Medan Sverige stod och stampade gick Norge före. Vågar vi lära av grannlandet?
Det var i mitten på januari i år som jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (FP) meddelade att hon svängt i frågan om könskvotering till bolagsstyrelser och nu vill se lagstiftning på området. Ett par dagar senare avgick hon. Närmare än så har Sverige inte varit lagstiftning om könskvotering på många år. Margareta Winberg (S) flaggade för att det var aktuellt 2002, då hon sa sig förbereda en lagstiftning från och med 2004 om bolagen inte nått 25 procent kvinnor i styrelserna vid det laget.
– Det är ett löfte mot alla de kvinnor som är arga. Det är ett hot mot de företag som inte gillar det, sa Winberg då.
Någon lag blev det dock inte. Löftet infriades inte i Sverige. Men i Norge gick man hela vägen. Från och med den 1 januari 2004 gjorde lagstiftningen klart att alla statliga företag och publika privata företag skulle ha minst 40 procent kvinnor i styrelser med nio eller fler medlemmar.
Företagen hade fyra år på sig att anpassa sig till den nya lagen. Levererade de inte hotade tvångslikvidering. Den 1 april 2008 hade kvoteringsreformen genomförts utan att några bolag tvingats till likvidering.
2010 konstaterade DN att kvoteringslagen inte lett till att kompetenta män tvingats bort till förmån för mindre kompetenta kvinnor. I stället höjdes styrelsernas utbildningsnivå i och med kvoteringen. De kvinnor som kom in hade dessutom så hög utbildningsnivå att också de män som rekryterades efter att lagen kom på plats hade en högre utbildningskompetens än man haft innan.
– I det ögonblick detta blev verklighet tog sig företagen tid att hitta de mest kvalificerade, sa Marit Hoel, som utrett den norska kvoteringslagen, till DN 2010.
På torsdagen sa Gudrun Schyman, som vill göra comeback i rollen som talesperson för Feministiskt initiativ, till Dagens Arena att det vad gäller frågan om könsrepresentation att ”det är bara att besluta”. Och kanske har hon rätt.
På EU-nivå diskuteras frågan redan flitigt och de flesta räknar med att en kvoteringslag kommer att vara på plats förr eller senare.
Från Moderaternas håll har såväl nu avhoppade Per Schlingmann och tidigare partisekreteraren Sofia Arkelsten slagit fast att man vill se en kvoteringslag. Schlingmann har sagt att den bör vara på plats redan 2014. Stefan Löfven (S) har meddelat att han vill se en kvoteringslag.
– Dels är det en moralisk och ideologisk fråga. Befolkningen består till hälften av män, till hälften av kvinnor. Då är det mycket märkligt att ena könet är så kraftigt underrepresenterat, sa han till SvD i somras och lovade då att en lag ska komma på plats under nästa mandatperiod, förutsatt att det blir maktskifte.
I sitt nya åtgärdsprogram för jämställdhet, tillväxt och jobb konstaterar Socialdemokraterna att en stark lagstiftning om könsfördelningen i styrelser vore ”mycket viktig för alla unga kvinnor som är på väg in i eller redan finns på de lägre nivåerna i företagen”. Även Vänsterpartiet och Miljöpartiet är sedan länge förespråkare för kvotering till bolagsstyrelser.
Nya jämställdhetsministern Maria Arnholm har förvisso sagt att hon inte vill lagstifta om kvotering, stick i stäv med företrädaren Sabunis sista besked, men Nina Larsson, partisekreterare för Folkpartiet, konstaterar att det nog visst är aktuellt.
– Läget i frågan är så att det är oundvikligt att vi kommer att få någon typ av lagstiftning, antingen genom EU eller från nationellt håll, säger hon till SvD.
Även LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson säger sig vara positiv till kvoteringslag för styrelserna.
Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och Centerpartiet säger dock nej. Liksom borgerliga tankesmedjan Timbro, som inför hotet om en annalkande lagstiftning 2006 gav ut en rapport om just den norska förebilden. Där konstaterades att kvotering är samma sak som ”lagstiftad diskriminering”. Dessutom menade man att en kvoteringslag skulle krossa hela näringslivet:
”Sedan löntagarfondsstriden i slutet på 1970- och början av 1980-talet har knappast något förslag inneburit ett större politiskt ingrepp i det fria företagandet och den privata äganderätten.” skrev den biträdande Timbrochefen Maria Rankka då.
Ledande företrädare inom den borgerliga regeringen har alltså många gånger lyft frågan om kvotering till bolaggstyrelser men har, precis som sin socialdemokratiska företrädare, aldrig vågat gå hela vägen. Allt fler tycks dock anse att det är oundvikligt. Och erfarenheterna från Norge kan mycket väl tjäna som positiv inspiration. Sverige kan lära av grannlandet. Nu är frågan bara hur långt den kanske viktigaste kuggen i regeringen är beredd att gå. Är statsminister Fredrik Reinfeldt, som alltid talar om förnyelse, redo att ta strid med de egna?
– Jag vill driva frågan och öppna för kvotering. Men jag vet inte om jag har partiet med mig, sa han i oktober 2011.
2012 var andelen kvinnor i styrelserna 23,6 procent, fortfarande under Margareta Winbergs golv på 25 procent från 2002. Så problemet ser inte ut att lösa sig den närmaste tiden. Frågan är nu bara vad som löser problemet snabbast: Lagstiftning på EU-nivå, företagens frivilliga självreglering, maktskifte eller Reinfeldts arbete för att få partiet med sig.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
