brott i arbetslivet I Sverige har kriminalitet inom arbetslivet blivit ett allt hetare ämne på den politiska agendan. Men Norge var många år före Sverige med att upptäcka och bekämpa liknande problem och på torsdagen gästade en facklig företrädare Stockholm för att berätta om norska lärdomar.
Myndighetssamverkan för att upptäcka såväl ekonomisk brottslighet, som bidragsbrott och människohandel förekommer i flera olika branscher, och har fått alltmer politisk uppmärksamhet. Bara för ett par dagar sedan tillsatte regeringen en utredning för att förbättra insatserna.
De här problemen, och inte minst inom byggbranschen, var temat för ett seminarium i riksdagen på torsdagen, arrangerat av riksdagsledamöterna Leif Nysmed (S) och Ola Johansson (C).
En av talarna var Jan-Erik Stöstad från SAMAK, som är nordiska arbetarrörelsens samarbetskommitté. Han har en bakgrund som mångårig statssekreterare till Jens Stoltenberg, åren 2005-2012, vilket var en period när den norska regeringen startade sitt arbete mot social dumpning i arbetslivet.
Att problemet med social dumpning på arbetsmarknaden tidigt uppmärksammades i Norge, beror på att problemet helt enkelt uppstod i en större skala där än i exempelvis Sverige, menar han. Det har troligen flera orsaker.
– En anledning till att vi var tidiga med att bekämpa de här problemen kan ha varit att vi har haft mer lågkonjunkturer, vilket har lockat hit arbetare från Östeuropa i större utsträckning än till Sverige, säger Jan-Erik Stöstad.
Under några år upplevde Norge att problemen på arbetsmarknaden växte snabbt, och ett journalistiskt avslöjande fick stor betydelse för att visa på omfattningen av missförhållandena.
– Vi såg att problemet med social dumpning spred sig från byggsektorn till renhållning och restaurang, till bemanningsbranschen, fiskeindustrin och transport. Det blev en skandal när det visade sig att Adecco hade utnyttjat personal på ett offentligägt sjukhem. Det visade att offentlig sektor inte är immun mot den här kriminaliteten, säger Jan-Erik Stöstad.
Från att ha sett på frågan som ett problem främst för de utländska arbetare som utnyttjas genom låga löner och dåliga arbetsvillkor, har den norska arbetarrörelsen under senare år börjat se på frågan mer som ett samhällsproblem som i längden riskerar att försämra arbetsvillkoren för alla och minska den fackliga organisationsgraden. Den här förändrade synen, och har gjort att man övergett problembeskrivningen »social dumpning« till att framför allt prata om arbetslivskriminalitet.
– Samtidigt som den borgerliga regeringen tillträdde upplevde vi att det kom alltmer exempel på grov kriminalitet, så vi ändrade inriktning och senaste år har vi haft mest fokus på arbetslivskriminalitet i samarbetet med den borgerliga regeringen, säger Jan-Erik Stöstad.
Den centrala arbetsgivarorganisationen var från början skeptiska till arbetet mot social dumpning och ville inte erkänna problemet, säger han.
– Men så småningom fick den press på sig från sina medlemmar, inom byggbranschen till exempel, som såg att seriösa arbetsgivare förlorade på social dumping och kriminalitet. Och det kom hela tiden nya avslöjanden om problemen i medier.
Under den tidigare socialdemokratiska regeringens genomfördes tre handlingsplaner mot social dumpning. Åtgärderna bestod bland annat av mer resurser till norska Arbetsmiljöverket, att kollektivavtalade lönenivåer allmängiltigförklarades på arbetsmarknaden och att rätten till insyn i företag ökade.
Förutom personalförstärkningar till Arbetsmiljöverket, har Norge satsat på myndighetsöverskridande samarbete och gemensamma kontroller av arbetsplatser.
– Vi lyfte Arbetsmiljöverket både med pengar och genom att ge dem i uppdrag att arbeta på ett nytt sätt. Man har fokuserat mer på oanmälda inspektioner och tagit hjälp av medier på ett helt nytt sätt, till exempel genom att ha dem med sig under en inspektion, säger Jan-Erik Stöstad.
När det gäller lönenivåer har Norge ett annat, och mer lagstadgat system, som innebär att man har infört en form av minimilöner.
Dessutom genomfördes ett paket av åtgärder för bemanningsbranschen.
– Vi har haft en stor debatt om inhyrning, efter att vi införde en liberalisering i början 2000-talet. Många vill se en kraftig åtstramning när det gäller bemanningsföretag. Den borgerliga regeringen har liberaliserat vissa delar, och infört visstidsanställningar, men effekten har inte blivit så stor som man trodde.
Hans rekommendationer till Sverige är flera, men han betonar att förstärka Arbetsmiljöverket, att få med sig arbetsgivarna på tåget och att se till att fackförbunden förstår allvaret i situation och tar krafttag.
– När seriösa arbetsgivare slås ut drabbas arbetstagare i de seriösa företagare. Så Medel-svensson blir också drabbad när arbetslivskriminaliteten sprider sig och vi riskerar att se en press nedåt på lägstalönerna, säger Jan-Erik Stöstad.
– Oavsett bör man stärka Arbetsmiljöverket, och koordinera deras arbete med polis och skattemyndigheter med flera.
Under seminariets avslutande paneldiskussion beklagade sig Skatteverket och Arbetsmiljöverket över att de har för lite personal för att genomföra de inspektioner de borde göra.
– Vi skulle behöva vara dubbelt så många inspektörer. Stora byggarbetsplatser har vi inte resurser att kontrollera i dag, även om vi har tips om sådana. Vi får inrikta oss på mindre företag, sa Mikael Roos från Arbetsmiljöverket.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
