Ny bok om hotet mot civilsamhället – ”Det blir en irrationell politik”

Civilsamhället Civilsamhället är under press och risken är att färre kommer kunna ta del av det. Det menar Jesper Bengtsson, chefredaktör på Dagens Arena, och statsvetaren Tuva Söderberg som är aktuella med sin nya bok Det krympande rummet – Hotet mot civilsamhället.

Debatten om civilsamhället och allt som ingår i detta – folkrörelser, studieförbund, folkhögskolor, biståndsorganisationer – har blossat upp under senare år. Särskilt hårda har tongångarna varit sedan Tidö-regeringen tillträdde 2022. I sin nya bok Det krympande rummet – Hotet mot civilsamhället beskriver Jesper Bengtsson och Tuva Söderberg civilsamhällets roll i Sverige och hur det påverkats av debatten och politiken.

De går också igenom den ideologiska förskjutningen inom högern. Som gått från att omfamna civilsamhället till en ökad misstro mot det.

– När debatten om civilsamhällets roll började på 90-talet hade man många förespråkare från höger som pratade om vikten av ett civilsamhälle. Att det var viktigt för ett mer humant samhälle och för att bygga tilltro till varandra. Men också som en motvikt till staten. Nu är det ganska intressant, för nu ser vi en högerregering som faktiskt arbetar för att öka statens och marknadens inflytande på bekostnad av civilsamhället, säger Jesper Bengtsson. 

Biståndet och folkbildningen är två exempel, påpekar Tuva Söderberg.

– Man vill ha en statlig styrning och kontroll över civilsamhället på ett helt annat sätt än tidigare, vilket delvis kan kopplas till ökad misstro. Och vi ser en tendens för en politik som baseras på risker. Allt utgår från riskerna med civilsamhället och hur mycket sämre allting kan bli, i stället för att betona möjligheterna och se de här anslagen som en investering, som de faktiskt är, säger Tuva Söderberg.

”Irrationell politik”

Det leder till en snävare men också mer irrationell politik, menar författarna.

– Vi ser att många av besluten kring civilsamhället har tagits på grund av debatten. Det har inte förts någon konsekvensanalys, de har inte haft samråd med experter inom civilsamhällesområdet. Besluten baseras på debatter och rykten som också har visat sig vara ganska oproportionerliga jämfört med verkligheten, säger Tuva Söderberg. 

Vilka rykten syftar ni på?

– Till exempel att det skulle förekomma väldigt mycket fusk och oegentlighet inom civilsamhällets område. Det har ju hänt, men då glömmer man att i exemplen med studieförbunden var det förbunden själva som upptäckten felen och slog larm till myndigheter och Folkbildningsrådet. Sen kom åtgärdsplaner. NOD gjorde en undersökning tillsammans med Sweco om hur vanligt det är med oegentligheter och då hittades inga större belägg för det. Däremot var det många som vittnade om att det blivit ett problem just för att debatten misstänkliggör dem, vilket gör det svårare att söka samarbete och få bidrag, säger Tuva Söderberg.

Har misstron från högern blivit starkare i och med Tidö-samarbetet?

– Det har förstärkts av det. För SD är ju en direkt fiende till civilsamhället. De vill skapa ett annat civilsamhälle än det som finns i dag. De uppfattar det som ett slags förlängning av sossesverige och vill ha ett mer nationalistiskt och traditionellt civilsamhälle. Den uppfattningen finns också inom Moderaterna, det har ju märkts i biståndet till exempel, långt innan SD. Så det finns absolut i Moderaterna och skarpt i SD, säger Jesper Bengtsson.

Ett förändrat samhälle

Det som är nytt, framhåller författarna, är att det nu också finns inom KD och L. 

– Framför allt KD är ett gammalt folkrörelseparti från den frikyrkliga traditionen. Och ändå har de nu hamnat i en position där de misstror civilsamhället lika mycket som SD, säger Jesper Bengtsson. 

Ni skriver också om förändringar i samhället, med gängkriminalitet och hot om terrorism. Innebär det här utmaningar för civilsamhället och föreningsfriheten?

– Man måste ju se de problem som finns. Det är uppenbart att det har förekommit att föreningslivet har använts som en plattform för kriminalitet. Så det är klart att det på många sätt skulle kunna behövas ett skarpare regelverk. Men det är samtidigt så att om man ser den här risken som alltid överhängande, så att man låter det påverka hela förhållningssättet till civilsamhället, då slår det liksom över och man blir motståndare till det i stället för någon som vill ta bort avigsidor från det, säger Tuva Söderberg. 

Hon poängterar att politik alltid har varit ett risktagande. När man införde strejkrätt lyftes risker med det från konservativa. Men nu går man från motsatt håll och framhäver risker med något som redan finns. 

Bildning och utbildning

Ni skriver också om den starkare betoningen på utbildning framför bildning från regeringen. Hur skiljer sig bildning och utbildning åt?

– Kort och gott kan väl säga att bildning har ett egenvärde i sig. Att man bildar sig utan att bli någonting på förhand givet, för den personliga förädlingen eller för nöjets skull, säger Jesper Bengtsson. 

– Utbildning är mer instrumentellt. Man utbildar sig för ett givet mål. Reglera är utstakade. Och slutprodukten blir någonting att konkurrera med på en marknad. Den tidigare utbildningsministern Mats Perssons argument var att man skulle fokusera på yrkesutbildningar, på bekostnad av folkhögskolan och studieförbunden. Då har man verkligen tappat den väsentliga meningen med bildning och frångått bildningsidealet som också har varit jätteviktigt för Sveriges framgång rent historiskt, säger Tuva Söderberg. 

Vilka konsekvenser har nedskärningarna i civilsamhället haft de senaste åren?

– Det är otroligt många verksamheter som läggs ned nu. Både i städerna men framför allt på landsbygden. Och då pratar vi replokaler, vävstugor och körer som måste höja medlemsavgifterna och tvingar ut deltagare som är mindre bemedlade. Det är ju var tredje krona som ska dras in. Det innebär i praktiken var tredje cirkel, var tredje anställd, var tredje deltagare som går bort. Det här kommer ha enorm påverkan på vilka som har tillgång till kulturen och vilka som kan jobba med kultur, säger Tuva Söderberg.

Ni börjar boken med att civilsamhället är utsatt för press. Men ni avslutar med att det fortfarande är väldigt starkt. Kommer det att stå sig starkt länge till, trots pressen?

– Det är en del av den svenska traditionen att vi har väldigt starka folkrörelser och ett väldigt starkt civilsamhälle. Tittar man i alla internationella index ligger vi väldigt högt där. Det försvinner inte på ett par år, eller ens på tio år. Men nu har vi en riktning som pekar åt ett annat håll, en politik som inte längre verkar tro på civilsamhället. Och alla steg har inte tagits än. Om Tidö-politiken får fortsätta kommer pressen mot civilsamhället att öka, säger Jesper Bengtsson.