När covid-19 kom till skogen

Reportage Coronasmitta, bärbrist och hårt arbete för låg ersättning. Mats Wingborg rapporterar från blåbärsåret 2021.

Det är den 17 juli och sommarens tidigare glödheta värme är borta. På den asfalterade planen framför den gula tegelbyggnaden i Bispgården i Jämtland svänger en ambulans in. Från de uppställda travarna med bärlådor doftar det sött av blåbär. En gång var huset ett ålderdomshem, sedan blev det flyktingförläggning. Nu är det boende för thailändska bärplockare. Ambulanspersonalen är klädd i skyddsdräkter. Allt går snabbt. En av de thailändska plockarna, en medelålders kvinna, bärs iväg på bår. Det dammar av grus när ambulansbilen kör iväg. Den kommer att färdas 12 mil till sjukhuset i Östersund. Kvinnan är sjuk i covid-19 och har hög feber, men hon kommer aldrig att hamna på intensiven. Inom några dagar är hon bättre och snart tillbaka i Bispgården och för att fortsätta plocka blåbär.

I efterhand går det att konstatera att kvinnans insjuknande var ett varsel om vad som skulle komma att hända. På boendet i Bispgården blir allt fler sjuka och några dagar senare bryter smittan ut på Norrskensbärs boende i Tvärårsel i Norrbotten. Den 29 juli meddelar Catarina Lundberg från företaget att 73 av 76 plockare testats positivt för covid-19. Till pressen säger hon: ”Åk inte dit för guds skull. Om smittan kommer från Thailand är sannolikheten stor för att det handlar om deltavarianten”. Utvecklingen skenar och smittan upptäcks på fler boenden. Först i Stenträsk, därefter Fagerdal, Backe och andra ställen. I Gävleborg genomför regionen så småningom tester på 300 plockare. Drygt var tionde visar sig vara smittad.

Knappt två mil från Bispgården ligger det gamla pensionatet Holmstagården, beläget bakom den thailändska paviljongen på Kung Chulalongskorns väg. Ett fönster står på vid gavel. En thailändsk plockare hänger ut tvätt på tork. Direktiven är tydliga: vädring och tvättning har prioritet. På ett inplastat A4-papper på dörren vid entrén står det skrivet för hand ”Stängt pga av corona”. De enda som tillåts passera ut och in är covid-19-sjuka thailändska bärplockare. De som inte har några symptom men har testats positivt fortsätter att plocka bär som vanligt, men tillåts inte att träffa några andra.

I takt med att covid-19 har spridits bland de thailändska bärplockarna har de flesta av de stora bärföretagen öppnat särskilda karantänsboenden. Holmstagården är ett av dem. Campchefen för plockarna i Bispgården, Pla Teerapadrom, berättar att 47 plockare hittills har konstaterats smittade. Av dessa har hälften inte haft några symptom medan andra halvan har haft feber i 3-4 dagar, men alla har hamnat i karantän, däribland på Holmstagården.

– Vi är noga med att isolera plockarna från varandra för att förhindra att smittan sprids. Sedan vill förstås alla arbetare som testats positivt börja jobba så snart som möjligt igen. Ingen vill ligga på förläggningen i feber.

Liknande upplägg finns vid andra bärföretag. Catarina Lundberg vid Norrskensbär berättar att de thailändska plockarna delats in i tre kategorier. Röd för dem som är smittade, gul för dem som inte är smittade men som har träffat smittade plockare och grön för övriga. Det är ändå svårt att hålla de thailändska plockarna isolerade från varandra. Från Hälsingland kommer uppgifter om en thailändsk plockare som gått vilse och fått skjuts från en grupp plockare från ett annat boende, vilket genast resulterat i ett smittutbrott. Vid många boenden visar det sig svårt att stoppa smittspridningen trots karantänsboenden. Om smittan väl har slagit rot bland en större grupp av plockare sprids den ofta snabbt. Försöken att isolera några av plockarna verkar ofta komma för sent.

Det stora antalet covid-19-sjuka thailändska plockare sommaren 2021 kommer som en överraskning. Även förra året kom thailändska plockare till Sverige, utan att smittan spreds. I år när vaccineringarna kommit långt borde förutsättningarna har varit bättre. Istället blev det tvärtom. Vad var det som gick snett?

För att svara på frågan är det nödvändigt att backa bandet. Under en dryg vecka från mitten till slutet av juli anländer 8000 thailändska bärplockare till den internationella flygplatsen Suvarnabhumi i Bangkok. Därifrån flygs drygt 5000 till Sverige och knappt 3000 till Finland. Under denna period råder närmast panik i Thailand. Länge lyckades Thailand hålla ner smittspridningen, men nu sprids deltavarianten av covid-19 och 20 000 insjuknar varje dag. I delar av landet har myndigheterna upprättat vägspärrar. Samtidigt råder ekonomisk kris. Inte minst har torka och ekonomisk nedgång slagit hårt mot risbönderna i provinsen Isan. Nu hoppas många av dem på att kunna göra en förtjänst på att plocka skogsbär i Norden.

De plockare som är på väg har fått en första vaccinationsspruta, vanligen Astra Zenecas. Däremot finns några medföljande bilmekaniker som inte alls är vaccinerade. De thailändska myndigheterna hävdar också att alla plockare genomgår ett PCR-test under de 48 timmarna före avresa. Men det är något som inte stämmer. Flera plockare, däribland kvinnan i Bispgården, får feber och hosta bara någon dag efter ankomsten. Kanske har de smittas under resan, men i bärbranschen florerar också rykten om att de thailändska covid-19-testerna inte hanterats korrekt och att datumen för när testerna genomförts har manipulerats.

De svenska bärföretagen gör också ett misstag. Enligt rekommendationer från Folkhälsomyndigheten ska personer som kommer till Sverige från länder utanför Norden covid-19-testas direkt vid ankomsten. Men inte ett enda svenskt bärföretag genomför några sådana tester. Det får de hård kritik för. Bland annat vid ett Teamsmöte med Folkhälsomyndigheten, smittskyddsläkare och bärföretagare från Värmland, Dalarna, Gävleborg, Västernorrland, Västerbotten och Norrbotten den 27 juli. Den person som mer än någon annan håller i taktpinnen är Annika Ersson, som nyligen fått en tjänst i staben på Folkhälsomyndigheten, men som under sommaren fortsatt att arbeta som smittskyddsläkare i Jämtland.

– Utlandsresenärer som kommer från länder utanför Norden ska testas vid ankomst och sedan fem dagar efter ankomst. Den rekommendationen är glasklar och finns bland annat på UD:s och Migrationsverkets webbsidor. Det är anmärkningsvärt att företag som tar hit arbetskraft inte vinnlägger sig om att kontrollera vilka rekommendationer som gäller.

I Piteå-Tidningen har lokalbefolkning nära Tväråsel kritiserat att smittade plockare får fortsätta att arbeta. Men på den punkten håller inte Annika Ersson med.

– Det avgörande är att smittade plockare inte träffar friska personer, men om de hålls isolerade ser jag inte att det är några problem med att de plockar bär i skogen. Men det är förstås viktigt att de inte exempelvis åker bil med osmittade.

Sjukdom och skador skapar en ekonomisk press på de thailändska bärplockarna. Det är inte konstigt. De jobbar bara två månader i Sverige och i genomsnitt måste de jobba mer än halva perioden för att kunna betala tillbaka kostnaderna för att komma hit, det vill säga ersättning för resa och logi, boende och visum. Först under den andra månaden kan de tjäna pengar som de kan ta med sig hem. Om de blir sjuka blir perioden av arbete då de kan tjäna pengar kortare.

Hur stor lönen blir beror också på hur mycket hjortron, blåbär och lingon som de plockar. Den kollektivavtalsenliga lönen är 22 675 kronor, men bärplockare som plockar bär till ett värde som överskrider detta kan tjäna mer. Ska det vara möjligt måste tre saker sammanfalla, det måste vara god tillgång på bär, kilopriserna måste var någorlunda höga och bärplockarna måste hålla sig friska och skadefria.

Det bär som är viktigast för inkomsterna är blåbäret, men efter hela kusten från Hälsingland och norrut är det dåligt med blåbär. Längre in i landet är läget bättre, men tillgången är klart sämre än ett normalår. Som den thailändska bärplockaren Sunan i Åsele konstaterar är blåbären ovanligt små i år och på de stora öppna hyggena har de torkat bort. Sunan vet vad han talar om. Han har plockat bär i Sverige i sju år. Bristen på blåbär kompenseras samtidigt till en del av ett ovanligt bra år för hjortron. Det ser också lovande ut med lingon, som plockas sist under säsongen.

Orsaken till att de svenska bärföretagen hyr arbetskraft av thailändska bemanningsföretag är att systemet länge varit skattebefriat. En konstruktion som centerpartisten och före detta näringsministern Maud Olofsson en gång i tiden drev igenom. Fram till denna säsong har regelverket inneburit att bemanningsanställda som arbetade för ett företag med bas utanför EU och som högst arbetade 183 dagar i Sverige inte skulle betala skatt i Sverige. Men under hösten 2020 beslutade riksdagen att även denna grupp skulle beskattas. Ett av syftena med lagändringen var att skapa en mer rättvis konkurrens mellan inhemska och utländska företag, framför allt inom byggbranschen. Bärbranschen stod inte i fokus för regeringens proposition, men eftersom lagen är generell ändrades villkoren också för den.

De svenska bärföretagen mobiliserade för att stoppa lagförslaget. Ett argument var att den nya skatten skulle göra det olönsamt att använda thailändska plockare. Istället antog man att turistplockarna skulle bli fler, det vill säga plockare som kommer till Sverige från framför allt Bulgarien och Ukraina för att plocka skogsbär som de sedan säljer till så kallade bäruppköp. Från Dalarna och uppåt finns omkring 150 sådana bäruppköp. Problemet med turistplockningen är att den till en del består av plockare som bor i läger i skogarna eller i utdömda hus under usla sanitära förhållanden. Inte sällan har plockarna tagit med hela familjen, inklusive små barn. I värsta fall har oseriösa ”bossar” styrt plockningen och konfiskerat plockarnas pass. I ett fall har en ”boss” dömts för människohandel.

Bärbranschens förutsägelse var med andra ord att skatten skulle leda till att turistplockarna skulle öka på de anställda plockarnas bekostnad. I själva verket blev det precis tvärtom.

Säsongen 2020 kom det 2900 thailändska plockare till Sverige, en nedgång på grund av coronaläget. Denna säsong fanns extrakostnaderna på grund av pandemin kvar, därtill hade den nya skatten införts. Men trots detta ökade antalet thailändska bemanningsplockare till 5111, därutöver har bilmekaniker, rensare och kockar kommit till Sverige. Samtidigt har antalet turistplockare minskat till omkring 1000 plockare, det vill säga lägre än på många decennier och färre än förra säsongen.

Flera vittnesmål tydliggör vad som hänt. Ett av dem kommer från turistplockaren Jaroslav. Han ser uppgiven ut där han sitter lutad på en stol vid husknuten framför ett boningshus i Junsele. På en stång från väggen hänger en ukrainsk flagga. Jaroslav slår ut med armarna och förklarar varför han snart ska åka hem till Ukraina igen.

– Idag har jag plockat 37 kilo blåbär. Kilopriset är 15 kronor. Förra året var priset detsamma, men det var dubbelt som mycket bär. Det är inte värt att åka så långt för en så liten summa.

En liknande bild ger Krystyna Felczak. Hon står i dörren till den livsmedelsbutik som hon driver i Hällnäs i Västerbotten tillsammans med sin man. Hon är glad eftersom butiken går bra och ska byggas ut. Men tillsammans med maken driver hon också ett bäruppköp och över den verksamheten är hon inte lika entusiastisk.

– Läget är väldigt annorlunda i år. Det är inte alls lika mycket bär som 2020. Det är också fler thaiplockare i år. Deras plockning är industriell. Stora ytor blir snabbt avplockade. Genom att dominansen av thai blivit större har de också blivit prisledande. Vi ska ju sälja bären vidare till grossister. Ska vi själva tjäna något på plockningen är det svårt att höja priserna för plockarna. I år har det kommit hit ett 30-tal ukrainare som plockar åt vårt bäruppköp, men det kommer allt färre och just nu är det tungt för dem. Men förhoppningsvis kommer de att tjäna bättre när vi går över till lingon.

Det som skett under säsongen 2021 och som ingen verkar ha förutsett, är att de ökade kostnaderna för de thailändska plockarna på grund av den nya skatten och covid-19 har gjort att företagen blivit mer obenägna att hålla upp kilopriset på bär för de anställda plockarna. Det har i sin tur även tryckt ner kilopriset även för turistplockarna.

Samtidigt har skatten för de thailändska plockarna inte blivit så hög som bärbranschen inledningsvis fruktade. Grunden för det beslut som fattats av riksdagen är att tillfälliga bemanningsanställda i Sverige ska betala så kallad SINK-skatt (särskild inkomstskatt för utomlands bosatta) på 25 procent. SINK-skatten kan emellertid ersättas av vanlig inkomstskatt om arbetsgivaren så önskar. Det skatteupplägg som nu används av de stora företagen i branschen är att startpunkten är att SINK-skatt ska betalas. Sedan ansöker de om att plockarna istället ska betala inkomstskatt, då fördröjs skatteprocessen och det blir tid att begära jämkning. I den hävdas att arbetarna får minst 90 procent av sin årliga arbetsinkomst på bärplockningen i Sverige (då blir skatten lägre eftersom den beräknade årsinkomsten räknas ner). Dessutom har arbetarna rätt att göra grundavdrag och avdrag för resa, mat och logi. Simsalabim har skatten, enligt bärföretagens beräkningar, tryckts ner till sju procent (men blir aningen högre om plockarna kan tjäna extra pengar utöver kollektivavtalet).

Men det är inte bara de nedpressade kilopriserna som fått antalet turistplockare att minska. Turistplockningen har länge haft sitt centrum i södra Norrland och i synnerhet i Hälsingland. I skogsgläntor har bulgariska plockare slagit upp läger. Detta har ofta irriterat skogsägarna som stundtals också fått extra kostnader när de tvingats att städa upp efter plockarna. Det har i sin tur fått allt fler skogsägare att sätta upp vägspärrar på privata vägar. Vägspärrarna minskar rörligheten för alla som vill förflytta sig i skogarna och förstås också för anställda thailändska bärplockare, men i synnerhet har det blivit svårare att upprätta läger i skogarna.

På en restaurangbåt i Umeälven sitter Charlotta Hedberg vid ett bord. Hon är kulturgeograf vid Umeå universitet och har länge forskat kring bärbranschen och bland annat varit i Isanprovinsen i Thailand och intervjuat risbönder som varit i Sverige och plockat bär. Charlotta Hedberg skrattar när hon hör att skatten till sist ofta inte blir högre än sju procent, men tycker också att det finns ett problem med upplägget.

– De plockare som jag intervjuat i Thailand uppgav att de i snitt tjänade knappt 20 000 kronor på arbetet i Sverige efter avdrag för resa, logi etc. Det motsvarade 40-45 procent av vad de uppgav att de tjänar i Thailand under året. Det är ganska långt från de 90 procent som jämkningen förutsätter.

Med det upplägg som flera av bärföretagen nu har skapat kommer de thailändska bärplockarna att få en svensk inkomstskattedeklaration per post till Thailand. Där måste de intyga att uppgifterna är riktiga. Juridiskt sett ligger bevisbördan på plockarna, men det är tveksamt om det svenska Skatteverket kommer att tycka att det är mödan värt att ifrågasätta uppgifterna. Det är de thailändska bemanningsföretagen och inte de svenska bärföretagen som är arbetsgivare, det komplicerar en granskning. Skatteverket skulle trots det kunna ifrågasätta uppgifterna i de thailändska plockarnas deklarationer och begära att de ska betala en restskatt. Det skulle komma som en obehaglig överraskning för plockarna som knappast är medvetna om att det skulle kunna hända. Och vore det rimligt? Något skulle vara fel i systemet om udden till sist skulle rikta sig mot den fattigaste och mest maktlösa aktören i kedjan – de thailändska plockarna.

Den studie som Charlotta Hedberg varit med och skrivit visar att det råder stor variation mellan hur mycket olika thailändska plockare tjänar. Det framgår också av bärbolagens statistik över hur mycket olika thailändare plockar. I Alfta i Ovanåkers kommun är det invägning av bär och de thailändska plockarna har nått storartade resultat trots att det inte är ett bra blåbärsår.

– Det här är riktiga elitplockare, säger Bo Axelsson från Blommor och Bär i Söderhamn som driver anläggningen. Blommor och Bär är i sin tur leverantör till den stora grossisten Olle Svenssons AB.

Även plockarna är nöjda. Hittills har det inte kommit in någon smitta på boendet och som det ser ut för tillfället kommer alla att tjäna pengar utöver den grundlön som finns fastslagen i kollektivavtalet. En av veteranerna i gruppen är Chuoi. Trettio somrar i följd har han varit i Sverige och plockat bär, säger han. Men numera plockar han inte så mycket själv utan leder och organiserar arbetet på uppdrag av det thailändska bemanningsföretaget.

Det ångar och doftar av thailändsk chili från de stora kastrullerna med ris och kött. Plockarna i Alfta kommer i små grupper till matsalen för att minimera risken för smittspridning. Även om företagen missade testningen efter att plockarna anlände till Sverige har mycket hänt därefter. Om två dagar ska alla plockarna i Alfta covid-19-testas igen. Vid de flesta boendena finns också nyligen inköpta feberpistoler som snabbt ger svar på om någon av plockarna har feber. I Västernorrland och Jämtland har regionerna dessutom beslutat att ge 700 respektive 800 thailändska bärplockare en andra vaccinationsspruta för att försöka förhindra ytterligare smittspridning.

Fyra stora företag och grossister dominerar bärbranschen: Olle Svenssons AB, Polarica, Blåtand och Norrskensbär. Därutöver finns en uppsjö av mindre aktörer. Inte sällan är det oklart var bären från dessa företag hamnar till sist. Ibland är slutmottagaren någon av de stora svenska grossisterna. I andra fall går bären vidare till Finland eller Baltikum. Vissa säljs på lokala marknader eller till restauranger och sylttillverkare.

Ju mindre aktörerna är, desto sämre är insynen. Det gäller särskilt dem som driver bäruppköp. Det flesta är seriösa, men varje år florerar uppgifter om förtagare som använder svart arbetskraft och stoppar undan oskattade pengar. Företag som har anställda plockare måste åtminstone få klartecken från Migrationsverket och skriva på Kommunals kollektivavtal. Utländska plockare som arbetar för bäruppköp är därför också de mest sårbara. De har ingen arbetsgivare som är skyldig att ta ansvar för deras villkor och hälsa.

I år har covid-19-smittan bland de anställda thailändska plockarna rönt stor uppmärksamhet, men inga medier har rapporterat om att turistplockare från Ukraina och Bulgarien smittats. De har ofta inget organiserat boende och sällan någon som beställer ambulans när febern blir hög. Uppgifterna om sjuka och smittade ukrainare och bulgarer handlar om enskilda personer, någon statistik finns inte. Många av dem som kommit från Ukraina och Bulgarien är inte alls vaccinerade, vilket ökar risken för att de både blir allvarligt sjuka själva och för att de smittar andra.

Förra året dök ett 100-tal bulgariska plockare upp i Vidsel i Älvsbyns kommun i Norrbotten. De hade blivit lovade ett fint boende om de plockade bär åt ett lokalt bäruppköp, men det visade sig att lägenheterna där de skulle bo saknade rinnande vatten. De blev tvungna att hämta vatten från en fontän på torget. I år hände samma sak igen. Återigen var bulgariska plockare det på väg till samma lägenheter i Vidsel, efter att först ha stannat en tid i Iggesund i Hälsingland, men denna gång var kommunen på sin vakt och gjorde klart att boendet inte var godkänt. Istället slog sig de 50 bulgariska plockarna ner på en parkeringsplats längs väg 94 i Älvsbyn. Där bodde familjer med barn under minimala tält och pressningar.

Övertygande bevis visar att det nu rörde sig om samma bärhandlare som förra året hade lockat plockarna att köra i undermåliga bilar från Bulgarien till Norrbotten. När lokala medier började uppmärksamma situationen övergav bärhandlaren plockarna helt. Kvar på parkeringen blev plockarna utan pengar och mat och klädda i alldeles för tunna kläder. Räddningen blev en kombination av hjälp från kommunen och boende i området. Stugägare i närheten inkvarterade plockarna och gav dem mat och kläder innan kommunen transporterade dem till Gielas campingplats i Arvidsjaur. Enligt de senaste uppgifterna är nu de flesta på väg tillbaka till Bulgarien.

SVT kallar den person som återigen har lurat bulgariska plockare till Älvsbyn för ”bärbaronen”. I själva verket är han en mellanhand. Det är en man med näringsförbud och stora skulder, som andel av bärbranschen är hans verksamhet obetydlig. Men det finns någon som köper bären från hans bäruppköp och som förmodligen betalat honom för att rekrytera plockare. Men vem är det? Alla grossister och större bärhandlare nekar. Det skulle förstås vara möjligt att få fram svaret. Lösningen heter ”follow the money” eller kanske snarare ”follow the blueberries”. Vad som krävs är att vänta vid bäruppköpet till dess att en långtradare hämtar upp bären och därefter att följa efter den tills den stannar vid ett fryshus i eller utanför Sverige. För att undersöka frågan krävs tid och kapacitet, möjligen är det vad polisen gjort. Åtminstone har de uttalat sig optimistiskt och inlett en förundersökning om människoexploatering.

Den kommersiella branschen för plockning av vilda bär håller alltså successivt på att förändras. Den har blivit mer professionaliserad och industrialiserad. En allt större andel av bären plockas av anställda thailändska plockare. Turistplockningen har trängts tillbaka, särskilt tydligt har detta varit i år. Utvecklingen är på gott och ont. Till det goda hör att utrymmet för oseriösa aktörer har blivit mindre. Det har blivit mer ordning i branschen.

Men det finns också en baksida. Dagens system är absurt. Den kommersiella plockningen av skogsbär har blivit allt mer beroende av hitflugna thailändska plockare. I år kommer förmodligen 90 procent av bären att plockas av dessa thailändska risbönder. Samtidigt bidrar det internationella flyget till klimatkrisen och höjda temperaturer kommer att leda till att mycket av det svenska blåbärsriset att torkar bort. Omkring hälften av de blåbär som de plockar flygs dessutom så småningom till Asien får att bli piller för bättre syn eller hudkrämer. Inom den japanska skönhetsindustrin är man övertygad om att svenska blåbär är bästa sättet för att få bort rynkor. För de thailändska risbönderna är dessa piller och hudkrämer alldeles för dyra. De får kanske finna sig i sämre syn och rynkor. Om nu pillren och krämerna överhuvudtaget har någon effekt. De flesta forskare verkar tvivla.

Kommunal har avtal med de thailändska bemanningsföretag som verkar i Sverige. Det ger Kommunal rätt att göra skyddsronder på boenden, en möjlighet som utnyttjats. Men i år har detta varit svårt på grund av att många plockare har varit smittade.
– Många kontroller har ersatts med möten på Teams, säger Berit Forsgård, ombudsman för Kommunal i mellersta Norrland.

Kollektivavtalet innebär att arbetsgivare är skyldiga att betala en Fora-avgift på cirka 2800 kr per plockare. Fora är en partsgemensam avtalsförsäkring och pension. Denna avgift retar de svenska bärföretagen som menar att det inte finns något system för utbetalning av avtalspensioner till de thailändska plockarna, det blir med andra ord en försäkring som de inte får del av. Men Berit Forsgård från Kommunal håller inte med:

– För de thailändska plockare som varit i Sverige många somrar handlar det om en hel del pengar. Därför borde bemanningsföretagen istället ta ett större ansvar och se till att det finns system för utbetalningar.

Text och bild: Mats Wingborg