. Hon måste påminna om att de pingar in fel Naomi.
Detta är inte bara irriterande, det börjar kännas farligt i ett samtalsklimat där konspirationsteorier är viktiga för högerprofiler som Steve Bannons popularitet. Där allt fler, istället för att engagera sig i faktiska kriser, blir allt mer rasande på grund av konspirationsteorier.
Det vore skrattretande, om det inte var så farligt, skriver Klein. Man måste komma ihåg att under dessa pandemiår ledde konspirationsteorier bland skärmtidsstinna hemmasittare till att den amerikanska kongressen stormades.
För att vara tydlig med hur det här ser ut. Problemet med konspirationsteoretiker är att de har delvis rätt. Det finns stora problem med makt- och kapitalkoncentration. Om man är lite grandiost och ilsket lagd, vilket sociala medier uppmanar oss att bli, kan maktkoncentrationen upplevas som att man personligen blir ansatt av ett riggat system eller enskilda personer. Konspirationsteorier har ju till exempel tillskrivit förmögenhetskoncentration till specifika ”onda” folkgrupper, individer eller familjer.
Oavsett vad man tycker om läkemedel och patent så kan man ändå se att Kleins och Wolfs teorier är av olika slag
Därför har vänstern och samhällskritiker ett extra stort ansvar när de kritiserar makten. Man får inte vara svepande, slarvig, felaktig eller spela på rasism. Detta är självklarheter.
Samtidigt är det ett problem som intensifieras i vår tid, där vänsteranalys inte lyckas göra allt mer pressade grupper nöjda samtidigt som antisemitism, islamofobi och annan rasism ökar. Folk som hatar konspirationsteorier och tror på det sunda förnuftet som för dem är så självklart, svarar ofta hånfullt att man kan lita på etablissemanget. En position som blir svårare och svårare att försvara när ojämlikhet ökar och nyhögern släpps in i regeringar. Det finns ett sug efter maktkritik, som någon måste möta för att inte konspirationsteoretiker ska få öppet mål.
För att återigen vara tydlig med hur det här kan se ut: Klein blev ”rasande när Bill Gates tog läkemedelsindustrins parti när de försvarade sina patent på livräddande covidvacciner och använde Världshandelsorganisationens, WTO, försåtliga avtal om intellektuell egendom som vapen, trots det faktum att vaccinutvecklingen var extremt subventionerad med allmänna medel.” Klein var arg på det som gjorde att vaccinet nådde färre fattiga. Naomi Wolf var, i kontrast ”rasande över att människor uppmanades att vaccinera sig och spred konspirationsteorier om att Bill Gates använde vaccin för att spåra människor och för att införa en ny, grym världsordning.”
Oavsett vad man tycker om läkemedel och patent så kan man ändå se att Kleins och Wolfs teorier är av olika slag. Klein kritiserar och uppmanar till ändringar i ett gäng lagar och praxis av jämlikhetsskäl. Wolfs teori leder till en flummig, falsk och aggressiv kritik av grymhet hos en enskild rik person. Klein vill se kollektivt motstånd för ett bättre system. Wolf vill se … ja, vad?
Men Klein konstaterar också: ”för många människor, som kastar ett öga på sina sociala medier under en tråkig stund i deras Netflix-serie, så är vi bara en diffus Naomiåsikt som säger saker om olika kristillstånd och Bill Gates.” Därav problemet. Ihopblandningen är allvarlig.
Det är också ödets ironi att Klein, som lagt så mycket intellektuell kraft på att stå emot varufieringen av allt från politik till personer, måste rycka ut och skydda sitt personliga varumärke från att förknippas med Naomi Wolf. Även detta är ett problem för vänstern. Inom aktivism och politik vill man ju att idéer ska få spridning, bli något som alla säger. I en tyckonomi är det viktigt att komma med originella och nya spaningar och underhålla. Vänsterns bästa debattörer måste bli varumärken med hotta klicktakes istället för att som gamla skolans vänster insistera på det nödvändiga tjatet för att få jämlikhet att verka självklart. Doppelgänger är en viktig pusselbit för att förstå den utmaningen.
Stina Pettersson
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
