Arbetsmarknad I en ny bok om strejkens historia visar ekonomihistorikern Jesper Hamark hur facken bäst tar sig segrande ur arbetskonflikter. Hur viktigt det är för offentligt anställda att få med sig allmänheten, och betydelsen av internationell facklig solidaritet.
I boken Strejk – Från Satans svarta kvarnar till gigekonom (Verbal Förlag) tar ekonomihistorikern Jesper Hamark med läsaren genom strejkens historia. Från Englands fabriker för tvåhundra år sedan till dagens gigekonomi. En mängd olika arbetskonflikter i Sverige och hela världen lyfts fram ur olika perspektiv, för att visa hur maktresurser och -relationer skiftar över tid.
Vad var det som väckte ditt intresse för att skriva en bok om strejkens historia just nu?
– Så länge vi har kapitalism kommer vi att ha motsättning mellan de som köper och de som säljer arbetskraft. Det starkaste vapnet arbetarna har är att vägra arbeta, att strejka. Det var lika sant för 20 år sedan som det är i dag. Och det kommer vara aktuellt om 20 år. Men i dag är strejktrenden i världen splittrad. Kina hade väldigt många strejken under 2010-talet, medan strejkaktiviteten har fallit i globala nord. Det kan vara värt att stanna upp just nu och fundera över vad det betyder, om facken kan göra något annorlunda än vad de gör i dag, säger Jesper Hamark.
Vad skulle du säga många strejker, eller få, är ett uttryck för? Facklig styrka eller svaghet?
– Ett stort antal strejker och många som går ut i strejk kan vara ett tecken på hög mobilisering, vilket är positivt. Få strejker kan betyda att facken är så starka att de behöver inte strejka, det räcker bara med att hota. Men om vi ser på utvecklingen i Europa under lång tid, där arbetsmarknaden liberaliseras, tidigare välfärdsreformer rullas tillbaka och facken försvagas, är det väldigt svårt att se låg strejkaktivitet som ett uttryck för facklig styrka. Det är snarare svaghet det är uttryck för.
Vad beror det sjunkande antalet strejker i globala nord på, tror du?
– Globalisering och kapitalets rörlighet är en väldigt stor utmaning för facken och har stärkt arbetsköparna. Men det finns också mottendenser med den ökade världshandeln. Enorma hubbar för logistik som är väldigt sårbara för arbetsstopp, och just in time-produktionen (ingenting ska produceras förrän det efterfrågas, reds anm.) är också väldigt sårbar. Men de anställda har inte riktigt klarat av att utnyttja det ännu, men det kan mycket väl hända.
Ett exempel på när facken lyckades organisera sig över nationsgränserna, vidta sympatiåtgärder och utnyttja just-in-time-principens sårbarhet var under 90-talets konflikt med världens då största paketleveransföretag UPS. Transportfacken i England, Tyskland, Holland, Frankrike, Indien, Filippinerna och Spanien utförde strejker och blockader mot UPS för att stödja anställda på företaget i USA, där arbetsvillkoren var väldigt dåliga.
– På 90-talet var det mycket diskussion om att facket inte har någon framtid, att arbetarklassen är död. Och så lyckas transportarbetarfacken världen över tvinga UPS att acceptera stora förbättringar för anställda i USA. Det är just tack vare att UPS klivit in i just in time och var så sårbara, säger Jesper Hamark.
90-talet var konfliktfyllt även i Sverige. När leksaksjätten Toys R Us kom till Sverige 1995 var företaget fast beslutet om att inget kollektivavtal skulle tecknas. Personalen skulle arbeta under samma villkor i alla 21 länder företaget etablerat sig i. De anställda kameraövervakades, kallades samman med visselpipa och stickprovskontroller gjordes i deras väskor, skåp och bilar, för att se att de inte stulit något. Ville de anställda engagera sig i annan verksamhet på fritiden krävdes skriftligt tillstånd från ledningen.
Efter tre månader av strejk, med sammanlagt 15 fackförbund inblandade i sympatiåtgärder och blockader, lyckades fackförbundet Handels till slut få företaget att teckna kollektivavtal. Och förbättra villkoren.
– Hade ett så stort företag som Toys R Us lyckats komma undan hade hela systemet med kollektivavtal riskerat att slitas sönder, säger Jesper Hamark.
År 1999 tog Kommunalarbetareförbundet ut 16 000 busschaufförer i strejk på grund av långa, intensiva körscheman utan rast eller möjlighet att gå på toaletten. Kommunal krävde inte bara mer rast utan också högre lön. Ett nytt avtal slöts med Bussarbetsgivarna några veckor senare, men lokalt fick det olika effekter. Men generellt blev det bättre, menar Jesper Hamark och påminner om att nästan alla fredsavtal är kompromisser.
Det som skiljer busstrejken från Toys R Us är att det för Kommunal och busschaufförerna var viktigt att få med sig opinionen för att lyckas, menar Jesper Hamark. Det är något som de anställda inom offentligt finansierad verksamhet, som skola, vård och omsorg behöver tänka på. Att få till historien om att det handlar om något större än bara dem.
– De kan inte ställa till ekonomisk skada, eller hota med att göra det för att arbetsköparna ska vika ned sig. Det måste till att få folk med sig, vinna opinionen. Det gör de bästa genom att hävda att de strejkar för ett allmänintresse och liera sig med stora grupper. De flesta föräldrar i Sverige har ett intresse av att villkoren i skolan är bra, för att deras barn ska ha det bra. Deras intresse sammanfaller med skolpersonalens. Samma gäller i sjukvården.
Du skriver också om skillnader mellan ekonomiska och politiska strejker. Att ekonomiska strejker är de som handlar om löner och arbetsvillkor, medan de politiska handlar om att hindra politiska reformer, som försämrad a-kassa eller pension. Behöver Sverige fler politiska strejker för att förhindra att trygghetssystemen urholkas?
– Just nu är det inte aktuellt, det ska politiken sköta. Men om nu politiken inte sköter det, utan låter a-kassan och andra trygghetssystem urholkas, då tar facken på sig en annan roll och låter medlemmar teckna en rad olika försäkringar som finns för att täcka upp de statliga försämringarna. Egentligen gillar de inte det, de flesta tycker att det principiellt är fel och att det ska vara statens ansvar. Men jag skulle hävda att de fackförbund som erbjuder privata sjukvårdsförsäkringar för sina medlemmar är med och urholkar det offentliga systemet.
Som du också tar upp i boken har Greta Thunberg uppmanat världens fackförbund att klimatstrejka. Flera förbund i världen har ställt sig bakom kravet, men inte de svenska fackliga organisationerna. Borde de göra det?
– LO, TCO och Saco tyckte inte att det var bra, för vem är motparten i en sådan strejk? Men det kan kanske ändå vara bra att vara med för ungdomen. Ett stort problem är att facken backar i medlemsantal. Det här skulle kunna vara ett sätt att göra sig relevant för en ny generation, säger Jesper Hamark.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
