1992 kom friskolereformen. Visionen var mångfald genom föräldrakooperativ och alternativ pedagogik.
Verkligheten 26 år senare är en friskolekoncentration där allt färre företag gör allt större vinster, fastslår LO i en ny rapport.
Allt fler svenska elever går i friskolor. I dag går en femtedel av Sveriges skolbarn i friskolor. Samtidigt drivs allt fler skolor av ett fåtal aktörer.
En fjärdedel av alla elever i grundskolor och mer än hälften av alla elever i fristående gymnasier går i skolor som tillhör någon av de tio största koncernerna skriver LO i rapporten Skolindustrin – Hur mångfald blev enfald, som presenterades på ett seminarium.
– Det är långt i från den vision som lades fram av den borgliga regeringen 1992, då man främst talade om att ge föräldrakooperativ och idéburna aktörer en chans. På dagens skolmarknad är dessa alternativen marginaliserade, säger rapportförfattaren Kent Werne.
Det som var tänkt att öka valfrihet för elever och föräldrar och som förutsatte en mångfald av typer av skolor och pedagogiska inriktningar har 26 år senare lett till ett fåtal jätteaktörer som agerar bakom »skenbar« mångfald.
– Koncentrationen döljs bakom skenbar mångfald. Likt bolag på börsen har dessa företag varumärkesportföljer, skolor med olika namn, säger Kent Werne.
Civilminister Ardalan Shekarabi (S) tycker det är viktigt att framförallt prata om vinstdrivande intressen i skolans värld eftersom Sverige sticker ut i jämförelse med andra länder.
Skattefinansierade friskolor finns i många andra länder också. Men Sverige sticker ut genom att som enda land i världen tillåta offentliga medel att betala för skolor som drivs av företag som plockar ut vinst ur skolorna. Regeringen har lagt ett förslag om ett vinsttak, som Alliansen och Sverigedemokraterna har sagt att de kommer rösta nej till.
Jag skäms inte för att jag vill att riskkapitalisterna ska tjäna lite mindre och att mer av resurserna ska gå tillbaka i skolan.
– Det är riksdagens uppgifte att uppmärksamma utmaningar i samhället och komma med lösningar. Sedan är det upp till riksdagen att rösta ja eller nej. Röstar riksdagen nej i den här frågan blir det till folket att avgöra i valet 2018.
– Jag skäms inte för att jag vill att riskkapitalisterna ska tjäna lite mindre och att mer av resurserna ska gå tillbaka i skolan. Det är inte företagarnas egna pengar vi hindrar dem från att ta ut i vinst – det är skattemedel, våra gemensamma pengar.
Skolaktörernas vinster görs framförallt genom lägre lönekostnader – alltså färre antal lärare per elev. Skillnaderna i storlek på klasserna mellan vissa av de börsnoterade bolagens skolor och de kommunala är upp emot 40 procent visar rapporten.
Möjligheten att bedriva välfungerande skolor med färre antal lärare möjliggörs, enligt rapporten, av en ökad segregering av elevunderlaget. Friskolornas kösystem och val av område vid etablering garanterar dem ett »positivt elevurval« skriver LO.
– Ägarkoncentrationen är ett bevis på att det är vinstjakten som är drivkraften bakom skolorna. Stordriften leder till likriktning och främjar segerrationen. Det gynnar inte LO:s medlemmars barn, säger LO:s vice ordförande Therese Guovelin.
– Det är många delar som skapar den här giftcocktailen, men där den här maktkoncentrationen är en huvudingrediens. Jag hoppas att vi kommer få en debatt kring de här frågorna om minskad mångfald och vinstuttag i valrörelsen.
En av de skoljättar som LO rapporten nämner är AcadeMedia som i dag driver 369 svenska förskolor, grundskolor och gymnasieskolor med sammanlagt över 60 000 elever. 2016 gjorde AcadeMedia en vinst efter skatt på 416 miljoner kronor.
Rörelseresultatet samma år var 615 miljoner. Många av miljonerna går till räntor och amorteringar på lån för koncernens uppköp av nya skolor. Samtidigt har AcadeMedia i likhet med många friskolor lägre lärartäthet än kommunala skolor.
Paula Hammerskog är kommunikationsdirektör på AcadeMedia. Hon tror att flera frågor som LO rapporten ställer inte är relevanta.
– När det gäller just lärartätheten finns det flera undersökningar som visar att kvaliteten på lärare och undervisning är viktigare än lärartäthet, säger Paula Hammerskog, till Svenskt Näringsliv.
Ann-Charlotte Hammar Johansson, ersättare i riksdagens utbildningsutskott och ledamot i näringsutskottet (M), samt före detta rektor, är inne på samma spår. Hon är kritisk till rapporten.
– Jag hade önskat en mer neutral rapport. Jag tycker att det är bra att vi har de aktörer vi har finns. Man måste börja i innehåll och kvalité. Jag kommer inte landa i något vinstförbud.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
